Har du sett en film med Mark Wahlberg de senaste tjugo åren har du säkert sett hans namn skymta förbi. Lorenzo di Bonaventura är producenten som ligger bakom filmer som "Shooter", "Deepwater Horizon" och nu senast "Infinite". Utöver det har han producerat allt från actionrökare som “Salt” och “RED” till Stephen King-rysare som "1408" och "Jurtjyrkogården". De tyngsta titlarna under di Bonaventuras bälte är dock Transformers-serien, som han producerat från starten 2007 med Michael Bays “Transformers” fram till “Transformers: Rise of the Beasts” som väntas landa under 2022.
Numera har han sitt egna produktionsbolag Di Bonaventura Pictures, som sedan 2002 ligger under Paramount Pictures. Men karriären började faktiskt hos Warner Bros., där han bland annat upptäckte och lyckades sjösätta Wachowski-systrarnas ikoniska science fiction-film "The Matrix". Under sin tid hos Warner Bros. var han också en av nyckelspelarna i att säkerhetsställa filmrättigheterna till J.K. Rowlings Harry Potter-böcker.
Men när di Bonaventura själv blickar tillbaka på sina höjdpunkter i karriären är det just “The Matrix” som han är extra stolt över.
– Man skulle kunna säga att min karriär är uppdelad i två faser; en som exekutiv producent under min tid hos Warner Bros. och en som producent för mitt eget bolag. Det är svårt att bara välja en höjdpunkt men om jag måste så är det “The Matrix”. Mot alla odds så lyckades vi få den filmen gjord, och det visade sig bli en bit filmhistoria – något som vi absolut inte trodde vid den tidpunkten. Och det är den typen av projekt som jag älskar. När man tar sig an ett projekt som ingen tror kommer bli en hit och det blir just det.
- Samma sak kan man säga om “RED” med Bruce Willis, Helen Mirren och alla andra fantastiska skådespelare. Alla andra i Hollywood tackade nej till projektet för att man inte trodde att någon ville se en actionfilm med massa gamlingar. Men jag kände bara att, ett; den målgruppen är enorm, och två; det handlade om en attityd, inte om att vara gammal. Jag är otroligt stolt över den filmen, för den gick emot alla regler och överbevisade alla som tvivlade på den.
Lorenzo tillsammans med Bruce Willis, Mary-Louise Parker och Helen Mirren vid premiären av "RED".
Just nu är du aktuell med “Infinite” – en berättelse där ett fåtal människor kan minnas allt från sina forna liv och använder sin reinkarnationsförmåga för att förbättra mänskligheten. Vad var det som lockade dig med det här projektet?
– Jag tror verkligen på konceptet med en andra chans, att man kan växa och lära sig bli bättre. För min egen del vill jag i alla fall tro att jag har blivit visare med åren, att jag lärt mig ta in andras perspektiv och blivit en bättre människa. Berättelsen i “Infinite” handlar mycket om att få en andra chans och framför allt vad man väljer att göra med den. Jag tror det var författaren Malcolm Gladwell som hade idén att om du ägnar 10 000 timmar åt något så uppnår du perfektion inom det området, och frågan som den här filmen ställer är; vad händer om du ägnar en miljon timmar åt något? Och det tycker jag är en fascinerande idé.
Flera av dina mest framgångsrika filmer har blivit franchises, och det känns som att “Infinite” skulle kunna gå den vägen också. Hur svårt är det att få till en franchise och i vilket stadie vet man om det kommer funka eller inte?
– Jag går sällan in i ett projekt med förställningen att det ska bli en franchise eller inte. Jag tycker det finns en viss arrogans i att tro att något kommer att fungera för exempelvis tre filmer. Det är svårt nog att lyckas få en film att funka. Såklart är ju en stor del av marknadsmodellen i Hollywood att skapa och bygga på en franchise, men för mig gäller det att fokusera på den första filmen. Om du bara tänker framåt så tänker du inte på vad som funkar just nu.
- Under mina år hos Warner Bros. så arbetade vi mycket med redan etablerade varumärken och det finns en viss trygghet i att ha en fastställd publik för sitt projekt. Men jag önskar att vi inte behövde förlita oss så mycket på redan existerande material. Mina mest tillfredsställande projekt som jag producerat har kommit från manusförfattare med originella idéer. Det är också svårare att lyckas med, så det blir en kul utmaning.
Du och Mark Wahlberg, som gör huvudrollen i “Infinite”, har jobbat tillsammans många gånger vid det här laget. Vad skulle du säga är hans främsta kvalitéer som filmstjärna?
– Den första filmen jag och Mark gjorde var “Three Kings” och vi utvecklade en riktigt god vänskap. Sen gjorde vi “Den perfekta stormen” tillsammans och nu nio filmer senare blir det bara lättare och lättare att jobba tillsammans eftersom man har en delad historia. När man jobbat så länge tillsammans så suddas ens ego ut, man kan vara mer ärlig inför varandra. Jag har också gjort nio filmer tillsammans med Keanu Reeves, och det är två väldigt olika skådespelare, men jag har märkt i båda fallen hur allt onödigt svansande kring projekten försvinner.
- Mark tycker jag är en väldigt underskattad skådespelare. Han levererar ofta på en hög nivå, som alla inte verkar märka. Han har en alldaglig persona som jag tror landar väldigt bra hos publiken.
