Helena Bergström bjuder in till en kaotisk, underbar jävla jul

I Helena Bergströms nya komedi "En underbar jävla jul" möts blandade kulturer, generationer och åsikter under ett och samma tak. Krocken är oundviklig. Firandet utmynnar snabbt i kaos där värdparet Oskar och Simon gör sitt bästa för att behålla juletiden och förståndet. 

Vi träffade skådespelarna Anastasios Soulis och Anton Lundqvist, samt Bergström själv som både regisserar och spelar en av släktingarna i det färgstarka persongalleriet.

Anton Lundqvist spelar Oskar, som har en stor överraskning att berätta tillsammans med sin pojkvän.

- De har flyttat in i ett nytt hus och väntar barn. Det här är något som de inte har berättat för föräldrarna. Simons föräldrar, som spelas av Helena och Michalis (Koutsogiannakis), de är mer okej med allt, får man iallafall känslan av. Mina föräldrar, som spelas av min mamma (Maria Lundqvist) och Robert Gustafsson, de är väldigt stiffa. Min pappa fattar inte hur jag kunde göra så. Med alla möjligheter jag fick, allt jag kunde göra och plugga vidare, och så väljer jag att bli bög? Sen har vi min mamma som försöker sopa igen alla de där groparna som han går och gräver upp. De är ett väldigt gulligt par, men… Det uppstår rejäl konflikt. 

Anastasios Soulis känner igen mycket hos sin rollfigur Simon, berättar han:

- Min karaktär är kontrollfreak och lite neurotisk. Jag kan absolut känna igen mig, jag har låg stresströskel. Men jag känner också igen mig i  hur det kan bli när människor med olika bakgrunder träffas för första gången. Det kan bli lite stelt, man håller en viss fasad.

Helena Bergström, som spelar mamma Carina, fick regissera sig själva för första gången.

- Eftersom det är en ensemblefilm, och vi var alla och filmade i det här huset, så blev det en extremt avspänd stämning av att jag hoppade fram och tillbaka. Jag gör bort mig framför kameran lika mycket som jag kräver att alla andra ska göra. Och framför allt den här dumma rollen som kommer in och är skitjobbig! Jag är tacksam att jag slapp peppa en skådespelerska till att vara så utflippad, det kan jag lika gärna göra själv. Det blev en ganska crazy stämning där allt var tillåtet.

Helena Bergström arbetar med ett manus skrivet av Edward af Sillén och Daniel Rehn. För henne låg utmaningen i att hitta den rätta balansen mellan ett slags ”Änglagård”-känsla, som hon kallar det, och en berättelse som ofta tar ut svängarna ordentligt.

- Vi trampar på många äggskal i den här filmen. Men det krävs också värme och igenkänning. Det handlar om smygrasism, om rädslan att bryta den här normen som vi ska leva i, men det är människor som kämpar och som man tycker om. 

- "En underbar jävla jul" är som ett enda stort jäkla kärleksbudskap. Det är det viktiga för mig. På vägen dit så kan vi våga slå åt alla håll. Jag känner en sådan frustration inför den tid vi lever i nu, för att vi inte kommunicerar. När man säger att Sverigedemokraterna är uppe i 20 procent - vi måste våga prata och kommunicera och möta varann. Det är bara ett fåtal som är de här galna rasisterna, men vilka är ni andra då? Vad är det som gör att ni känner så här? Vi kommer med ett budskap som jag tror att vi behöver just nu.

Anastasios Soulis tror att ”En underbar jävla jul” har något för alla:

- Jag tror att vi kan få en bra mix av människor i publiken. Om man pratar om sina familjer med någon annan så har man en tendens att skönmåla dem lite grann. Man drar bara fram de positiva sidorna. Det är det vi testar lite i den här filmen, hur pass tolerant kan man vara mot sin egna familj? Vad är bara yta, och vad finns under ytan? Det kan många känna igen sig i, vare sig man är straight eller gay, svensk eller invandrare.

Jag frågar skådespelarna Anastasios Soulis och Anton Lundqvist om deras syn på mångfald inom svensk film. Förra året räknade man till endast tre hbtq-karaktärer i de mer än 40 svenska filmer som gick upp på bio. De hoppas på en bättring framöver:

- Jag både tror och hoppas att vi står inför ett generationsskifte, säger Anastasios Soulis. Att ju fler unga skådespelare som kommer fram, desto fler kanske har ett annat ursprung. Det kanske gör att man börjar spegla det i filmerna som görs också. Var det verkligen så få, tre stycken i 40 filmer? Det är väldigt lite. Men vi löser det i vår film, haha. Det är alltid en bra början. Men vi gjorde inte det för att bättra på någon statistik utan för att det här är en story som behövde berättas.

Anton Lundqvist tror att det handlar om rädsla, när inte människor med andra hudfärger eller sexuella läggningar får komma fram på film.

- Man vågar inte satsa på nytt eller gå nya vägar. Det är lätt att fastna i gamla mönster i film, för att man vet att det fungerar. Jag tror att man måste visa nya porträtt. Och man måste visa nya skådespelare visa nya porträtt. För man sätter även skådespelare i fack. Jag menar, hur kul vore det inte att se Johan Ulveson spela en macho-roll?

Likheterna med Kjell Sundvalls komediklassiker är många. Men skillnaderna desto fler, tror gänget bakom ”En underbar jävla jul”. Anton kommenterar:

- Det är en älskad film som är kanske den enda i sin genre: den här julkaos-komedin där det mesta skiter sig. Jag gillar den, den är jätterolig! Vad vår film kan ha som vi kanske inte ser i ”Tomten”, är den här värmen. Det grundar sig i att alla vill varandra väl. Sen har alla olika missuppfattningar om hur man ska vilja varandra väl. 

Helena tillägger:

- Kjell Sundvall och jag är diametralt motsatta figurer. Den gjordes år 2000, det är femton år sen. Det var då, nu är det en annan tid vi lever i. Det är klart det är en julklassiker. Men den handlade mycket om relationerna, vår film handlar om något större - som smygrasism, det går utanför bara själva familjen.

- Jag älskar traditioner, säger Anton Lundqvist. Sen är jag den första att bryta traditioner för det kan vara kul att testa något nytt! Jag är inte den som sitter och tittar på Kalle, men jag älskar när Kalle är på. Då vet jag att någon sitter och tittar, medan jag hellre står och mekar med julmaten till exempel. Där älskar jag allt - även äldre saker som kalvsylta, rödkål och brunkål. Jag har firat många jular på västkusten med en morbror som är fiskare. Han röker själv lax, färsk lax, och jag kan bli pirrig bara jag tänker på det.

Visst är ”Kalle Ankas jul” ett måste även hemma hos Anastasios Soulis när klockan slår tre på julafton.

- Kalle ska alltid vara på, men på senare år har han mer och mer blivit förpassad till bakgrunden. ”Kan du vissla Johanna” brukar vi någorlunda kika på. Jag är jultomten i vår familj, jag får ha tomtehatt och dal ut presenter. 

- Vi kommer från lite olika håll, jag har både grekiskt och finskt påbrå, så vi kan alla få in lite olika nyanser i vårt julfirande. Jag har tyvärr inte fått uppleva en sådan jul som vi firade i filmen…! Det blir kaotiskt, men man blir rikare av alla erfarenheter. Det skulle vara kul att prova på någon gång.

”En underbar jävla jul” får biopremiär på fredag, 13 november. Läs MovieZines recension här...