"The Hole in the Ground" hade sin premiär på festivalen i Sundance i början av året, och är något så ovanligt som en irländsk skräckfilm som fått stor uppmärksamhet världen över. Vänta dig inga jumpscares eller klassiska klyschor - här får stämningen och spänningen långsamt krypa sig på.
I centrum av filmen står ett mystiskt slukhål, och en familj som flyttar in i ett närliggande hus. Den ensamstående mamman Sarah får all anledning att vara orolig när hennes åttaårige grabb Chris börjar visa helt nya karaktärsdrag... För regin står Lee Cronin, och han berättar för mig hur han blev förälskad i skräckgenren i väldigt ung ålder.
- Jag är yngst i familjen så jag blev tidigt utsatt för filmer som jag kanske inte borde ha sett. När ens storasyskon är 15-16 år och de tittar på ”The Shining”, ”Terror på Elm Street” och ”Poltergeist” och själv är man nio år… Det lämnar avtryck på ens hjärna. Samtidigt visade pappa mig ”Evil Dead”-filmerna på VHS. Det påverkade mig såklart, och det är vad film är för mig - jag vill också få folk att sitta på helspänn och göra dem obekväma. Jag drogs tidigt till den typen av filmskapande. Det blev en del av min röst.
Så det är kanske inte så dåligt att visa skräck för barn, trots allt?
- Ja, kanske det. Jag tror att det har lett till något bra för mig.
I centrum av filmen står ett mystiskt slukhål, och en familj som flyttar in i ett närliggande hus. Den ensamstående mamman Sarah får all anledning att vara orolig när hennes åttaårige grabb Chris börjar visa helt nya karaktärsdrag... För regin står Lee Cronin, och han berättar för mig hur han blev förälskad i skräckgenren i väldigt ung ålder.
- Jag är yngst i familjen så jag blev tidigt utsatt för filmer som jag kanske inte borde ha sett. När ens storasyskon är 15-16 år och de tittar på ”The Shining”, ”Terror på Elm Street” och ”Poltergeist” och själv är man nio år… Det lämnar avtryck på ens hjärna. Samtidigt visade pappa mig ”Evil Dead”-filmerna på VHS. Det påverkade mig såklart, och det är vad film är för mig - jag vill också få folk att sitta på helspänn och göra dem obekväma. Jag drogs tidigt till den typen av filmskapande. Det blev en del av min röst.
Så det är kanske inte så dåligt att visa skräck för barn, trots allt?
- Ja, kanske det. Jag tror att det har lett till något bra för mig.
Hur skulle du klassificera "The Hole in the Ground", är det en skräckfilm? Genren kan ge folk vissa förväntningar.
- Skräck kan både splittra och ena folk, beroende på vad man tycker om genren. Folk verkar gilla filmen på grund av stämningen och karaktärsuppbyggnaden. Den tar sin tid för att krypa in under skinnet på en. Andra som älskar jumpscares kanske hatar den här filmen. Men jag tycker det är en skräckfilm. Min plan var att göra en skräckfilm. Sen finns det gråzoner. Det är också ett psykologiskt drama. Det finns förhoppningvis starka teman, som hur filmen skildrar trauma, och relationen mellan en mor och en son. Jag tror man behöver allt detta i en bra skräckfilm.
- Men ja, det är okej att kalla det en "skräckfilm" medan andra skulle kanske kalla det en "psykologisk thriller". Beroende på hur man tolkar vissa saker, vad man bär med sig efteråt och funderar på. All information man behöver finns i filmen, men det finns definitivt saker man kan diskutera efteråt. Jag gillar när genrefilmer ger dig något att fundera på.
Filmen ser riktigt snygg ut. Det ligger så mycket tanke bakom varje scen. Var kom inspirationen ifrån?
- Jag och min fotograf var överens om att sätta kvalitet före kvantitet. Vi ville kontrollera så mycket som möjligt av det som händer i bild, för att höja produktionsvärdet. Vi var väldigt specifika med vår färgpalett. Även om den är inspelad på sommaren så ville jag den skulle ha en höstkänsla, och den blir lite kallare ju längre filmen går.
