Filip och Fredrik har varit det där pratsamma radarparet på tv i snart femton år. Efter böcker, podcasts och en fin filmdebut med dokumentären "Trevligt folk" är det dags att lära känna en annan sida - Filip Hammar och Fredrik Wikingsson, manusförfattare slash regissörer.
Vi tog ett snack med ena halvan av duon, Fredrik Wikingsson, om Mikael Persbrandts mask, Filip Hammars berättarglädje och en helt annan skådespelare som var aktuell för huvudrollen i "Tårtgeneralen".
Persbrandts förvandling är häftig att se. Man glömmer bort att det är han bakom masken.
- När vi testade masken för första gången, var vi ute på hans gård med Love Larson och Eva von Bahr. De har varit Oscarsnominerade för ”Hundraåringen” och ”En man som heter Ove”, och de har gjort den här masken också. Vi la masken på honom, sen gick vi ner till hans fru Sanna och hon kände inte igen honom. Då stod han ändå två meter ifrån henne. Han bara log.
Vi tog ett snack med ena halvan av duon, Fredrik Wikingsson, om Mikael Persbrandts mask, Filip Hammars berättarglädje och en helt annan skådespelare som var aktuell för huvudrollen i "Tårtgeneralen".
Persbrandts förvandling är häftig att se. Man glömmer bort att det är han bakom masken.
- När vi testade masken för första gången, var vi ute på hans gård med Love Larson och Eva von Bahr. De har varit Oscarsnominerade för ”Hundraåringen” och ”En man som heter Ove”, och de har gjort den här masken också. Vi la masken på honom, sen gick vi ner till hans fru Sanna och hon kände inte igen honom. Då stod han ändå två meter ifrån henne. Han bara log.
- Jag har nästan aldrig blivit så imponerad i hela mitt liv,som när de avtäckte honom. Både som 50-åring och sen som 75-åring eller vad han är i slutet, riktigt gammal. Masken är en stor del av karaktären. Sen är han en sån jävla bra skådis. Man kan sitta i en stol bakom sin monitor och tänka att ”där är någon som hjälper en att skapa något bättre”.
Filip Hammar är filmens berättarröst, och det finns till och med en liten Filip med i filmen. Var kom den idén ifrån?
- Länge i den här filmen så fanns det ingen liten Filip med. Det var mer av en rakare berättelse. Men jag sa att det är alltid så kul när Filip berättar om sin uppväxt och om sin pappa. Han får en sån berättarglädje. Vi borde försöka få in det i filmen, så att Filip kan berätta om sig själv i viss mån, om relationen till sin pappa, och väva ihop det med den andra historien. Hans berättelse är mindre, men de smälter samman och följer samma tema: att man ska tycka det är okej att vara annorlunda.
Hur gick det till att återskapa 80-talet?
- Det var en speciell utmaning för oss. Vi är så vana vid att allt går att filma. Vi har gjort en dokumentär i nutid - man kan filma här så ljuger du inte, man kan filma ut genom fönstret så ljuger du inte. Men här blev det plötsligt så att ”den här delen av rummet är 80-tal”. Där är det 2017, filma för fan inte där. Det blir en begränsning, men vad vi försökte inom vår hörna vara så fria som möjligt. Tagningen är slut, han står kvar och kliar sig i nacken, det kanske man kan använda? Man vill inte bara slaviskt följa det man har tänkt att göra. Någonstans vill man ändå kunna improvisera.
Filip Hammar är filmens berättarröst, och det finns till och med en liten Filip med i filmen. Var kom den idén ifrån?
- Länge i den här filmen så fanns det ingen liten Filip med. Det var mer av en rakare berättelse. Men jag sa att det är alltid så kul när Filip berättar om sin uppväxt och om sin pappa. Han får en sån berättarglädje. Vi borde försöka få in det i filmen, så att Filip kan berätta om sig själv i viss mån, om relationen till sin pappa, och väva ihop det med den andra historien. Hans berättelse är mindre, men de smälter samman och följer samma tema: att man ska tycka det är okej att vara annorlunda.
Hur gick det till att återskapa 80-talet?
- Det var en speciell utmaning för oss. Vi är så vana vid att allt går att filma. Vi har gjort en dokumentär i nutid - man kan filma här så ljuger du inte, man kan filma ut genom fönstret så ljuger du inte. Men här blev det plötsligt så att ”den här delen av rummet är 80-tal”. Där är det 2017, filma för fan inte där. Det blir en begränsning, men vad vi försökte inom vår hörna vara så fria som möjligt. Tagningen är slut, han står kvar och kliar sig i nacken, det kanske man kan använda? Man vill inte bara slaviskt följa det man har tänkt att göra. Någonstans vill man ändå kunna improvisera.
- En annan utmaning är… En del 80-talsfilmer lastar ju på utav helvete. Det är benvärmare och det är stora peruker och pastellfärger. Vi sa till vår scenograf, Maria Sohlman, att vi ville hålla det ganska återhållsamt. Köping 1985 var inte neonskyltar och pastellfärger. Det var lika mycket 70-tal. Att inte ta i för mycket var angeläget för oss.
Ni valde först Robert Gustafsson till huvudrollen. Vad hände där?
- Jag läser ju mycket böcker om filmvärlden, och det där är väldigt vanligt. Robert ville göra en annan sorts film, vi ville göra den här filmen. Det ville inte han, och det var okej. Vi hade pratat om Micke i många år, medan Hasse P. fortfarande levde. Vi visste att någon gång så ska det bli film av den här historien, visst vore Persbrandt bra? Då var han så upptagen och kunde inte. Vi pratade sen med Robert och hade ett jättebra samtal med honom. Men vi är själaglada för Micke, han är verkligen Hasse P. Jag säger inte att det hade blivit sämre med Robert, det vet jag inte. Men det blev något riktigt bra.
Vilken är Sveriges tråkigaste stad enligt dig?
- Oj oj oj… Stockholm! Ja, Stockholm på ett sätt. Därför att här tar man saker för givet. Nu bor jag här, mitt jobb är här, men jag får ju aldrig någon kick av Stockholm. Mitt svar är Stockholm. Det är ett ganska bra svar, eller hur?
- Jag läser ju mycket böcker om filmvärlden, och det där är väldigt vanligt. Robert ville göra en annan sorts film, vi ville göra den här filmen. Det ville inte han, och det var okej. Vi hade pratat om Micke i många år, medan Hasse P. fortfarande levde. Vi visste att någon gång så ska det bli film av den här historien, visst vore Persbrandt bra? Då var han så upptagen och kunde inte. Vi pratade sen med Robert och hade ett jättebra samtal med honom. Men vi är själaglada för Micke, han är verkligen Hasse P. Jag säger inte att det hade blivit sämre med Robert, det vet jag inte. Men det blev något riktigt bra.
Vilken är Sveriges tråkigaste stad enligt dig?
- Oj oj oj… Stockholm! Ja, Stockholm på ett sätt. Därför att här tar man saker för givet. Nu bor jag här, mitt jobb är här, men jag får ju aldrig någon kick av Stockholm. Mitt svar är Stockholm. Det är ett ganska bra svar, eller hur?
"Tårtgeneralen" går just nu på bio.
