Men det är inte bara Sebastian "Sebbe" Hiort af Ornäs och Lina "Låt den rätte komma in" Leandersson som skiner i det Kiruna-baserade dramat. MovieZine tog ett snack med Alfred Juntti, en skådespelare som vi tror och hoppas att film-Sverige kommer få se mycket mer av. Trots att det är första gången han överhuvudtaget står framför kameran:
- Det har varit en sjuk resa. Men det började med en slump. Jag hade rast i skolan när de var där och sökte roller till en film. Mina kompisar trodde inte att jag skulle våga söka, då var jag ju tvungen att bevisa att jag kan! Som ett mandomsprov. Sen ringde de upp och ville se mig på en provspelning. Då blev jag nervös! Jag hade aldrig stått framför kameran. Men det var bara att köra på. De sökte mycket detaljer i mitt skådespeleri. Sofia var där, och sa att hon gillade mitt leende. Hur det liksom smög fram i den scenen.
- Det roliga är att jag studerar media på estetiska linjen. Där finns även en skådespelarutbildning. Jag konkurrerade med sex stycken från samma skola. Och fy fan vilka blickar jag fick i korridoren sen när de visste att jag fått rollen (skratt). Jag som inte hade någon erfarenhet. De hade inte en chans.
Din nervositet märks iallafall aldrig av i filmen. Hur jobbade du bort den?
- En grej jag brukade göra inför varje tagning är att ta ett djupt andetag, och andas ut. Jag satte mig några minuter innan, läste igenom manuset och försökte sätta mig in i Daniels situation. Hur han har det. Jag stängde av allt runtomkring och gick in i rollen. Vissa tagningar gick bättre än andra. Men det var jäkligt kul.
Du delar inte många scener med Lina (Leandersson) eller Sebastian (Hiort af Ornäs). Hann ni umgås något på inspelningen?
- Det är sjukt vilken connection man får med hela teamet. Man blir som en familj. Man drar ut i regn och rusk och fjällvandrar, man fikar och äter ihop och bor ihop. Man blir jäkligt tajt på kort tid. Jag hade några scener med Lina, inga med Sebastian. Men om jag hade en ledig dag och Sebbe skulle filma, då drog jag dit och kollade på. Det är skitbra att lära sig genom att kolla på andra.
Alfred är född i Kiruna men bor sedan många år i Luleå. Framöver hoppas han flytta till Stockholm, där helt andra möjligheter lockar.
Är det skådespeleriet du vill satsa på?
- Ja, både skådespeleriet och andra jobb. Jag och min kusin har startat en DJ-duo i Luleå. Det är också något jag brinner för. Jag är tekniknörd, jag är en riktig musiknörd, sitter uppe hela nätterna och kollar igenom all ny musik. Vi har ett företag och det går riktigt bra. Men liksom, att vara på topp i Norrbotten, det går inte att jämföra med att vara på topp i Stockholm. Den musiken vi vill spela har inte lika stor publik där hemma.
Vad var den svåraste scenen i "Ömheten"?
- Som ny skådespelare var det många krävande scener. Men när jag läste manus var det speciellt en sak jag inte längtade till, och det var scenen med renen. Jag visste att den var skådespelarmässigt krävande, vi var ute i naturen och hade kort tid på oss att sätta den. Det var stressigt. Daniel är ju en speciell karaktär, och egentligen raka motsatsen till vem jag är som person. Det var svårt att gå in i hur han känner. Den scenen är så dramatisk. Den saknar repliker så jag var tvungen att visa allt han känner med kroppsspråk. Jag visste inte heller hur renen skulle reagera - skulle den sparka, eller försöka bita mig? Jag har ingen koll på hur renar funkar (skratt).
Vilka är dina favoritskådisar?
- Vi kan ju börja med en svensk, Joel Kinnaman. Fan, han är grym. Det är någon jag verkligen skulle vilja träffa och snacka med. Han är en förebild, jag älskar "Snabba Cash"-filmerna. En favoritkomiker är Will Ferrell, han har en speciell humor. Det är min humor rakt igenom. Jag älskar också Leonardo DiCaprio sedan "Inception", han är sjukt bra.
"Ömheten" har biopremiär idag, 6 december.
