Den förra filmen om Håkan Bråkan kom för bara drygt ett år sedan, och blev en stor publikmagnet. Nu är uppföljaren här, och drar lekfullt inspiration av 80-talsäventyr som "The Goonies", "Indiana Jones" och till och med "Rambo", när vår unge huvudperson åker på scoutläger och hittar en hemlig karta.
För regin står åter Ted Kjellsson, som är mer än nöjd med publikens mottagande hittills.
- Många tycker att ”det här är bättre än ettan!” Så det är ju kul. Ettan har alltid en speciell plats i ens hjärta, när man ska lyfta en franchise. Men tvåan tycker jag är en tajtare film.
Första ”Håkan Bråkan” blev den mest sedda svenska filmen på bio sedan 2019. Blev du förvånad?
- Jag vet ju att en franchise som "Sune" eller "Håkan" kan nå mycket tittare bara på namnet. Men 335 000 biobesökare… Det är ett bevis på att filmen var bra. Folk måste börja prata om den för att den ska nå dit. Jag var väl inte jätteförvånad, bara väldigt glad. För att kvalitet lönar sig. Då vill familjerna se den. Även storasyskonen uppskattade filmen. Förhoppningsvis ska de även uppskatta tvåan. Det finns ett filmspråk som tilltalar många.
Du har själv barn, och har säkert fått se en hel del bra och mindre bra barnfilm i vuxen ålder. Hur påverkar det dig när du ska regissera en familjefilm?
- Det är en bra fråga. Jag har växt upp med mycket kvalitets-familjefilm. Malin, vår producent, vill att vi kallar det ”familjefilm” och inte ”barnfilm”. Om man ser till ”Shrek”, ”Toy Story” och Pixars sätt att göra film på, där hela familjen måste med.
- Jag insåg att jag måste nästan göra en film för vuxna, men som barn gillar. Vi har vänt på begreppen. Jag måste göra en film som jag själv vill se och som min generation gillar. Och gör man det med mycket hjärta och humor så spiller det ner, hela vägen till sexåringarna. Det ska vara spännande för alla!
En gammal klyscha säger att uppföljare måste ha större insatser, mer explosioner och högre body count - iallafall när man kollar på sådant som ”Rambo”... Hade du någon checklista med dig?
- Ja, vi visste att vi behövde rampa upp. Om ettan var city action som ”Die Hard”, så är det här mer ”Goonies”-äventyr och ”Indiana Jones”. Äventyret är större och mer spännande. Det är ett rappt tempo i bägge filmerna, men den här har kanske ett större djup. Här finns teman som rivalitet med en kompis, att mista sina kompisar... Det finns sidohistorier som lirar. Det finns lite mer av allt.
Nu till en mer seriös fråga: Man läser då och då om barnstjärnor som far illa när de blir äldre. Gabriel Odenhammar som ju spelade Håkan Bråkan på 90-talet har släppt en bok på ämnet. Liknande historier finns i Hollywood. Vad tänker du - har filmskapare något ansvar som sträcker sig längre än själva inspelningen? Vad kan branschen göra för att ta hand om de här unga skådisarna bättre?
- Jag träffade faktiskt Gabriel på bokmässan i Göteborg, och vi snackade ganska länge. Jag vill gärna vara med och hitta något som kan vara nästa steg. Det finns VFX supervisors, det finns stunt supervisors och nu även intimitetskoordinatorer. Man kanske skulle bygga på så att guvernanten tar barnens intresse och välmående på ännu större allvar.
- Min roll slutar egentligen när filmen slutar. Men jag har sagt att de barnen jag jobbar med får ringa mig när som helst och snacka. Och det gäller även föräldrarna. Gabriel har satt igång ett initiativ som kanske landar i det här - en barnkoordinator. Där man kanske tänker ett steg längre. Jag tycker det är ett jättebra initiativ från Gabriels sida, och boken han skrivit är fantastiskt spännande och intressant.
Om vi ser på den närmaste framtiden: blir det en "Håkan Bråkan 3"?
- Allting lutar åt en trea. Jag är svag för bra trilogier som ”Tillbaka till framtiden” och ”Lord of the Rings”. Jag känner att jag vill avsluta jobbet, och det vill vår manusförfattare och producent också.
- Sen har jag alltid nya planer på gång. Jag skulle vilja göra film även för vuxna. Tittar man på ”Håkan Bråkan” - hade man satt en uzi och en machete i hans hand så har du redan där en av de bättre actionfilmerna i Sverige, haha! Om man nu kan ha den ambitionen. Jag tror folk ser att jag kan hantverket.
- Mitt mål har alltid varit att göra en fet genrefilm för hela familjen. Kanske något som luktar ”Pans labyrint”? Vi får se var det landar.
Till slut, vilken är den bästa uppföljaren genom tiderna?
- Jag har svarat på det i några intervjuer... Men jag kom nyss på en ny! En jäkligt bortglömd tvåa är ju Tim Burtons ”Batman Returns”. Fruktansvärt bra egentligen, den är sorglig, och den har ett större djup. Sen finns såklart ”Rymdimperiet slår tillbaka” som är fantastiskt bra. Jag har altid gillat ångesten i den filmen.
”Håkan Bråkan 2” går nu på bio.
