MovieZine möter James Gunn: "Det får inte bara handla om att rädda universum igen"

Du fick en lång paus mellan den andra och tredje filmen. Hur funkade det dock när dina karaktärer dök upp i andra Marvelfilmer, som "Avengers", där du inte var involverad?

 

- Den stora förändringen sedan ”Guardians of the Galaxy vol. 2” gällde Gamora. Det var något som bröderna Russo snackade med mig om när det hände. Då hade jag en annan plan för Gamora, men det funkade egentligen väldigt bra för mig. Så jag var nöjd.

 

- Det enda i övrigt var scenen där Quill slog till Thanos på käften. Jag gillar inte den scenen, ärligt talat. Jag tycker inte det passar hans karaktär, det är inget han skulle göra. Men jag har accepterat det. Annars tror jag inte att de andra filmerna påverkade vår.

 

 

 

- Från allra första början var det Rocket som var hemligheten. Jag såg en oskyldig liten kille som blev förvandlad till något han inte ville vara, och inte borde vara. Han var en total outcast och världens sorgligaste varelse. Hans sorg var för mig fröet till hela Guardians-franchisen. Och jag visste från första början att den tredje filmen skulle berätta Rockets historia, och på så sätt avsluta hans resa. Det var anledningen till att jag kom tillbaka och bestämde mig för att göra den tredje filmen.

 

 

- Det är känslomässigt. Rocket är en arg liten snubbe, han kan vara elak ibland, han har tryckt bort alla och är rädd för att vara sårbar. Och jag kan verkligen relatera till det. Genom åren har jag lärt mig att öppna upp mig själv för andra, men min naturliga instinkt är att skärma av alla andra. Jag har använt ilska och mörk humor för att stöta bort andra.

 

 

Första ”Guardians of the Galaxy” stack verkligen ut i MCU. Det var nio år sen, hur har du förändrats med åren? Vad har du lärt dig, och vad har du behövt slåss för?
 
- Jag tror jag är en bättre person nu än när jag började. Jag tycker att jag har blivit bättre på att fokusera på berättelsen och på karaktärerna. Jag låter mig intre påverkas av allt oväsen runtomkring. Jag har haft riktig tur, för jag behövde kämpa för några få saker på den första filmen men aldrig mer sen dess - tack vare den första filmens framgång. Men det beror också på att jag är så lätt att jobba med. Jag blir klar i tid och under budget på varenda film jag gör. Det är hemligheten! Man får inte vara det gnisslande hjulet, då tittar de snett på en. Det är inte många i filmhistorien som haft samma tur som jag, att få göra storbudgetfilmer med total frihet.

 

 

- Jag får göra vad jag vill! (Skratt) Men jag måste säga såhär, Marvel lät mig göra allt jag ville. De har aldrig någonsin sagt ”såhär kan du inte göra”. Det märker ni i den här filmen. De har alltid varit stöttande. Nu handlar det bara om att försöka berätta historier på ett annat sätt. Att berätta andra typer av historier. Jag vill låta DC-filmerna vara sammanlänkade, men de ska också få vara väldigt olika från varann. Det ligger mycket jobb framför oss men det är väldigt kul.

Några av de senaste Marvel-filmerna har inte tagits så väl emot av publiken eller kritikerna. Vad skulle du vilja säga till dem som börjar känna sig lite mätta på Marvel-äventyr?

 

- Jag fattar. Gillar man inte filmerna så gillar man inte filmerna. Och om de nya filmerna inte funkar lika bra som de tidigare, så förstår jag om man tycker sig se en trend. Jag tror att vi (”Guardians”-filmerna) alltid har stått utanför de andra Marvelfilmerna på ett sätt. Vi är en rymdopera, inte riktigt en superhjältefilm, och det tror jag att publiken har uppskattat. Det är inte mitt jobb att övertyga någon, men jag tror att folk ser fram emot vår film.

 

 

Det känns inte nödvändigtvis som att ”Guardians”-filmerna behövde sluta här och nu. Men det är ditt farväl till den här filmserien och till MCU. Berätta hur tankarna gick.
 
- Jag tycker det är ett passande avslut. Jag påbörjade tre eller fyra olika historier i den första filmen: bland annat Rockets historia och vart han var på väg, samt Peter Quill som vi möter redan som barn. Det handlar om hans barndomstrauman och hur han lämnade Jorden. Genom åren har han flytt från sitt trauma och slagits mot rymdvarelser, men i slutändan handlar det för honom om att komma ner på Jorden igen. Vi följer också Nebulas förändring från en skurk och outsider till att bli en naturlig ledare. Allt föll på plats precis som jag hade tänkt mig det från början.

 

Det är mycket som pågår. Hur hittar du rätt tempo så att publiken inte ska bli utmattad?
 
- Mina filmer känns alltid som Nirvana-låtar. Man vill sätta stämningen och få igång publiken innan man går på det stora och pampiga, men sen går man tillbaks till det lugna… Rytmen är viktig. Jag ser allting som musik. Filmskapande är som musik för mig. Men för den här filmen var det viktigt för oss att dra ned på tempot lite och låta karaktärerna få det utrymme som deras historia krävde.

