Tänk att få åka tillbaka i tiden och vara 18 år igen. Kanske är det en drömvärld för många? Det är det i alla fall till en början för Amelia i Netflix nya komedifilm. Amelia blir påkörd av en lastbil på sin 40-årsdag och vaknar upp år 2002 där hon får återuppleva sin 18 årsdag om och om och om och om igen...
Idag är det premiär för den nya svenska coming-of-age-filmen "One More Time" med Hedda Stiernstedt ("Vår tid är nu") i huvudrollen. Bakom filmen står regissören Jonatan Etzler som gör sin allra första långfilm.
MovieZine fick chansen att snacka med både Hedda och Jonatan om filmen där vi får återuppleva alltifrån härligt 00-tals mode, svängig musik till nostalgiska prylar som vi idag kan skratta åt.
Jonatan Etzler och Hedda Stiernstedt på inspelning av "One More Time".
Om ni hade fått välja - hade ni åkt tillbaka i tiden och fått uppleva er 18-årsdag igen?
Jonatan Etzler: Jag hade gärna gjort det! Men bara om man kunde åka tillbaka med den kunskapen och erfarenheten man har nu som vuxen. Och jag hade bara velat vara på besök, och sedan komma tillbaka i nutid igen.
Hedda Stiernstedt: Jag hade nog också kunnat tänka mig att återuppleva det, men som Jonatan sa så vill man nog bara åka tillbaka med ett vuxet sinne - för då hade jag varit lite mer "fuck everything"! Allt var ju så ångestladdat på den tiden, och det är ju det som är så svårt att förklara för ungdomar att "detta är liksom inte viktigt".
Jonatan Etzler: Jag hade gärna gjort det! Men bara om man kunde åka tillbaka med den kunskapen och erfarenheten man har nu som vuxen. Och jag hade bara velat vara på besök, och sedan komma tillbaka i nutid igen.
Hedda Stiernstedt: Jag hade nog också kunnat tänka mig att återuppleva det, men som Jonatan sa så vill man nog bara åka tillbaka med ett vuxet sinne - för då hade jag varit lite mer "fuck everything"! Allt var ju så ångestladdat på den tiden, och det är ju det som är så svårt att förklara för ungdomar att "detta är liksom inte viktigt".
Jonatan, detta är din första långfilm som regissör, tidigare har du arbetat mest med kortfilmer. Hur blev det att du kom med i det här Netflix-projektet?
- Det var faktiskt Hedda som hörde av sig för hon var med i projektet innan mig. Hon hade sett mina kortfilmer och gillade tonen i dem och när jag fick höra om den här idén så tyckte jag det lät jätteroligt. Det är exakt den typen av film som jag själv gillar att titta på - som när man är bakis eller bara vill på bli på bättre humör. Att det just utspelade sig under 00-talet var också väldigt kul i och med att jag själv hade min tonårstid då och att få göra nostalgi kring den tidsperioden känns inte som att man gjort så mycket av tidigare.
- Det var faktiskt Hedda som hörde av sig för hon var med i projektet innan mig. Hon hade sett mina kortfilmer och gillade tonen i dem och när jag fick höra om den här idén så tyckte jag det lät jätteroligt. Det är exakt den typen av film som jag själv gillar att titta på - som när man är bakis eller bara vill på bli på bättre humör. Att det just utspelade sig under 00-talet var också väldigt kul i och med att jag själv hade min tonårstid då och att få göra nostalgi kring den tidsperioden känns inte som att man gjort så mycket av tidigare.
"Det är ju kul att ha kul!"
Hedda, vad var det som gjorde att du ville tacka ja till just den här filmen?
- Det fanns ju inget manus när jag hoppade på, vilket är ganska vanligt nu för tiden när man blir tillfrågad om olika projekt. Men det var en idé som produktionsbolaget kom till mig med och jag tyckte det lät så himla kul. Det är ju kul att ha kul!
Jonatan Etzler: Ja det var otroligt kul. När man klev in på inspelningsplatsen så låg det massa rekvista överallt och alla som kom in i rummen blev ju sådär "åh en sån här hade ju jag när jag var 18!". Hemmabrända CD-skivor, Ipods, Tamagotchi - allting.
