Dito Montiel skrev och regisserade "Fighting". Vad tror du var hans mål?
Jag tror han ville göra en film som kunde vara emotionell och underhållande på samma gång.
Så titeln ska inte lura oss att det bara handlar om action?
Jag tror inte Dito skulle vilja göra en ren actionfilm. Det är inte hans grej.
Hurdan är han som filmskapare?
Dito skriver om det han känner till, och han har ett underbart öra för språk och karaktärer.
Du har jobbat med honom förut och planerar att göra det igen. Hur skulle du beskriva er relation?
Jag vet inte. Vi kanske helt enkelt ser världen på samma sätt, men det är avslappnande att vara med någon man kan lita på, så att man slipper se upp.
Din karaktär verkar vara en schysst kille, även om han kan vara skrämmande ibland...
Det är intressant, för några av de mest skrämmande personer jag träffat på i mitt liv, har också varit de snällaste. Kan du vara riktigt trevlig så kan du nog också vara riktigt farlig, tror jag, precis som din förmåga till kärlek vägs upp av din förmåga till hat. Shawn är sådan, han är en supergo kille som kan stå ut med en hel del, men blir han ställd mot väggen kan han bli riktigt farlig. Inte för att han är den bäste fightern, men för att han aldrig ger upp.
Shawns pappa var tränare som troligen gjorde misstaget att pressa sin son för hårt. Är det något du känner igen hos din egen far?
Mina föräldrar lät mig hitta min egen väg, och har alltid stöttat mig. Jag tror att jag pressar mig själv hårdare än vad min far någonsin gjort. Han var en stor atlet, och jag råkade bli rätt bra, jag också. Men jag lade av med sport när det inte var kul längre.
Hur beskriver du relationen mellan Shawn och Harvey (Terrence Howard)?
Den liknar den mellan Ratso och Joe i "Midnight Cowboy". Först försöker Harvey utnyttja Shawn men genom deras resa lär de sig att behöva varandra.
Hur var Terrence att jobba med?
Jag har följt hans karriär i åratal, tills vi träffades i Sundance när Dito och jag hade gjort "A Guide to Recognizing your Saints", vår första film. Det var en storslagen upplevelse, att jobba med någon som jag har sådan respekt för.
Och Zulay Henao spelar din kärlek i "Fighting".
Hon är en av de mest talangfulla skådespelerskor jag träffat. Det är tufft för unga tjejer i branschen, för rollerna är färre och konkurrensen stor. Det kände jag egentligen inte till förrän jag började dejta en. Zulay har integritet, och jag tror filmen visar hennes sanna talang.
Vad är det Shawn ser hos henne?
Till en början är det säkert utseendet, men det finns också något mystiskt som får honom att känna att de har ett speciellt samband. Och när han såg att hon hade barn blev hon ännu mer attraktiv, för att han tänkte på dem som en familj. Zulay är allt Shawn någonsin drömt om, och han vill bara ta hand om henne. De är två ensamma själar, och jag tror även att jag haft något speciellt ihop med alla jag någonsin varit förälskad i.
Scenerna med hennes mor är hysteriska!
Jag vet, och jag gick igenom något liknande när jag dejtade en kubansk tjej från Tampa. Hennes familj kunde inte engelska särskilt bra.
New York är också en karaktär i sig i filmen...
Och Dito, som växt upp där, känner till staden troligen bättre än någon annan. Han bara är New York!
Hur verklig är den där underground-betting-världen som ni visar upp i filmen?
Allt det där finns på riktigt, det går att se på nätet.
Hur svår var den fysiska biten för dig?
Jag ser mig själv som en hyfsad atlet, och är uppvuxen bland boxning och kampsport. Men jag hade inte klarat fighterna i filmen utan korrekt träning, för det handlar mer om vad man kan och hur man använder det, än om ens fysiska kondition.
Hur förberedde du och Dito de här scenerna?
Vi såg hundratals slagsmål och varenda actionfilm du kan tänka dig, och upptäckte att vi drogs mer till de otäcka, stökiga fighterna som såg verkliga ut, snarare än de storslagna och snygga med martial arts.
Så finns det några slagsmålsskador från "Fighting" som du ångrar?
Inget jag ångrar, men jag slog sönder näsan.
Ser du dig själv som en tuffing?
Jag har varit i knipa en och annan gång, men jag är ingen tuffing. Nuförtiden går jag bara iväg från slagsmål.
Hur annorlunda är 80- och 90-talets actionfilmer mot de som görs idag?
Jag tror att filmerna från min barndom var annorlunda, eftersom de var del av en testosteronfylld tid. Å andra sidan har alla filmer jag gjort haft både fysiska element som drama som jag verkligen gillat.
Känns det här som ditt stora år, med "Fighting", "Public Enemies" och "G.I. Joe" som kommer nära inpå varann?
Jag vet inte, det känns som att jag är inne i en bubbla som inte spruckit, så ingen känner till mig ännu. Och jag vill ha det så, så länge jag får göra filmer som jag gillar.
Kan man vara framgångsrik i filmbranschen utan att vara berömd?
Allt jag vet är att de som gör det för att bli berömda, blir aldrig riktigt framgångsrika.
