Den 3 juni har den svenskproducerade filmen "Dancing Queens" premiär på Netflix, som är regisserad och skriven av Helena Bergström, som tidigare har regisserat filmer som "En underbar jävla jul" och "Vilken jävla cirkus", samt skådespelat i en rad filmer och tv-serier som "Änglagård" och "Bröllop, begravning och dop" sedan 1978.
MovieZine fick ett samtal med regissören Helena Bergström och skådespelaren Claes Malmberg, som spelar en av huvudrollerna i filmen.
En berättelse om att vara människa
"Dancing Queens" handlar om 23-åriga dansaren Dylan (spelad av dottern Molly Nutley) som bor på en liten skärgårdsö på västkusten. Efter att ha blivit övertygad att städa på dragklubben Queens ett tag, som kämpar med att gå runt, blir hon upptäckt av klubbens koreograf (Fredrik Quiñones) av en slump när hon dansar. Eftersom hon är kvinna blir det svårt att vara med i en dragshow, så hon kommer tillbaka nästa dag och låtsas vara kille.
- Det har varit kul att leka med vad som är manligt och kvinnligt. Med den här filmen vill jag berätta att vi alla i grund och botten är människor, en tematik som jag märkt är med i nästan allt jag har gjort, även om det inte har varit medvetet. Det är något inkluderande och högt i tak i den här världen, som har varit viktigt att skildra, säger Helena Bergström.
- Sen älskar jag musik och dans. Jag ville att dansen ska tala till känslorna, snarare än intellektet. Förhoppningsvis får tittaren ta del av en slags mänsklig historia, men också får jäklig lust att gå ut och dansa.
En trygghet att regissera sin dotter
Förutom att dottern Molly Nutley är skådespelare, var hon även en av deltagarna i TV4:s program "Let's Dance" 2012, där hon slutade på andraplats. Hon har blivit regisserad av sin mamma tidigare (som i "Vilken jävla cirkus"), men aldrig tidigare i huvudrollen.
Helena berättar att det var en trygghet att jobba med Molly, då hon har vad som krävdes för den här rollen.
- Dels är det dansandet förstås, men också direktheten hon har som skådespelare. Dylan är inte en okomplicerad roll, med mycket svängar hit och dit. Det finns sorg, samtidigt som man ska ha lite galenskap, som jag visste att hon har inom sig.
Hon berättar att de båda är trygga i sina yrkesroller när de jobbar tillsammans. I en tidig scen dansar Dylan ensam och är väldigt ledsen, då hon tänker på sin bortgångna mamma.
- Hon skällde ut mig och kallade mig för världens sämsta regissör för att hon var så jäkla frustrerad. En annan skådespelare skulle kanske inte våga göra det. Det gör att hon sen kan leverera när hon väl dansar, med det som jag söker. Att det inte har att göra med vilka danssteg man tar, utan känslan. Jag hade kanske inte vågat driva det så långt om det hade varit någon annan.
Konsten att få en container lära sig dansa graciöst
Komikern och skådespelaren Claes Malmberg spelar den övervintrade dragdrottningen Tommy som framträtt på klubben Queens i många år. Rollen låter Claes arbeta en hel del med humor, men det finns också en stor sorg inom karaktären.
- Det kändes som ett stort ansvar att gestalta den här karaktären på riktigt, som på ett ytligt sätt är långt ifrån mig själv. Samtidigt är han mycket närmare mig än vad jag någonsin kunde tro. Det bästa med det här jobbet, är att få vara med om så oändligt mycket olika saker och lära sig så mycket. De filminspelningarna är de roligaste, när man kommer ut som en klokare människa efteråt. Jag hade ingen inblick i den här världen, men det var otroligt att få arbete att få göra. Både som människa och som skådespelare, säger Claes Malmberg.
Vilka utmaningar stötte du på under inspelningen?
- Det var så klart svårt för koreografen att få en container som mig att lära sig dansa någorlunda graciöst, skrattar han. Ett jobb utan utmaningar är dock totalt ointressant. Att bara riva av ett jobb och sen gå hem, är ganska tråkigt. Förhoppningsvis lyckades jag gestalta en karaktär som man kan tro på. Egentligen förvandlas jag inte mycket så mycket, utan hämtar det mesta från mig själv. Det ni får se är ungefär som om jag skulle vara dragshowstjärna på en gayklubb, fast med en viss förhöjning.
Claes berättar att han även han har fått känna av den där ibland hårda direktheten från Helena som regissör, men också mycket värme.
- Första dagen var jag lite nervös. När jag spelar tar jag ofta i som fan, då jag tänker att det är lättare att ta ner det än upp. Så jag drog på med det jag har att komma med. Den första instruktionen jag fick av Helena var "det var bra Claes, men ta ner det ungefär 90 procent", skrattar han.
Helena berättar om när de spelade in en scen i filmen, som ska vara musikdriven.
- Ni kastades in i den här scenen och är så pinsamma att klockorna stannar. Det var som att ni kippade efter andan, för att ni inte vet vad ni ska göra. Det var kanske lite förnedrande, men jag visste vad jag ville få ut. Där och då sa jag att det nog var den sämsta scenen jag regisserat i hela mitt liv, men den blev underbar.
"Drömmen är att inte behöva välja mellan regi eller skådespeleri"
Helena Bergström har medverkat som skådespelare i omkring femtio filmer och tv-serier genom åren. Som regissör har det hittills blivit sju produktioner. Om hon föredrar att stå bakom eller framför kameran är dock svårt att svara på.
- Drömmen är att inte behöva välja. Det jag huvudsakligen har som drivkraft och mål just nu är regin, medan skådespeleriet är grädde på moset. Det är en bonus när jag väl får spela. Förut såg jag mig som en skådespelare som regisserade ibland, men nu ser jag mig faktiskt mer som motsatsen. Jag kommer dock aldrig försaka något av det.
Tror du att det kan vara en fördel att ha skådespelat som regissör?
- Ja, jag tycker det är viktigt att jag fortsätter spela för att utsätta mig själv för det. Om man vet hur det känns, finns det också en annan förståelse för yrket. Det är nog tack vare att jag även jobbar som skådespelare som jag kan säga en sån sak som "ta ner det med 90 procent" till Claes, för jag vet att han klarar av det. Han tappar inte sitt konstnärskap av det, utan tackar och går vidare mot det gemensamma hållet vi vill åt. Jag ser i blicken när en skådespelare tappar självförtroendet eller när jag regisserar för hårt.
En paus på över sex månader
"Dancing Queens" skulle egentligen haft en tidigare premiär, men den rådande pandemin gjorde att de fick avbryta inspelningen i mars förra året och ta upp den igen i oktober.
- Det var så klart en rädsla om den skulle bli av eller inte. Det som är häftigt är att det kan vara en närbild som är inspelad i mars och nästa togs i oktober, men man ser ingen skillnad. Det är jag hemskt tacksam över, säger Helena.
Claes Malmberg instämmer i de oroliga känslorna där under förra året.
- Det var lite sorgligt när man inte visste, för man var ju förälskad i den här filmen och hela sammanhanget. Det är klart att man oroade sig för om den skulle bli färdig, men det är en stor triumf att det finns en färdig film att titta på, säger han.
- Sen är det en fördel att den kommer till Netflix, så att den når ut till publiken även fast det finns restriktioner, säger Helena.
Hur var det att arbeta med Netflix?
- Det har bara varit en fantastisk resa, då de varit otroligt respektfyllda men också pushat rent kreativt. Jag kände att de var involverade i historien och tog den på stort allvar.
"Dancing Queens" har premiär på Netflix den 3 juni.