- Det fanns ju inget manus när jag hoppade på, vilket är ganska vanligt nu för tiden när man blir tillfrågad om olika projekt. Men det var en idé som produktionsbolaget kom till mig med och jag tyckte det lät så himla kul. Det är ju kul att ha kul!
Jonatan Etzler: Ja det var otroligt kul. När man klev in på inspelningsplatsen så låg det massa rekvista överallt och alla som kom in i rummen blev ju sådär "åh en sån här hade ju jag när jag var 18!". Hemmabrända CD-skivor, Ipods, Tamagotchi - allting.
Ja, vi får ju se en hel del gamla nostalgiska prylar i filmen. Men vad skulle ni säga att ni saknar mest från 00-talet?
Hedda Stiernstedt: Tron på att världen inte var på väg att gå under! Det saknar jag. Men om jag ska säga något "gulligare" så saknar jag nog att man inte var så uppkopplad hela tiden.
Jonatan Etzler: Jag saknar nog mest videobutiker, vilket finns med i filmen. Det var väldigt kul att få kliva in i en sån igen.
Hedda Stiernstedt: Tron på att världen inte var på väg att gå under! Det saknar jag. Men om jag ska säga något "gulligare" så saknar jag nog att man inte var så uppkopplad hela tiden.
Jonatan Etzler: Jag saknar nog mest videobutiker, vilket finns med i filmen. Det var väldigt kul att få kliva in i en sån igen.
Hedda Stiernstedt: Kläderna var ju väldigt roliga också. Men grejen är ju att det är typ mode nu, så det känns inte så långt bort av någon sjuk anledning. Men Julia, vår kostymör, använde mig som måttstock ifall något var för snyggt eller inte. Om jag gillade det så tog vi bort det - det fick inte bli för nära "Euphoria"-stilen, utan det skulle vara fulare än så. Kläderna blev ju nästan mindre och mindre under inspelningen - ibland var jag lite så "ni måste skoja med mig"!
"Jag har ju fobi för folk som spyr!"
Det här med att spela in och återskapa exakt samma scener om och om igen, fast med lite variation varje gång. Var det svårt?
Jonatan Etzler: Det var definitivt en utmaning. Det är svårt att göra en film under två månader och så ska den utspela sig under en och samma dag hela tiden. Vädret måste vara likadant, alla statister måste vara på samma plats och alla måste göra exakt samma sak. Det som var spännande var också att Heddas karaktär utvecklas hela tiden, medan ingen annan gör det.
Hedda Stiernstedt: Det jag tyckte var svårast att spela in var när vi skulle göra en spy-scen för jag har ju fobi för folk som spyr! Och vi använde oss av en så kallad "spy-rigg" som de använde sig av i "Triangle of Sadness", vilket är otroligt high tech och ser så verkligt ut. Så den dagen var jag väldigt rädd och fick nästan lite panik!
Jonatan Etzler: Det var definitivt en utmaning. Det är svårt att göra en film under två månader och så ska den utspela sig under en och samma dag hela tiden. Vädret måste vara likadant, alla statister måste vara på samma plats och alla måste göra exakt samma sak. Det som var spännande var också att Heddas karaktär utvecklas hela tiden, medan ingen annan gör det.
Hedda Stiernstedt: Det jag tyckte var svårast att spela in var när vi skulle göra en spy-scen för jag har ju fobi för folk som spyr! Och vi använde oss av en så kallad "spy-rigg" som de använde sig av i "Triangle of Sadness", vilket är otroligt high tech och ser så verkligt ut. Så den dagen var jag väldigt rädd och fick nästan lite panik!
Jonatan Etzler på inspelning.
Hur var det för dig, Hedda, att återvända till gymnasiet och i princip spela en 18-åring?
Hedda Stiernstedt: Att återvända till skolmiljön kändes ju ganska sjukt! Sen är min karaktär inte helt och hållet 18 år, så jag var inte tvungen att kanalisera en 18-åring eftersom hon är vuxen i huvudet. Så det var inte så krångligt som man kanske kan föreställa sig. Amelias känslor och tankar när hon upplever sin 40 årskris är också ganska upphöjt i filmen. Det är nog få människor som har utvecklat sig så lite som Amelia. Det är ju nästan svårt att vara så outvecklad!