- Skräck kan både splittra och ena folk, beroende på vad man tycker om genren. Folk verkar gilla filmen på grund av stämningen och karaktärsuppbyggnaden. Den tar sin tid för att krypa in under skinnet på en. Andra som älskar jumpscares kanske hatar den här filmen. Men jag tycker det är en skräckfilm. Min plan var att göra en skräckfilm. Sen finns det gråzoner. Det är också ett psykologiskt drama. Det finns förhoppningvis starka teman, som hur filmen skildrar trauma, och relationen mellan en mor och en son. Jag tror man behöver allt detta i en bra skräckfilm.
- Men ja, det är okej att kalla det en "skräckfilm" medan andra skulle kanske kalla det en "psykologisk thriller". Beroende på hur man tolkar vissa saker, vad man bär med sig efteråt och funderar på. All information man behöver finns i filmen, men det finns definitivt saker man kan diskutera efteråt. Jag gillar när genrefilmer ger dig något att fundera på.
Filmen ser riktigt snygg ut. Det ligger så mycket tanke bakom varje scen. Var kom inspirationen ifrån?
- Jag och min fotograf var överens om att sätta kvalitet före kvantitet. Vi ville kontrollera så mycket som möjligt av det som händer i bild, för att höja produktionsvärdet. Vi var väldigt specifika med vår färgpalett. Även om den är inspelad på sommaren så ville jag den skulle ha en höstkänsla, och den blir lite kallare ju längre filmen går.
- Den var antagligen inspirerad av många stora idéer, stora filmskapare och stora filmfotografer. En av mina största inspirationer var den amerikanske fotografen Gregory Crewdson. Jag älskar honom. Han är otrolig på att fånga bisarra ögonblick och göra dem vackra. Han har ett bra öga för detaljer. Vi inspirerades i hur vi använde praktiskt ljus eller vissa tapeter, även om det är svårt att fånga i rörliga bilder. Det är honom jag alltid återvänder till för hans bilder är riktigt vackra.
På tal om fotot, det är intressant hur du använder exempelvis speglar genom de olika scenerna. Finns det några andra detaljer som du vill göra publiken uppmärksam på, när de ser filmen?
- En intressant fråga. Jag tror att man bör vara uppmärksam på detaljerna i relationen. Det är vad filmen handlar om. Vad gäller speglarna... Speglar berättar oftast sanningen, om hur vi ser på oss själva eller andra. Men om du står framför spegeln och är beredd att se på dig själv så kommer du vara riktigt snygg. Du försöker se så bra ut som möjligt. Men om man råkar kasta en snabb blick så ser man sanningen, hur magen putar eller att man verkligen behöver klippa sig. Speglar är en stark metafor som jag ville använda mig av.
- Men jag skulle säga, lägg märke till detaljerna i Sarahs beteende och Chris beteende. Och skapa dig en egen uppfattning kring om detta är ett verkligt scenario eller något som utspelar sig i hennes huvud. Jag tror det finns mycket mer att upptäcka när man ser filmen en andra gång. Och om man gillar filmen så kan man leta upp mina kortfilmer online. Man kommer upptäcka att alla filmerna är en del av samma lilla universum som jag har skapat.
Hur var det att jobba med A24? Vi är stora fans av vad de gör för filmvärlden, och för genrefilm. Hur såg ert samarbete ut?
- A24 köpte distributionsrättigheterna i USA, och de kom ombord väldigt tidigt och trodde på filmen. Det hjälper oss nog att lyfta filmen. De respekterade mina idéer om affischen och trailern. De var samarbetsvilliga och måna om behandla filmen väl. Det är fantastiskt att få vara en del av den här "freak-familjen", det är jag stolt över.
Om du ser tillbaka på det senaste decenniet med skräckfilm, vilka är de bästa enligt dig?
- Jag är inte säker på om jag kan svara på den frågan. Det finns mycket som jag inte har sett. Det senaste jag såg som skrämde mig så att jag var tvungen att gömma mig bakom en kudde, var "Paranormal Activity", ettan. Även om det är en rätt bred film, så talade den till mig och mina rädslor. Jag blir inte lätt skrämd på bio, så det är en knepig fråga. Innan "Paranormal Activity" var det "Blair Witch Project", och det är nu tjugo år sedan. När jag såg "Blair Witch" på bio så frös mitt blod till is, och den har fortfarande samma effekt på mig.
- En intressant fråga. Jag tror att man bör vara uppmärksam på detaljerna i relationen. Det är vad filmen handlar om. Vad gäller speglarna... Speglar berättar oftast sanningen, om hur vi ser på oss själva eller andra. Men om du står framför spegeln och är beredd att se på dig själv så kommer du vara riktigt snygg. Du försöker se så bra ut som möjligt. Men om man råkar kasta en snabb blick så ser man sanningen, hur magen putar eller att man verkligen behöver klippa sig. Speglar är en stark metafor som jag ville använda mig av.
