Högt tempo när Daniel Espinosa ger sig in i sci-fi-genren

Av trailern att döma, håller regissören Daniel Espinosa oss än en gång på helspänn när handlingen tar form via märkligt vackra filmsekvenser i rymdstationen utanför Mars. Tyngdlösheten är påtaglig eftersom kameran följer tätt bakom astronauterna när de flyter runt, på ett sätt som jag inte riktigt sett förut. Resultatet blir att det känns lite som man är med och flyter runt själv i de danslika sekvenserna.

Under press-träffen på Crosby Hotel i New York fick jag tillfälle att prata med både Espinosa och den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Rebecca Ferguson om detta.

Ferguson: Vi hade en rörelsecoach, Alex, som har gjort fantastiska saker. Hon jobbar jättemycket med rörelser, för att kunna arbeta med saker som flyger. Det är svårt, det är jättesvårt! Det är lätt för att gå in för en attack i stället för att låta saker komma till dig.

Espinosa instämde, och höll med om att det var kul, för att det blir som en dans. Sedan var jag ju såklart nyfiken på hur samarbetet dem emellan kommit till. Enligt Espinosa så har han beundrat Ferguson under många år, och enligt henne så var det ömsesidigt. 

Espinosa: Och jag har alltid velat jobba med Rebecca men jag har inte haft någon karaktär som var värdig henne. Så när jag hittade ett manus som hade en kvinnlig huvudkaraktär, som hade den kapaciteten och den styrkan som jag tycker Rebecca förtjänar, så frågade jag henne.

Eftersom varken Ferguson eller Espinosa förknippas med sci-fi-filmer på något sätt, passade jag på att fråga om deras relation till genren och vad det var som lockade med det här projektet?

Ferguson: Jag hade ju aldrig gjort sci-fi förut. Det lockade mig. Och jag hade precis kommit från någonting som var totala motsatsen. Och det är alltid intressant, jag vill flippa 180 grader, hela tiden. Men sen handlar det om att jag måste få känna mig omhändertagen, och jag vill känna mig säker i händerna på en regissör. Och jag kände ju Daniel och jag ville jobba med honom.

Espinosa: Att göra en sci-fi film är ju en master class i att regissera. Alla stora regissörer legender och mästare, många av dem har ju gjort det, så att få lov att gå i deras fotspår är ju jätteintressant och utmanande, och det är ju någonting helt annat än det jag prövat. Men det är ju ofta så det är, jag tycker om att kontrastera alla genrer mot varandra.

Sci-fi-genren var även en ny utmaning för Jake Gyllenhaal, som berättade att få spela astronaut var lite som en barndomsdröm. Men det var mer än så som lockade honom till att tacka ja till filmen:

- Jag älskade idén om filmen eftersom jag kände som om det var en psykologisk resa. Min uppfattning om vad denna varelse var, var alltid som att ge en yttre form åt vad som försiggick inombords. Och vad som är häftigt med denna varelse är att den reagerar mot varje individ på olika sätt. Så resultatet av det, blev att jag kunde föreställa mig vad det var, eftersom det kom från mig, på samma sätt som det skulle komma från Rebecca, och det skulle komma från Ryan (Reynolds), på olika sätt. Det var riktigt roligt!"

Gyllenhaal är ju svenskättling, så jag undrade hur det var för honom att jobba med svenskar? Hans svar kom med glimten i ögat:

- De fick mig att känna mig som en väldigt otillräcklig svensk, eftersom de är båda ganska fantastiska svenskar. Särskilt Rebecca är ibland svår att arbeta med, eftersom hon är så vacker och så stark. Båda hade förmågan att omfamna och förstå en viss typ av smärta, och det var roligt. Daniel driver alltid på det området, driver det till en plats som är lite mer riskfyllt och farligt och underbart, och jag kunde se att samma sak i mig själv och definitivt i Rebecca. Så jag kände mig som en själsfrände till dem, och det måste ha varit vår gemensamma kulturella bakgrund.

- Jag har alltid älskat Daniels arbete, och velat jobba med honom sedan många år, och jag tror det har att göra med kultur också. Och jag kunde känna det svenska inslaget i mig själv mer än någonsin - förutom att jag inte förstod ett enda ord de sa!