Jonatan Etzler: Ja Amelia är väldigt fast i att hennes tid som 18-åring var hennes glansdagar. Och den tiden hon åker tillbaka till har ju också ett speciellt "skimmer" över sig, det blir lite hennes egna drömbild av hur det var när hon var yngre.
Hedda Stiernstedt: Det är lite samma sak med hennes kläder också. Det kanske inte riktigt är de kläderna hon egentligen hade när hon var arton, utan mer hur hon önskar att hon såg ut. Så det hela blir ett drömscenario för en väldigt tonårig vuxenperson.
Hedda Stiernstedt: Att återvända till skolmiljön kändes ju ganska sjukt! Sen är min karaktär inte helt och hållet 18 år, så jag var inte tvungen att kanalisera en 18-åring eftersom hon är vuxen i huvudet. Så det var inte så krångligt som man kanske kan föreställa sig. Amelias känslor och tankar när hon upplever sin 40 årskris är också ganska upphöjt i filmen. Det är nog få människor som har utvecklat sig så lite som Amelia. Det är ju nästan svårt att vara så outvecklad!
Jonatan Etzler: Ja Amelia är väldigt fast i att hennes tid som 18-åring var hennes glansdagar. Och den tiden hon åker tillbaka till har ju också ett speciellt "skimmer" över sig, det blir lite hennes egna drömbild av hur det var när hon var yngre.
Hedda Stiernstedt: Det är lite samma sak med hennes kläder också. Det kanske inte riktigt är de kläderna hon egentligen hade när hon var arton, utan mer hur hon önskar att hon såg ut. Så det hela blir ett drömscenario för en väldigt tonårig vuxenperson.
"Vem är Iprenmannen?"
Maxwell Cunningham, Hedda Stiernstedt och Elinor Silfversparre Fahlén.
Vad var era roligaste eller kanske starkaste minnen från inspelningen?
Hedda Stiernstedt: Definitivt spyriggen!
Jonatan Etzler: Jag tyckte det var kul att många av ungdomarna, både skådisar och statister, inte hade någon koll på grejerna från 00-talet - som vi tänkte var självklara. Typ som imitationen av Iprenmannen som är med i en scen - den hade de aldrig hört talas om! Så vi fick lära dem sjunga den.
Hedda Stiernstedt: Definitivt spyriggen!
Jonatan Etzler: Jag tyckte det var kul att många av ungdomarna, både skådisar och statister, inte hade någon koll på grejerna från 00-talet - som vi tänkte var självklara. Typ som imitationen av Iprenmannen som är med i en scen - den hade de aldrig hört talas om! Så vi fick lära dem sjunga den.
Har ni några nya filmprojekt på gång som ni kan berätta om?
Jonatan Etzler: Jag har två långfilmer på gång. Den ena görs i England och är en mörk komedi. Den andra är en thriller i en sociala medier-miljö som ska göras i Sverige.
Hedda Stiernstedt: Jag har en dansk film som nog kommer ut någon gång under året. Sen ska jag vara med i "Sanningen" som kommer på TV4. Och jag är även med i projektet kring Börje Salming, vilket vi precis blev klara med i Mexiko. Och nu håller jag på att lära mig att spela gitarr för mitt nästa projekt, men det får jag tyvärr inte säga vad det är riktigt än...
Jonatan Etzler: Jag har två långfilmer på gång. Den ena görs i England och är en mörk komedi. Den andra är en thriller i en sociala medier-miljö som ska göras i Sverige.
Hedda Stiernstedt: Jag har en dansk film som nog kommer ut någon gång under året. Sen ska jag vara med i "Sanningen" som kommer på TV4. Och jag är även med i projektet kring Börje Salming, vilket vi precis blev klara med i Mexiko. Och nu håller jag på att lära mig att spela gitarr för mitt nästa projekt, men det får jag tyvärr inte säga vad det är riktigt än...
"One More Time" har premiär på Netflix fredag 21 april.