- Men jag skulle säga, lägg märke till detaljerna i Sarahs beteende och Chris beteende. Och skapa dig en egen uppfattning kring om detta är ett verkligt scenario eller något som utspelar sig i hennes huvud. Jag tror det finns mycket mer att upptäcka när man ser filmen en andra gång. Och om man gillar filmen så kan man leta upp mina kortfilmer online. Man kommer upptäcka att alla filmerna är en del av samma lilla universum som jag har skapat.
Hur var det att jobba med A24? Vi är stora fans av vad de gör för filmvärlden, och för genrefilm. Hur såg ert samarbete ut?
- A24 köpte distributionsrättigheterna i USA, och de kom ombord väldigt tidigt och trodde på filmen. Det hjälper oss nog att lyfta filmen. De respekterade mina idéer om affischen och trailern. De var samarbetsvilliga och måna om behandla filmen väl. Det är fantastiskt att få vara en del av den här "freak-familjen", det är jag stolt över.
Om du ser tillbaka på det senaste decenniet med skräckfilm, vilka är de bästa enligt dig?
- Jag är inte säker på om jag kan svara på den frågan. Det finns mycket som jag inte har sett. Det senaste jag såg som skrämde mig så att jag var tvungen att gömma mig bakom en kudde, var "Paranormal Activity", ettan. Även om det är en rätt bred film, så talade den till mig och mina rädslor. Jag blir inte lätt skrämd på bio, så det är en knepig fråga. Innan "Paranormal Activity" var det "Blair Witch Project", och det är nu tjugo år sedan. När jag såg "Blair Witch" på bio så frös mitt blod till is, och den har fortfarande samma effekt på mig.
- Ju mer jag börjat göra egna filmer desto mer tittar jag på hur film görs. De kanske inte påverkar mig på samma sätt. Men samtidigt ser jag fram emot att bli skrämd, och jag försöker hitta något intressant.
Så blir det antagligen när man ser mycket skräck, och man vet vad som ska hända härnäst.
- Exakt, det är sant. Ett nytt projekt som jag jobbar med är "Box of Bones", den handlar om en trasig relation som börjar pusslas ihop igen, och en övernaturlig kraft som påverkar den processen. Det är sådant som jag går igång på. Därför älskar jag Polanskis thrillers, särskilt "Rosemarys baby". Den har en enda övernaturlig scen, och allt annat är människor som beter sig som människor gör. Saker som är jordnära och trovärdiga skrämmer mig.
Vilka irländska genrerullar skulle du rekommendera för oss?
- Det finns en del bra filmer där ute. Lorcan Finnegan har gjort en mycket stämningsfull film, "Without Name". Han har snart en ny film på väg. Det beror också på vilken slags skräck man gillar. Det finns också en regissör som heter Conor McMahon, han gör mer slasherkomedier. Sedan finns Ciarán Foy, som gjorde "Citadel". Den utspelar sig i Skottland men det är en irländsk film, och också en riktigt kuslig historia.
Så blir det antagligen när man ser mycket skräck, och man vet vad som ska hända härnäst.
- Exakt, det är sant. Ett nytt projekt som jag jobbar med är "Box of Bones", den handlar om en trasig relation som börjar pusslas ihop igen, och en övernaturlig kraft som påverkar den processen. Det är sådant som jag går igång på. Därför älskar jag Polanskis thrillers, särskilt "Rosemarys baby". Den har en enda övernaturlig scen, och allt annat är människor som beter sig som människor gör. Saker som är jordnära och trovärdiga skrämmer mig.
Vilka irländska genrerullar skulle du rekommendera för oss?
- Det finns en del bra filmer där ute. Lorcan Finnegan har gjort en mycket stämningsfull film, "Without Name". Han har snart en ny film på väg. Det beror också på vilken slags skräck man gillar. Det finns också en regissör som heter Conor McMahon, han gör mer slasherkomedier. Sedan finns Ciarán Foy, som gjorde "Citadel". Den utspelar sig i Skottland men det är en irländsk film, och också en riktigt kuslig historia.
"The Hole in the Ground" får svensk biopremiär 10 maj.
