Fares Fares: "En fälla som många svenska produktioner fastnar i"

Fares Fares slog igenom som skådespelare här i Sverige tillsammans med brorsan och regissören Josef Fares hyllade komedifilmer "Jalla! Jalla!" och "Kopps" i början av 00-talet. Sedan dess har Fares dykt upp i internationella filmer som "Safe House" mot Denzel Washington, "Zero Dark Thirty" samt vunnit en Guldbagge för sitt skådespel i Tarik Salehs "The Nile Hilton Incident".

 

På tv-sidan har vi nu på sistone kunnat se honom dyka upp i de båda HBO-serierna "Westworld" och "Chernobyl". Men genom Viaplays nya thrillerserie "Partisan" så återvänder Fares Fares alltså nu till Sverige som kreativ producent, manusförfattare och huvudrollsinnehavare.

 

 

Jag har själv fått ta del av alla fem avsnitt av den nya serien, som är min personliga favorit (tillsammans med "Kalifat" som är en helt annan typ av serie) bland alla nya svenska tv-serier från i år. Vi får följa lastbilschauffören Johnny (Fares Fares) som av olika anledningar börjar att arbeta i det nästan utopiskt vackra lilla grindsamhället Jordnära, men mycket snabbt inser han att något inte står helt rätt till innanför stängslen... och sedan får vi tittare ta del av ett riktigt spännande och välregisserat thrillerdrama.

 

Fares har skapat serien tillsammans med regissören Amir Chamdin och i en av de tyngsta huvudrollerna dyker även Johan Rheborg upp, i sin första thrillerproduktion - en casting vi givetvis diskuterar under vår intervju. Fares berättar även om hur idéen till "Partisan" växte fram, vilka fällor "vanliga" svenska produktioner ofta trampar i och huruvida vi kan förvänta oss att se honom i någon av de kommande Star Wars-serierna.

 

Fares Fares som Johnny i "Partisan".  

 

 

- Den serien som först presenterades för mig var egentligen ganska annorlunda, det som fanns med då var att det skulle utspela sig i ett gated community och att man skulle stoppa in en människa som inte tillhörde det samhället. Det var egentligen inte mycket mer än så när Amir [Chamdin, regissör] först presenterade idéen för mig. Själva idéen i sig var aldrig det jag gick igång på, utan det var att jag verkligen ville göra något tillsammans med Amir. Viljan att göra något med honom och att jag råkade ha tiden till det just där och då gjorde ändå att jag kände mig tillräckligt inspirerad, så jag hoppade ombord som kreativ producent. 

 

- Sedan låste jag och Amir in oss i tre månader och började om från noll där vi mer eller mindre satte ihop idéerna till vad som skulle finnas med i de här fem avsnitten. Sedan outsourcade vi första versionen av manusen och när de kom tillbaka så blev det mer naturligt för mig att bearbeta och skriva om dem, vissa är helt skrivna av mig, medan Amir kunde koncentrera sig mer på det visuella och att sätta ihop teamet.

 

 

 

 

- Vi visste ju att det skulle vara en thriller och att det skulle finnas en spänning i grunden. Men det är alltid mycket mer intressant att göra något som även kan vara någon slags kommentar på vårt samhälle idag. Eller något som potentiellt hade kunnat bli verklighet inom en snar framtid. Men samtidigt försöka göra det subtilt utan att skriva det på näsan på folk. Genom att göra en thriller som har något att säga, där man förhoppningsvis även kan få sig en liten tankeställare innan slutet. När det betyder mer för en personligen, så blir det ju även mer spännande att jobba med det såklart.

 

 

 

 

- Man utvecklas ju mer och mer var man än är och arbetar. Vi har ju i alla fall tänkt att vår produktion ska fungera både internationellt och här hemma i Sverige. Vilket gör det lite mer spännande att arbeta på den. När jag var med i "The Nile Hilton Incident" var det lite samma tänk... ja, det är en svensk produktion - men bara man bestämmer sig för att det även ska fungera internationellt så lägger det till ett extra lager på något sätt. 

 

- Det finns en fälla som många svenska produktioner fastnar i, där det bokstavligt talat sägs alldeles för mycket och att man kanske inte vågar att gå hela vägen med en karaktär. Mer eller mindre att alla tänker och pratar på ungefär samma sätt. Men framför allt där du både har en karaktär som pratar om något och så visas det i bild samtidigt eller precis efteråt - så det nästan blir lite för tydligt och att man skriver tittarna på näsan. Istället för att tänka på att om jag visar något i en scen så kanske inte någon behöver prata om det också, utan att man kan låta sina karaktärer ha outtalade hemligheter... det blir mer spännande att titta på det om man får tänka lite själv, tycker jag.

 

 

 

 

- Johan var den första personen jag tänkte på till rollen som Kent faktiskt. Jag hade bara träffat honom en gång på "Hellenius hörna" innan, men det var från det mötet som jag kände att han kunde passa in i "Partisan"... haha, inget ont mot honom som person alltså, för rollen som Kent är ju inte som en superskön snubbe direkt. Men jag fick en bra känsla av Johan och kände att det kunde bli kul att tänka lite annorlunda och välja någon man inte är van vid att se i den typen av roll. När han väl hade tackat ja så hade vi bara hunnit skriva de två första avsnitten, så det är skrivet med honom helt och hållet i åtanke.

 

 

 

 

- Haha. Man skriver på ett kontrakt som är på typ 200 sidor när man väl släpps in i Star Wars-universumet, så jag vet knappt själv vad man officiellt kan eller får hitta på med min karaktär framöver. När det väl kommer till tv-serierna så tror jag däremot inte att de har kommit så långt där kring exakt vilka karaktärer man kommer vilja att använda sig av ännu, det är i alla fall ingen som har hört av sig till mig än... mycket kan såklart fortfarande hända, men i nuläget vet jag faktiskt ingenting. Men om telefonen skulle ringa och frågan kommer om jag vill återvända till rollen, så vore det givetvis väldigt roligt att få göra det.

 

 

De två första avsnitten av miniserien "Partisans" totalt fem thrilleravsnitt får premiär den 16 augusti hos Viaplay. Därefter släpps ett nytt avsnitt varje söndag.