James Gunn är serietidningsnörden som äntligen fått leka loss i Marvels stora sandlåda. Med filmer som "Dawn of the Dead", "Slither" och "Super" i bagaget kan han både superhjältar, humor och skräck, något som säkert hjälpte när han fick uppdraget att ta "Guardians of the Galaxy" till bioduken. Det är ett episkt rymdäventyr som enligt förhandsrapporter inte liknar något vi tidigare sett i Marvels universum.
- Jag var alltid ett stort fan av Marvelfilmerna. Med åren ser jag mindre film på bio än när jag var yngre, det har dels att göra med att jag är i filmbranschen och blir van vid film, dels att hemmabiotekniken blir allt bättre. Men alla Marvelfilmer har jag sett på bio, berättar Gunn.
Vad var det med "Guardians of the Galaxy" som lockade dig?
- När jag först träffade Kevin Feige och producenterna så föreslog de "Guardians of the Galaxy" som ett möjligt projekt för mig. Jag var inte helt säker först, men jag gick hem och sov på saken, och kunde sen verkligen föreställa mig det. Jag såg hur jag ville göra den rent visuellt. Jag skrev ner mina tankar om hur filmen skulle se ut och skickade sedan tio sidor till dem. Det satte bollen i rullning.
Det här är udda karaktärer som ännu inte har presenterats i Marvels filmiska universum...
- Varje gång man gör en film om en superhjälte som inte är Spider-Man, Superman eller Batman så känns det alltid lite annorlunda. När Iron Man släpptes hade serietidningen kanske 20.000 läsare i månaden. Hade de varit de enda som såg filmen, hade den inte tjänat några pengar. Så det handlar om att skapa något som tilltalar en bred publik, även om förlagan inte är så välkänd på förhand. Det stämmer in på många Marvelfilmer men särskilt på "Iron Man".
Känner du att du får mera frihet med mindre kända karaktärer?
- "Guardians of the Galaxy" ger mig mera frihet helt enkelt för att de inte har lika rabiata fans som, säg, Avengers. Så jag har nog tagit mig lite mer friheter med den här filmen. Avengers har också haft över 500 olika serietidningar som ger varje läsare en egen bild av hur filmen och karaktärerna borde vara. Jag fick mycket mer frihet för att skapa dessa karaktärer för vita duken.
Vad kan du säga om miljöerna i filmen?
- En av mina drivkrafter från början var att skapa en rå värld som också var väldigt färgstark. Det har kommit många science fiction-filmer genom åren men "Blade Runner" på 80-talet var verkligen den som ändrade allt, och gjorde science fiction väldigt mörkt. Det var fantastiskt då, men jag saknade 50- och 60-talets färgpaletter när allt helt enkelt var ljusare. Att kunna knyta ihop dåtidens olika stilar och skapa något eget var viktigt för oss från första början.
Var det också ert mål att hålla filmen jordnära trots att den utspelar sig i rymden?
- Det där tänkte jag mycket på från första början. Vi ska göra en film med en talande tvättbjörn. Varför finns det en talande tvättbjörn? Hur gick det till? Så vi började med Rocket. Rocket är inte den gladaste killen; han är liten och ledsen, han har gått igenom mycket smärtsamma saker, så på sätt och vis är han jordnära och det är också anledningen till att han är filmens hjärta på många sätt.
Berätta om resten av teamet.
- Den förste vi möter är Peter Quill, när han är en ung grabb och förlorar sin mor. Han blir bortförd av utomjordingar och när vi möter honom 26 år senare är han inte längre så snäll. Han har mycket att lära sig, både om världen och om sig själv. Han träffar Gamora, dotter till Thanos, som är så tuff man kan bli. Hon är lönnmördare, men på många sätt också filmens trevligaste karaktär. Hon är den enda som verkligen försöker göra något gott. Men som sagt, hon mördar också folk och har ingen koll på vett och etikett. De träffar sedan tvättbjörnen Rocket som bara bryr sig om sig själv, och som är elak mot den enda varelse som är snäll mot honom, och det är det talande trädet Groot. Groot är som en stor valp, stark och muskulös men också gullig. Sedan träffar de alla Drax, som på sätt och vis är den värsta av dem. Han är en massmördare men han gör det för att hämnas på sin mördade familj. Han är väldigt arg. Så dessa människor och karaktärer kommer från olika delar av galaxen och lär sig för första gången att samarbeta.
Skådespelarna har verkligen gått in för sina roller, från Chris Pratt som kom i form till Karen Gillan som rakade av sig håret.
- Att Karen Gillan rakade av sig håret var det bästa. Vi pratade med många skådespelerskor som ville spela Nebula, men de flesta ville inte ens tänka tanken. Sedan såg jag Karens provfilmning i London. Jag hade sett henne i "Dr. Who" och blev intresserad, men jag trodde egentligen inte att hon var rätt för rollen för hon är så tjejig i "Dr. Who". När hon provfilmade insåg jag att hon verkligen är en skådespelerska. Hon kom in och gjorde den bästa audition jag sett. Jag älskar henne. Jag ser henne som Clint Eastwood på bioduken och Hello Kitty i övrigt, för ingen är mer olik sin karaktär än Karen.
Hur viktig är musiken i filmen?
- En av huvudhistorierna är att Quill har fått med sig ett blandband som hans mor spelade in innan hon dog. Bandet har alla låtar som hon älskade, alla 70-talshits, och det är det enda han fick med sig från Jorden. Han använder det när han tänker tillbaka på det förflutna. Det är också ett sätt för publiken att ta del av detta otroliga universum med hjälp av något modernt som vi känner väldigt väl igen.
Hur är din film kopplad till Marvels "The Avengers"?
- Vi såg Thanos i slutet av "The Avengers" och Thanos är också med i vår film som ledaren för våra skurkar. Så man får se honom några gånger. Han är väldigt viktig för vår värld på så sätt, och han är den som alla vill imponera på.
Föredrar du praktiska eller digitala specialeffekter?
- Som filmskapare är det bästa man kan göra att slå samman praktiska effekter med dataeffekter för då vet inte publiken vad som är vad. När man ser något som helt är skapat i datorn så märks det, meda praktiska effekter kan ofta se billiga ut. Men att slå samman det bästa av två världar är det bästa sättet att "lura" publiken.
Vad hoppas du att publiken ska ta med sig från filmen?
- Jag hoppas att vi kan påverka folk på samma sätt som filmer påverkade mig som barn. Och jag menar inte bara barn, utan alla, även vuxna. Att kunna gå in på biografen och uppleva lite magi och lite hopp. Det här är en film om en grup förlorare som tror att de är tuffa och onda men inser att de är de goda. Om någon kan gå och se filmen och upptäcka godhet inom sig så är det det bästa jag kan hoppas på.
"Guardians of the Galaxy" har biopremiär 1 augusti.
