Madeleine Martin: "Jag har längtat efter att spela en roll som Jana"

Emelie Schepps läsare bör vara välbekanta med Jana Berzelius, åklagaren med ett våldsamt förflutet som blir indragen i spännande och farliga fall. Nu är det dags för Jana att ta steget in i tv-rutan och möta en ny publik på streamingtjänsten Prime Video.

 

I nya serien "Jana - Märkta för livet" tar Madeleine Martin på sig titelrollen, något hon såg som en efterlängtad utmaning.

 

- Jana är en jagad person person som inte litar på andra människor. Hon är ganska ensam och försöker ta reda på vem hon är och var hon kommer ifrån, berättar Madeleine Martin om sin rollfigur.

 

- Hon vet om att hon är kantig och har svårt för människor överlag. Hon försöker klura ut det. Och relationen till sin familj och vad som hänt där. Hon minns ingenting från åtta års ålder och bakåt. Hon försöker ta reda på vem hon vem hon är och hur hon vill leva sitt liv.

 

 

- Väldigt utmanande faktiskt. Men jag har ju längtat efter det. Jag har sagt till mina agenter precis innan provspelningen kom att jag måste få göra något annat. Och här fick jag verkligen något att hugga tag i.

 

- Jag är en person som pratar mycket och är fysisk med människor. Jana är tvärtom, hon är hållen i en låda. Det var nästan den största grejen - direkt gick jag in och strök mycket i manus. Jag fick fajtas ganska mycket med manusförfattarna om att hon måste prata mindre. För om hon babblar, då försvinner mystiken. "Ni måste lita på att jag kan spela det här", sa jag.

 

 

Janas far spelas av Johan Ulveson, som vi vanligtvis ser i mer komiska sammanhang. Även han såg fram emot en annorlunda roll.

 

- Det är ju en ovanlig roll för mig. Jag brukar ju spela mest komiska karaktärer och så att det det var väldigt intressant. Intressant och kul också, att spela en väldigt kontrollerad och hård person, med hög status, säger Ulveson.

 

Madeleine Martin berättar att hon hade svårt att hålla sig för skratt första dagen på inspelningen, då det sjönk in att legender som Pernilla August och Johan Ulveson spelar hennes föräldrar.

 

- Man säger att man inte ska träffa sina hjältar, men det ska man ju ibland. Det var så enkelt, proffsigt, varmt och snällt. Och vi hade ändå en del ganska tunga scener inom familjen: "Varför hanterade ni mig så här när jag kom till er?" Det är mycket tungt drama egentligen, men det var enkelt att komma in i, säger hon.

 

 

 

- Fightingscenerna var svåra, för att dem hade vi övat på inomhus med träningskläder på en matta. Och sedan kom vi till inspelningen - det var alltid betong, som de också spolade för att "då studsar ljuset skitsnyggt!" Så det var blött och det var halt. Det var extremt kallt. Alla fightingscener var jävligt tuffa att göra, men de blev bra. Och jag är glad att jag gjorde mycket själv.

 

- Samtidigt var det väldigt lustfyllt. Teamet var otroligt. Man kan komma till en inspelning klockan 3 på morgonen och så står antingen Felix (Herngren) eller Henke (Björn) där med ett leende på läpparna. Regissörerna var så peppade och nyfikna. Det smittade verkligen av sig.

 

 

Madeleine Martin: Jag har inte läst alla sju. Men jag har läst tvåan och trean, och sen har vi hoppat lite emellan för att se hur vi ska göra om det blir en säsong 2. Man kommer inte kunna ta andra boken rakt av, eftersom vi har gjort om en del. Men vi får se.

 

Johan Ulveson: Det finns ju en fortsättning. Det skulle vara kul att berätta hela den här historien. Det här är bara liksom en del av historien om familjen Berzelius. Man anar att någonting har hänt, men man får inte reda på vad det är.

 

 

 

Johan Ulveson: Den här tar ut svängarna på ett annat sätt. Serien är modig på det sättet att den vågar berätta en ganska extrem historia och ändå försätta den i en svensk vardag i Norrköping. Det är väldigt kul med den här historien - att den är så häftig. Det är inte någon trött polis som har problem hemma, den tar ut svängarna ordentligt.

 

Madeleine Martin: Som Johan säger. Jag tycker inte att det känns som en crimeserie riktigt. Det känns mer som ett äventyr. En thriller. Den är snygg och det händer mycket. Det är högt tempo. Så jag skulle säga att den sticker ut ganska mycket från vanlig traditionell svensk crime. Fartfylld!