 

Filmen ser väldigt originell ut, från fighterna till kostymerna. Hur såg ditt mood-board ut? Du landar någonstans mellan ”År 2001: Ett rymdäventyr” och ”Oh vilket party!”.
 
- Jaså? (Skratt) Vet du, jag har tusentals olika inspirationer och referenser. Slagsmålet i hallen inspirerades av sydkoreanska ”The Villainess”. Regissören Byung-gil Jung har återuppfunnit actiongenren, jag är ett stort fan. Jag har alltid älskat Wong Kar-Wai och hur han filmar saker. Men vi har också våra egna kameror och kamerariggar som ingen annan någonsin har använt. Vi försökte hitta vår egna estetik.

 

 

 

- Jag tror att folk kan bli lite lata med en hög budget. Det måste man se upp för. Först och främst: man har aldrig en obegränsad budget. Jag fick en rätt hög budget och mycket frihet, men man måste ändå skära ned och hitta sätt att handskas med budgetproblem. Ingen får någonsin oändligt med pengar. Budgetrestriktioner hjälper dig att tänka kreativt och lösa problem. Det kan vara hjälpsamt. Hur berättar du en historia på ett mer effektivt eller elegant sätt med lägre budget? Mitt främsta mål är alltid eleganta filmer.

Vi nämnde hur folk blir trötta på superhjältar. Kan du relatera till det? Filmerna blir så påkostade att de alla ser lika ut i slutändan.

 

- Ja, många av dem ser likadana ut. Många handlar bara om bash-and-smash, och under hela tredje akten vet jag inte vad som pågår. Den tredje akten känns ofta som något fristående, det blir bara en stor fight. Och de fokuserar alltid på att rädda universum, det blir lätt gammalt. För vi vet alla att universum inte kommer att dö. Det känns inte på riktigt. Folk känner nog att insatserna är mer verkliga när en tvättbjörn är döende. Man bryr sig mer om det än om hela universum.

 

Med tanke på ditt nya DC-jobb... Har du inga mindre drömprojekt som du skulle vilja göra? Något som inte är relaterat til superhjältar och serietidningar - och skulle du ha tid med det?

 

- Jag har inte tid med det. Och jag gillar att leka med stora leksaker! Jag älskar action. Varje kväll som jag går och lägger mig så koreograferar jag actionscener i huvudet. Det kommer naturligt för mig. Jag älskar action, äventyr, magi, udda varelser och monster och allt det där. Jag är verkligen som ett litet barn. Men jag försöker också att införa lite verklighet i allt det där, så mycket som möjligt.

Det här är slutet på trilogin, och du kommer vara väldigt upptagen de kommande åren. Men om det någonsin görs en fjärde ”Guardians of the Galaxy”, vem skulle du rekommendera som regissör?

 

- Jag tror inte att det någonsin blir en fjärde ”Guardians of the Galaxy”. För den här Guardians-gruppen kommer aldrig samlas igen, av många anledningar. Det kan bli fler ”Guardians”-filmer men inte med denna grupp. Och jag tror att så länge någon gör något eget av det, och inte försöker kopiera en viss stil, så kan det bli riktigt bra. Det finns många regissörer jag gillar, och jag skulle gärna se det hända.

 

Du har sagt att "Vol. 3" inte är en politisk film. Men du berör starka teman som djurplågeri och skapandet av en överlägsen ras.

 

- När jag säger att den inte är politisk, så menar jag att det inte är en medvetet politisk historia jag vill berätta. Jag vill berätta om människor. Om hur vi kan bli bättre som människor. Det handlar filmen om, men jag kan se hur den träffar politiska teman. Vilket kan verka helt otroligt. För femton år sedan skulle ingen säga att det finns en överlägsen ras, idag gör folk det.

Berätta hur Rocket blev till. Två olika, begåvade skådespelare är med och skapar honom - Bradley Cooper som gör rösten och Sean Gunn i motion capture-dräkten. Hur går den kreativa processen till?

 

- Det är komplicerat, för det är inte bara de två skådespelarna. Vi har Sean, vi har Bradley och vi har animatörerna på Weta. Och så har vi mig, för ofta får jag visa dem vad jag vill ha. Om jag söker efter en speciell blick i Rockets ögon så filmar jag mig själv och visar det för dem. Rocket är en blandning av många olika människor. Det är därför karaktären känns så verklig - så många är inblandade. Bradley läser upp vad Sean har sagt, ibland påverkas han av honom och ibland inte. När Bradley och jag spelar in scenerna så läser jag alla andras repliker och vi agerar mot varann. Han får någon att spela mot. Det är komplicerat men vi har förfinat vår process för varje film.

 

 

- Min bror är den viktigaste personen i världen för mig. Han vigde mig. Han har gjort filmer med mig sen vi var små pojkar. Vi känner varann utan och innan, och vi kommer fortsätta göra film ihop för all framtid.