Lasse Hallström, Daniél Espinosa, Tomas Alfredsson och Mikael Håfström är några av de svenska regissörerna som fått erbjudande att regissera i drömfabriken. Nu har vi ytterligare ett namn att lägga till på listan, men för Fredrik Bond började det annorlunda. Långfilmsdebuten blev den engelskspråkiga "The Necessary Death of Charlie Countryman" med Shia LaBeouf och Evan Rachel Wood i rollistan - en genreöverskridande film om Charlie som efter mammans död åker iväg till Rumänien, faller handlöst för Gaby och blir indragen i en farlig maffiauppgörelse.
Om jag har förstått det rätt jobbar du i både London och Los Angeles. När flyttade du från Sverige och hur kom det sig?
- Jag flyttade från Sverige ungefär -98 tror jag och det var egentligen bara så att jag prövade mina vingar och kontaktade olika produktionsbolag som gjorde reklamfilm i Frankrike, Italien och Tyskland och så fick jag napp och så började jag göra jobb utanför Sverige. Så det liksom bara slumpade sig så att jag hamnade utanför Sverige och gjorde mest jobb där. Jag började nog med det -97 och sedan flyttade jag till London 98-99.
Så du var verksam inom reklamfilm innan i Sverige?
- Ja, framför allt så var jag assistent till olika regissörer och jobbade väldigt nära med Felix Herngren och redigerade åt honom och var hans bollplank. Så Felix hjälpte mig jättemycket att komma ut och regissera själv.
"The Necessary Death of Charlie Countryman" är ditt första långfilmsprojekt och är skriven av Matt Drake som skrev "Projekt X". Hur kom du in i bilden?
- Jag fick manuset via Ron Yerxa och Albert Berger som är två amerikanska independentproducenter som jag hade lärt känna under åren. Jag hade haft ett par projekt som jag ville göra med dem som det inte hade blivit någonting av och så småningom hade de det här manuset och hörde av sig till mig och sa "vi tror att du är killen för det här". Så vi satte igång och försökte få till manuset, jag hade lite idéer om hur jag ville göra det. Det var mörkare när jag kom ombord och det som jag föll för var liksom den här kärlekshistorien framförallt. Så jag ville lyfta fram kärlekshistorien lite mer i filmen.
- Zac Efron skulle göra rollen vid ett läge och scheman och pengar bara föll och så fick jag ett samtal från Shia och då visade det sig att Shia hade läst manuset precis när det hade kommit ut för fem-sex år sedan och hade inte slutat tänka på det. "I really wanna do this, I can't stop thinking about it", sa han. Så jag träffade honom på en liten libanesisk restaurang i Los Angeles och kände bara "wow, det här är killen!".
Vad har du haft för användning av dina erfarenheter inom reklamfilm inför den här filmen. Vad var den svåraste övergången?
- Den svåraste övergången men också det som var den mest stimulerande var hur mycket man jobbar med andra, som skådisarna, de är ju egna konstnärer i sig själva och jag hade ju sånt flyt som fick Mads Mikkelsen, Evan Rachel Wood, Shia [Labeouf], Melissa Leo, Vincent D'Onofrio, Rupert Grint och James Buckley så det var verkligen en armé av fantastiska skådisar men som också jobbar väldigt olika. För mig var det en lärokurva att känna hur varje skådis jobbar bäst och få dem att jobba ihop, tillsammans. Så det var väl det som var det bästa med att jag gjort så mycket reklamfilm så när vi hade gjort storyboards och preppat jättemycket kunde jag lämna den biten och ägna mycket mer tid åt mina skådisar. Det är där jag känner att jag älskar att vara; att jobba med dialogen och jobba med historien i manuset tillsammans med dem.
Men hur hamnade alla de här stora skådisarna i filmen?
- Många utav skådisarna hade läst manuset ganska tidigt. Manuset var en märklig blandning av komedi, thriller och kärlekshistoria och det var ett väldigt poppis script så alla hade på något sätt följt det för att se vad som skulle hända med det. Så när jag hörde av mig och sa att det verkade som att det skulle bli av och frågade om de var intresserade så hade jag faktiskt inga problem. Alla de där personerna var förstahandsval.
Filmen innehåller mycket musik och visuellt imponerande scener. Hur gick tankegångarna kring dessa val och vad hade du för inspiration?
