Halle Bailey var bara 18 år när rollerbjudandet kom. Plötsligt skulle den stigande popstjärnan ta steget till bioduken och bli Disneyprinsessa. Rollen som sjöjungfrun Ariel har mötts av en del kritik från inskränkta töntar på nätet, men själv är hon överlycklig att ha fått spela en så pass ikonisk och stark karaktär.
Under en digital presskonferens berättar Halle Bailey för oss om det fleråriga arbetet med filmen "Den lilla sjöjungfrun", och några av de mest minnesvärda dagarna på inspelningen.
Känner du att du har något gemensamt med Ariel?
- Absolut! Jag menar, jag säger det jämt att det känns som att Ariel hjälpte mig att upptäcka mig själv som ung kvinna. Jag har levt med henne i fem års tid nu. Från 18 till 23, det är väldigt omvälvande år då man utvecklas till en ung kvinna.
- Jag känner särskilt för filmens teman om att följa sin passion och stå upp för sig själv, även när det är läskigt. Ariel tvekar inte, och det är vad jag vill ge Halle nu. Det har lärt mig mycket.
Hur reagerade du när du fick höra att rollen var din?
- Herregud, jag bara grät, ärligt talat. Vi hade just firat min systers födelsedag och hyrt en Airbnb. Vi kom hem och packade upp när Rob (Marshall, regissören) ringde mig. Jag svarar vanligtvis inte på okända nummer. Men min lillebror sprang till mig för att jag skulle svara. Och jag får höra: "Hej, jag söker efter Ariel". Och jag kunde inte sluta gråta på hela dagen.
Vilken scen var den roligaste att spela in?
- Vi hade många roliga ögonblick. Men det absolut mest hysteriskt roliga var när det byggdes en rigg för en båt i stormen. Det var Jonahs första dagar på inspelningen. Och jag skulle försöka lyfta upp honom och rädda honom mitt i en regnstorm och med en vågmaskin i en jättetank på Pinewood Studios... Det var så intensivt. Vi försökte bara överleva. Det stormade och brann omkring oss. Och jag försökte låtsas som att "jag är sjöjungfru, jag gör sånt här hela tiden", skrattar Halle Bailey.
- Jonah är ju så mycket längre än jag, men jag behövde hålla upp honom. Och vi kunde inte sluta skratta på grund av hans boots, de fick honom konstant att sjunka. Vi räckte upp handen för att fråga Rob: "Kan vi ta av skorna?" Men det fick vi inte. Så vi höll bara på att dö i vattnet hela tiden. Det måste ju se naturligt ut. Men det var verkligen det roligaste vi gjort på hela inspelningen.
"Den lilla sjöjungfrun" går nu på bio.
