Men först ska det handla om "Inte ens det förflutna", Maria Wern-thrillern som på fredag går upp på biodukarna över hela landet. Där spelar Frida en av sju gamla skolkamrater som samlas för en klassträff 20 år senare - under en helg som blir betydligt mer händelserik än vad de kunnat ana.
Det känns som en ovanlig film för Sverige - en thriller som dels är riktigt spännande, dels har en rollista med bara tjejer. Är det en engångshändelse eller början på något nytt?
- Min stora, stora förhoppning är att det är början på en ny riktning. Och jag tycker själv att vi är väldigt bra ihop, jag blev själv överraskad när jag såg filmen, av att vi är så bra! Det är så ovanligt att se kvinnliga skådespelare tillsammans. Jag har alltid tyckt att vi är en generation skådespelare som är väldigt duktiga. De flesta är mina kompisar så det har varit så himla kul att spela med mina vänner, och mina kollegor. När jag ser filmen blir jag jättepeppad av det, jag hoppas fler ska bli peppade av att se oss spela tillsammans. Det känns väldigt ovanligt. Man är ofta en tjej i en film med massa män, jag har längtat efter att få spela med mina kvinnliga kollegor.
Hur känner ni alla varann, blir det så automatiskt i branschen?
- En del har jag jobbat ihop med, en del har jag gått i samma teatergrupp med sedan jag var tretton, en del har jag mött privat... Jag känner allihopa, på olika sätt.
Blev det lite som en klassåterträff, på riktigt?
- Haha, ja, lite så blir det! Det är spännande också för alla vi kände varandra på olika sätt, vissa från tonåren, vissa har gått i skola ihop. Jag och Helena af Sandeberg har jobbat jättemycket ihop på teatern. Vi hade väldigt, väldigt roligt när vi spelade in filmen. Trots att det är en thriller...
Du är snart också med i "Hamilton 2: Men inte om det gäller din dotter". Är det en stor roll?
- Det är en ganska stor roll. Det är min dotter som titeln syftar till. Jag spelar Eva Tanguy som är Säpochef, expert på terrorbrott, och bästa kompis med Hamilton, han är gudfar till min dotter. I början av filmen ska vi ta fast en man från Saudiarabien, det gör vi vid ett tillslag där han omkommer. Min karaktär får skulden för det, och det leder till att de kidnappar min dotter. Då blir Hamilton galen, och ska hämta hem henne från Saudiarabien (skratt). Jag är väldigt glad både för den rollen, och den här rollen (i "Inte ens det förflutna"), efter "Så som i himmelen" blev jag erbjuden samma typ av roller som jag tackade inte nej till. Jag ville inte hamna i det facket. Det är så typiskt för kvinnor, männen får ofta spela olika typer av karaktärer medan vi kvinnor blir mer en bild av en viss typ av kvinna. Det ville inte jag. Jag tackade nej till en del saker och har jobbat med teater istället. Därför blev jag ganska orolig, ska jag inte få några fler roller? Men nu börjar de komma igen. Jag blir glad att jag har gjort det valet, och att jag nu får spela andra typer av karaktärer också. Jag är väldigt tacksam till de här regissörerna som har valt mig.
Blir det en actionfylld roll i "Hamilton 2"?
- Ja, det blir det lite. Det är det som är kul, jag får göra allt möjligt. Först är jag med om ett tillslag och får dra pistol. Det är första gången jag får hantera vapen. Men framför allt var det väldigt kul att spela en auktoritetsperson, en chef. Jag pratar arabiska med den här personen som vi tillfångatar... Då anhåller jag honom på arabiska, det är ovanligt att få göra en scen på ett annat språk. Och otroligt svårt, jag jobbade med en arabisk tolk och läste in en lång harang. Men jag klarade det. Det var jättehäftigt. Sen tillfångatas hennes dotter så det blir lite jakt. Men jag får inte följa med, det är Hamilton som tar över. Då blir jag mer en känslosam mamma. Han är också god vän med pappan till barnet, som är min exman, spelad av Reuben Sallmander. Han kommer istället och de två åker iväg.
Du var inne på "Så som i himmelen", som otroligt nog fortfarande är en av Sveriges mest sedda biofilmer någonsin. Var det någon av er som trodde att den skulle bli så stor?
- Jag kände att det skulle bli något stort när jag läste manuset. Jag har läst så många dåliga manus, så när det kommer ett bra som har potential att bli någonting, så känns det. Jag hade också sett Kay Pollaks filmer och visste att han är en person som strävar efter äkthet och inte vill ge sig. Sen kan man tycka att äkthet är olika saker, det är många som tycker att "Så som i himmelen" är överdriven vilken den också på sätt och vis är, han tar ju i oerhört mycket för att det ska gå genom rutan. Men det går genom rutan också, tycker jag, och det tycker uppenbarligen många andra människor också.
Det sägs att Kay redan på inspelningen sa att "Den här filmen ska bli Oscarsnominerad"...
- Ja, han pratade mycket om resultat. Det kan man också tycka både och om, men just då tyckte jag det var ganska svårt. Det är svårt att förhålla sig till att man ska göra en Kajsa Bergqvist, 2.10... Men när jag ser filmen förstår jag vad han menade.
Man blir väl rätt inspirerad av en regissör med såna visioner?
- Ja, verkligen. Det är sällan man möter regissörer som som verkligen vill något. Som också ofta säger: "Det är bra, men vi kan gå längre". Det är något som man själv eftersträvar och vil, att söka andra vägar. Och det vill han verkligen. Det är alltid spännande, även om det kan vara jobbigt.
Sen blev ni Oscarsnominerade. Har ditt liv eller din karriär förändrats av det?
- Ja, det har det ju. Det är den största filmen jag har varit med i, så det är klart att det har varit en skjuts. Men som sagt, jag fick många erbjudanden av samma typer av roller som jag tackade nej till. Det har också påverkat min karriär eftersom jag har varit tyst i några år. Men det var något jag kände att jag var tvungen att göra, jag ville inte bara göra den typen av roll.
Vad har du på gång framöver?
- Nu är det mest mammarollen. Jag fick barn för tre veckor sen. Sen får vi se. "Hamilton 2" kommer ju, sen kommer hela "Arne Dahl", alla tio filmer på TV. Och allt detta händer i september, haha!
"Inte ens det förflutna" har biopremiär på fredag. "Hamilton 2: Men inte om det gäller din dotter" släpps på bio den 9 september.
