Med den klassiska repliken öppnade Debbie Allen varje avsnitt av den klassiska 80-talsserien "Fame". Det var så hon slog igenom, och hon har levt som hon lärde sedan dess: Allen kan idag titulera sig koreograf, Broadwayproducent och regissör.
Idag är hon tillbaka i en dynamisk nytolkning av den Oscarsbelönade filmen med samma namn, som en ny om än något snarlik karaktär - den tuffa rektorn i New Yorks hårda dansskola för en ny generation ambitiösa talanger.
Hur känns det att återvända till "Fame"?
Tja, jag tyckte bara det var underbart när jag hörde att de till slut gjorde "Fame" på nytt, eftersom jag så gärna ville återuppliva den. Vi har pratat om det i tio år. Jag var bara glad att de kom ihåg mig, och att jag fick delta i något som är en så stor del av mitt liv och min karriär.
Vilket väcker frågan, varför göra en ny "Fame"? Räcker inte den ursprungliga film-och tv-serien?
Absolut. Men en bra idé är fortfarande en bra idé tio år senare. Och även tjugo, trettio år senare. så lång tid har gått. Det är en klassisk historia, men den relaterar fortfarande till vad som händer i dag: att se ungdomar i denna miljö, ta tag i sina liv, försöka hitta sitt sätt att uttrycka sig genom konsten, att bli det som de förhoppningsvis är menade att bli. Det är också en tid där musikalerna fått nytt liv. Med populariteten för filmer som "High School Musical" och "Stomp the Yard", var detta ett självklart steg.
Du spelar visst en annan karaktär den här gången?
Jag är rektorn på skolan, Angela Simms. Men om du frågar mig, är det Lydia Grant som har gift sig! De kallar mig bara Mrs. Simms i filmen, så jag hoppas att fansen ser mig där med ringen på fingret och tror att Lydia är gift och nu rektor. Visst, manusförfattaren skrev en annan karaktär, men vi skådespelare har vår egna kreatitivet som inte har något med producenter, författare eller regissören att göra! (skratt) Vi skapar vår egna verklighet.
Hur blev du inblandad i den nya filmen?
Producenten Gary Lucchesi, ringde och frågade om jag var intresserad att spela skolans rektor, som en hyllning till originalet. Jag sa självklart ja, och på den vägen är det.
Jag antar att du inte behövde provspela här gången?
Nej (skratt). Och det behövde jag inte sist heller.
Var det en surrealistisk upplevelse?
Inte alls. Dansvärlden och ungdomar är något jag arbetat med ända sedan första "Fame". Jag har en egen dansskola och har rest jorden runt med den. Jag kände inte att det var en annan planet, eller något sånt. Det är ungefär vad jag gör varje dag.
Vad minns du från den förra inspelningen?
Alan Parker regisserade, och jag hade ett stort dansnummer. Men när det var dags för min inspelning hade de redan en tiotimmars film. Så jag fick behålla klänningen och de sa, "Vi älskar dig, Debbie Allen, men vi kan inte spela in din sång för filmen är redan för lång." Du förstår, filmen utvecklades hela tiden. Alan Parker var en otrolig regissör men man visste aldrig när kameran var igång.
Fick du ge de unga stjärnorna några tips? Till och med regissören, Kevin Tancharoen, är en nykomling.
Det hanns inte med. Ungdomarna var respektfulla och bara lyckliga över att träffa mig. De fick mig att känna mig speciell. Och Kevin... Ja, han är en ung regissör. Men han förstår sig på allt, och främst av allt på människor - det är det viktigaste. Jag visste att han skulle klara det. Det är en stor historia, den sträcker sig över fyra år med många karaktärer inblandade. Den är mörkare än "High School Musical", och mer grundad i verkligheten.
Vad hade du för förhoppningar på den första filmen? Visste du att den skulle slå så stort?
Jag hade ingen aning! Det blev en överraskning. Och hela grejen med soundtracket, inga låtar var klara när vi började filma. Så det var spännande att se oss själva där när filmen blev klar. Vi hade faktiskt en visning av originalet för ett år sen, och jag blev förvånad av att se hur många som dök upp. Jag hade visst glömt hur starkt "Fame" var och dess intryck på publiken. Och den höll fortfarande.
Vad hoppas du på med den nya filmen?
Jag hoppas att den ska påverka en ny generation på samma sätt. Att de får en känsla av hur olika val kan påverka deras liv.
Ett stort tema i "Fame" är just hur man når framgång via hårt arbete - vilket du ju också säger i början av tv-serien. Din karriär har varit rätt fin sen dess, vad har du att tacka för det?
Som sagt, allt arbete jag lagt ner på det. Inget har hänt av sig självt. Jag har alltid jobbat och utmanat mig själv, och testat nya saker oavsett vad andra har sagt. Jag menar, jag regisserade just en stor Broadwayshow! Den blev en hit och jag ska sätta upp den i London. Hur gör man det med en bakgrund som dansare? Det handlar om att fortsätta att utvecklas, plugga, träna, lära sig och inte vara rädd för att misslyckas. Det är bara att göra det.
