Intervju

Skribent

Per Ganbar

2 september 2004 | 01:01

"Det tog ett år innan jag slutade gå upp i vikt"

Morgan Spurlock om snabbmatsdokumentären "Super Size Me".

Den 17 september har "Super Size Me" premiär. Dokumentären där filmaren Morgan Spurlock utsätter sig och sin kropp för ett experiment - han ska endast äta på McDonalds i 30 dagar. Ett experiment som visar sig vara farligare än väntat. Samtidigt passar han på och upplysa tittarna om faran med snabbmat och vikten av att äta och motionera rätt. För ett tag sen besökte Spurlock Stockholm för att möta pressen och marknadsföra sin film. Per Ganbar har träffat honom.

Vad tycker du om filmens mottagande hittills?

- Den har tagits emot bättre än jag hade räknat med. På vissa biografer där filmen har visats har hälften av publiken bestått av tonåringar och det är rätt överraskande att så många tonåringar valt att se en dokumentär. Det är överväldigande. Jag tror att humorn i filmen och min diet har gjort det lättare för filmen att nå ut. Filmen har också lockat människor ur alla grupper: både medelåldersmän och unga som annars kollar på MTV. Jag hoppades att folk skulle ta mer ansvar och det tror jag de gör nu, så filmen har tagits emot bättre än jag hade förväntat mig.

Vad säger McDonalds om filmen? Har du fått kritik från dem?

- Jag hade inte tänkt göra en film för att folk skulle stämma McDonalds. Kritiken kommer från en del som jobbar på McDonalds. Är filmen orättvis mot McDonalds eller mot de som inte äter och lever sunt? Det finns folk i USA som äter frukost på McDonalds, lunch på Taco Bell och middag på Pizza Hut. Det finns massa folk som redan idag lever på det viset och fler kommer de att bli. I USA äter vi ungefär hälften av alla våra måltider ute. Vi lever idag på färdigmat och snabbmat. Att äta hemma vid middagsbordet har nästan försvunnit. Enligt McDonalds egen statistik är en av deras fyra besökare i USA en jättefrekvent återkommande besökare (super heavy users); folk som äter där 5-6 gånger/vecka. Äter man där så ofta går man inte hem sedan och äter hemlagade nyttiga grönsaker. McDonalds gör vad som helst för att inte behöva gå ut och säga att de är världens största leverantör av fet mat. Varje dag äter 46 miljoner människor på McDonalds. De tar helst inget ansvar och lämnar över det till kunden. Om man lägger 1,4 miljarder dollar på reklam varav en stor del riktad mot barn, bygger lekhörnor och har en clown vars syfte är att locka barn samtidigt som han aldrig själv äter den maten - Roland i reklamen äter aldrig deras egen mat - kan man inte säga att man inte har något med det att göra. De har 17 miljarder kunder per år. Det gäller att göra ett val: I USA äter vi för mycket och motionerar för lite.

Hur har McDonalds reagerat?

- Jag tycker deras reaktioner talar för sig själv: Jag kom till Stockholm igår och plötsligt ser man dubbeldäckare med heltäckande reklam för deras sallad. Man ser deras reklam på busshållplatser, i tidningar mm. Jag tror knappast det är bara slump att det är mer reklam nu precis när filmen ska ha premiär här. Samma sak har det varit överallt jag åkt för att lansera filmen. Det är deras strategi. De drar för gardinen så att man inte ser människan bakom clownen utan ser bara en glad figur. De marknadsför sig på ett positivt sätt när de erbjuder sallad och en stegräknare. De försöker erbjuda en sundare livsstil. Det är därför de också sponsrar OS, EM, Happy Mil-loppet för barn och andra sportevenemang. De skapar därmed en sund image som folk ser och som får dem att tro att McDonalds är nyttig. Jag tycker det är propaganda och att det är missvisande. Jag tycker att de istället borde göra reklam för nyttigt ätande och lära ut mer om näringsrikt mat så folk förstår hur mycket fett eller socker eller koffein de får i sig. Det är det sista McDonalds vill göra: att informera sina kunder om nyttiga val, för så fort folk lär sig det slutar de att gå dit.

Hur lång tid tog det för dig att bli av med de 11 kilon du gick upp genom filmen?

- Det tog 14 månader. Det tog först 2 månader för kroppen att återfå sina normala värden. Sedan tog det ytterligare ett år innan jag slutade gå upp. Det som händer är att de sista kilona är som jo-jo: man går upp och ner lite hela tiden: 1 kilo ner, 2 kilo upp osv. Efter det här 30-dagarsexperimentet har jag fått mycket lättare för att gå upp. Jag frågade doktorn om orsaken och han förklarade att det är för att fettcellerna finns kvar i kroppen. De har vant sig vid att ta hand om överskottet vilket leder till övervikt. Numera är jag väldigt försiktig med vad jag stoppar i mig. Jag måste hålla koll på hur mycket socker jag får i mig varje dag, hur mycket kalorier och hur mycket av det som är nyttiga kalorier.