- Charlie lyssnar väldigt mycket på musik genom hela filmen men jag ville inte vara för tydlig med vad han lyssnade på för musik. Det var viktigt för mig att bygga upp ett parallellt musikuniversum tillsammans med historien. Moby började skriva musik tidigt, även när vi höll på med manuset för att få lite känsla så att det inte skulle komma till redigering när vi började elaborera med musik där. Jag ville att vi skulle arbeta med de här två grejerna tillsammans. Det är en väldigt visuell film men för mig handlar det väldigt mycket om Charlies karaktär, han är ju väldigt observant och har ju en extrem perceptionsförmåga och snappar upp sin mammas spirit.
- Filmen lever i en form av en fever dream, twilight-känsla, jag ville att den skulle ha lite av en magisk realism genomgående så jag kunde svänga mellan dröm, verklighet och drogtripper.
Hur var det att filma i Rumänien?
- Det var skithäftigt! Bukarest har en sådan historik av Ceaușescus diktatur som har brutaliserat staden ganska hårt. På 30-talet såg ju Bukarest ut som Paris, det var extremt vackert och är fortfarande vackert. Så när Ceaușescus kom in och började bygga kommunistiska monument och la om arkitekturen i stora delar av staden så blev det en väldigt intressant mix av det gamla och det nya. När jag kom och rekade staden så var det så fascinerande med de starka kontrasterna. Jag ville hitta en stad som var lite av en underdog och som har en stark karaktär som Gaby och en stad som inte heller har synts så mycket i film. Det har ju filmats rätt mycket i Bukarest men inte Bukarest för Bukarest. Vi skulle ju göra ett kärleksbrev till den här staden. Jag ville uppleva en stad för första gången genom Charlies ögon.
Varför blev det just Bukarest?
- Manuset var ju skrivet för Budapest från början. Matt Drake förlorade sin mamma i cancer och åkte till Budapest och han var där -91 kanske, så det Budapest som han skrev var inte riktigt det Budapest som jag kom och tittade på när jag kom till Budapest för att titta på staden för första gången. Så jag kände att jag behövde någonting lite vildare som hade lite mer patina och hade lite mer grit. Så jag åkte till Bukarest och kände att det var perfekt.
Du var med i förhandssnacket kring "Pirates of Caribbean 5". Vad var det producenterna såg hos dig och fick du presentera din vision eller hur gick det till?
- Vi hade ganska länge konversationer, nästan under sex månader pågick hela den proceduren. Jag tror bara att mitt temperament och att jag har jobbat med den typen av humor lite grann i mina reklamfilmer. Jag älskar den här kombinationen av äventyr och humor och det mörka som finns i piratfilmerna. Jag såg bara att det fanns en extremt rolig möjlighet med den och inte bara något stort och svulstigt. Jag tyckte verkligen att det fanns något kreativt som jag ville ta vara på. Så det var lite synd, det hade jag gärna gjort.
"The Necessary Death of Charlie Countryman" har rest runt på festivaler och visats både i Berlin och på Sundance. Hur känns det att presentera den för en svensk publik för första gången?
- Skitkul! Det ska bli intressant att se hur den mottas. Det är en film som definitivt har splittrat folk. Jag känner att de naturliga romantiska romantikerna älskar den, inklusive mig själv, jag är väldigt stolt över att ha gjort en extremt romantisk film. Han är inte speciellt smart, han bara följer sitt hjärta. Han är som en kärleksvalp som bara vandrar omkring och det är det som får många män som inte är så romantiska att känna "men vafan, vem ska jag identifiera mig med?"
- När jag läste manuset kände jag att det sällan är den typen av ombytta roller för hon spelar den här hårda typen och han måste verkligen visa sin kärlek. Men jag tror som överallt annars att den kommer splittra folk.
Hur känns det då?
- Man vill ju att hela världen ska älska den såklart men det är som det är liksom. Även av de som inte tar till sig filmen har jag inte hört någon som inte är underhållen av den. Det är en vild resa och jag tror inte att någon har sett något liknande. För mig betyder det jättemycket, att ha lyckats göra någonting utanför den konventionella studio- och Hollywood-genren.
Vad står på tur härnäst, vad har du för framtidsplaner?
- Jag har ett litet projekt som jag håller på och har möten om och så har jag ett lite större projekt som jag håller på och flörtar med för att se vad nästa grej ska bli men ingenting är klart än. Det är viktigt att få ut den här filmen först, jag gillar att hålla på med en sak i taget och inte ha för många bollar i luften.
Skulle du kunna tänka dig att göra en svensk film i framtiden?
- Ja, jättegärna! Jag har fått lite förfrågningar men ingen som har suttit som en smäck än men det finns ju massa intressanta historier här också som överallt annars. Det skulle jag gärna göra om det finns en möjlighet att nå ut.