Lorenzo tillsammans med Marky Mark.
Det pratas mycket i Hollywood om representation och hur man gör det på ett bra sätt. I “Infinite” får vi se Liz Carr, som inte bara är en fenomenal skådespelare utan också en välkänd aktivist för funktionshindrade, i en roll där hennes funktionsnedsättning inte kommenteras utan känns naturlig för berättelsen. Är det något som du arbetar aktivt med och hur ser du på Hollywoods roll när det kommer till att representera mångfald på film?
– Jag har alltid sett mig själv som ganska färgblind under castingprocessen. När vi gjorde “Training Day” hos Warner Bros. så fick jag kämpa hårt för att få Denzel Washington i huvudrollen. Det kom påtryckningar ovanifrån att den afroamerikanska publiken skulle bojkotta filmen om vi porträtterade en svart polis som en skurk. Jag växte inte upp i ghettot, men jag vet att de som gjorde det var mer fientliga mot svarta poliser än vita poliser, så studions argument funkade inte. Och jag tror det är det som är så svårt med representationsfrågan i Hollywood. Alla har olika uppfattning kring vad inkludering innebär och man hamnar ofta i klinch med varandra.
– Jag är faktiskt i en sådan situation just nu, där vi har en skådespelare med bara en arm som är aktuell för en roll. Men eftersom det rör sig om en skurkroll kom diskussionen upp om det var fel att rollsätta honom eftersom det är en handikappad person som porträtteras i dålig dager. Men för mig handlar det bara om att han var den som gjorde bäst ifrån sig på castingen. Så det kan vara såna diskussioner, där alla har olika uppfattning om vad som är bra och dåligt inkluderande, som faktiskt hindrar mångfalden. Det blir kontraproduktivt för att alla är för känsliga.
- För att ta ett annat aktuellt exempel så var det en film för ett tag sedan där Scarlett Johansson skulle spela en transkaraktär, men efter motstridigheter från olika transrörelser så fick hon hoppa av och filmen blev inte av. Så nu kommer den berättelsen inte att skildras, och för mig är det en större tragedi.
Coronapandemin har haft stora påverkningar i filmbranschen, och fortsätter ständigt att utvecklas. Vilka bestående effekter inom filmproduktion och –distribution tror du pandemin kommer orsaka?
– Det finns två saker som jag tror kommer förändras ganska drastiskt. Det ena är såklart biograferna, och där är det svårt att säga vad som kommer att hända. Jag hoppas verkligen att bioupplevelsen kommer vara något som finns kvar, och att den kommer frodas. Under den första perioden av pandemin gick jag inte på bio överhuvudtaget, och när jag väl var tillbaka i biostolen efter sju-åtta månader så insåg jag hur pass stor skillnad det är att se film på bio. Jag tror att publiken kommer att ha samma insikt och att det kommer göra att bioupplevelsen kommer att finnas kvar.
- Det andra som pandemin påverkat stort, rent produktionsmässigt, är efterarbetet på en film. Att försöka klippa en film när ingen befinner sig i samma rum haltar verkligen det kreativa flödet. Visst är det smidigt att alla kan samlas via Zoom, och vi kan titta på filmen och diskutera, men det är något med att inte kunna vara i samma rum som gör att den kreativa processen stagnerar. Dessutom tar det mycket längre tid. Så det hoppas jag verkligen försvinner snart.
Pandemin har också lett till att fler och fler filmer, däribland “Infinite”, landar direkt på diverse streamingtjänster. Dina filmer har tjänat in flera miljarder i biointäkter, men i dagens streamingklimat är det svårare att mäta framgång i såna typer av siffror. Många streamingtjänster tillkännager inte ens hur många som ser en film under releasehelgen. Hur ser du på den typen av brist på transparens och hur mäter man egentligen en films framgång i dagens klimat?
– Jag tror att vi fortfarande är i utvecklingsstadiet av streamingkulturen och det är svårt att säga hur man ska mäta framgång i det avseendet. Det är alltid kul att höra att ens film dragit in mycket pengar, men för mig kan det inte mäta sig med jublet i biosalongen när publiken faktiskt ser filmen. Och för streaming finns det inget sätt att mäta det på. Den statistik jag är intresserad av när det kommer till streaming är inte hur många personer som klickat igång filmen, utan hur länge de tittade innan de stängde av. Jag minns att Netflix publicerade någon statistik om att den genomsnittliga tittaren stängde av en film efter 20 minuter, och oavsett hur många som klickat igång filmen känns det inte som en framgång enligt mig.
– Så det är svårt att säga hur man ska mäta framgång i streamingvärlden, men det är definitivt något jag är intresserad av eftersom jag troligtvis kommer att distribuera fler och fler filmer via streaming. Hur mycket en film spelar in kommer alltid vara viktigt, för om du inte tjänar pengar kommer du inte kunna göra fler filmer. Men det som betyder mest för mig är publikens interaktion med filmen. Hur länge såg de på filmen? Såg de om den? Hur många gånger? Alla de frågorna blir lättare att besvara med streaming, så den typen av framgång tror jag definitivt kommer bli tydligare att få svar på där.
"Infinite" har premiär på Paramount+ den 11 augusti.