Tror du att Sverige kan få samma problem med fetma om några år?

- Det tror jag säkert. Det amerikanska sättet med bland annat snabbmat har exporterats till massa länder däribland Sverige och det har nu fått fotfäste här. Innan det går ännu längre ska man stanna upp ett tag och fråga sig om det är värt priset: vill man leva i ett land som känns och smakar som USA? Jag tror att om 10 år kommer Sverige att se ut som USA. Då kommer alla ställen att se likadana ut: maten kommer att smaka likadant överallt pga alla McDonalds, Starbucks och Kentucky Fried Chicken-restauranger. Jag vill kunna resa dit kulturer fortfarande är speciella och skiljer sig.

Att folk äter oftare ute på snabbmatställen: tror du inte det har med vår mer stressiga vardag att göra?

- Jag tycker det är en ursäkt. Det är lätt att säga att man inte hinner äta riktig mat. Idag vill man att saker ska hända snabbt. De ska hända nu. Idag prioriterar vi tid och pengar före hälsan. Då är det lätt att gå till ett snabbmatställe där man kan bli mätt på 5 minuter, så att vi har mer tid över så att vi kan jobba mer och tjäna mer pengar som vi kan handla mer för och bli gladare av. En bekant till mig är chefsjurist på ett av de största amerikanska företagen. Han jobbar ofta 14 timmar om dagen. Ändå går han till gymmet nästan varje dag och han förbereder sin egen mat varje dag, ofta både lunch och middag. Det handlar om prioritet.

- Tänk att vi idag lägger ner massa tid när vi ska köpa en ny bil. Går man sedan och förser den nya bilen med billig olja av låg kvalitet? Vi tar väl hand om bilen vi köpt, bättre än vår egen kropp. Kroppen kan vi inte byta ut: det är vad vi har fått och det är lika bra att sköta om den. Det gäller att vi bryr oss om vad vi gör med våra kroppar. Idag äter vi ihjäl oss.

Varför tror du folk ändå äter snabbmat istället för nyttig sallad?

- Jag tror att det uppfyller vissa primära behov som människan haft sedan urminnestider. När människan var jägare var det ett speciellt tillfälle när man hade dödat ett djur och skaffat kött. Det skedde inte så ofta. Då kunde man unna sig lite kött eller socker någon gång. Idag gör vi det hela tiden. I filmen ser man att jag blir glad när jag äter för att sedan bli slö och lat och nästan deprimerad en timme senare. Det är för att hjärnan blir pigg av det medan man får det. Det är likadant med choklad, glass osv. Det sätter igång en process i hjärnan som skapar tillfredsställelse.

Vad tror du om filmens chanser att få en Oscar för bästa dokumentär?

- Det har kommit flera bra dokumentärer i år så det är svårt. "Fahrenheit 9/11", "Corporation", "Control Room": det finns som sagt flera filmer så jag skulle bli överraskad om min film skulle nomineras.

Hur mycket tänkte du på att du var framför kameran?

- Inte mycket. Jag gjorde inte filmen för att synas. Jag har tidigare jobbat som tv-presentatör under OS 96 och likaså på andra mindre idrottstävlingar.

Du har även jobbat med reklam. Berätta lite om det.

- Jag gjorde en del reklamfilmer för Sony fast de marknadsför sig inte mot barn lika mycket som McDonalds gör. Det faktum att det finns McDonalds på många sjukhus i USA, Australien och Storbritannien är helt otroligt: att finnas i sjuka människors omgivning! Jag gjorde också en del musikvideos åt mindre kända band som Jazzy Fat Nasties, Paul Duffy m fl.

Vad har du för planer den närmaste tiden?

- För mig är den viktigaste platsen i USA skolorna. Jag kommer att vara upptagen hela hösten med att åka runt på en skolturné i USA och visa filmen och prata om den. Det är allt från grundskolor till gymnasieskolor och college. Jag försöker också se till att så många föräldrar som möjligt får chansen att se den. Det kommer att fortsätta en bit in på nästa vår. Jag hoppas också göra det utomlands och inte bara i USA. Nästa vår tror jag att jag kommer att börja med nästa film.

Vad kommer den att handla om?

- Det finns ett par ämnen men jag har inte tänkt så mycket på det eftersom jag har hittills mest satsat på den här filmen.

Hur mycket har du tjänat genom "Super Size Me"?

- Jag har inte tjänat så mycket på den. De pengar jag får in ska också återbetalas till några som lånat ut till mig. Distributören däremot har tjänat en hel del!

| 2 september 2004 01:01 |