Jag älskar film, och därför ser jag gärna också film om film. Dokumentärer som går på djupet bakom kulisserna eller låter oss möta filmskapare, är mumma för oss cineaster. Därför var det också en självklarhet för mig att kolla in ”Friedkin Uncut” på Stockholms filmfestival. Inte direkt för att William Friedkin är en favorit - snarare kanske för att upptäcka en regissör som för mig fallit lite i skuggan av Scorsese, Spielberg och andra storheter som slog igenom på 1970-talet.
Via intervjuer med namnkunniga Hollywood-personligheter som Quentin Tarantino, Wes Anderson, Francis Ford Coppola med flera, får vi en bredare bild av en filmskapare som alltid gått sin egna väg. Regi-kollegorna hyllar den mörka stämningen i ”Exorcisten” och den laddade biljaktsscenen i ”The French Connection”, medan några av Friedkins skådespelare genom åren berättar om hur han jobbar bakom kameran. Bland annat får vi veta att han sällan tar mer än en tagning. ”Jag söker inte efter perfektion, utan spontanitet”, berättar Friedkin själv.
Via intervjuer med namnkunniga Hollywood-personligheter som Quentin Tarantino, Wes Anderson, Francis Ford Coppola med flera, får vi en bredare bild av en filmskapare som alltid gått sin egna väg. Regi-kollegorna hyllar den mörka stämningen i ”Exorcisten” och den laddade biljaktsscenen i ”The French Connection”, medan några av Friedkins skådespelare genom åren berättar om hur han jobbar bakom kameran. Bland annat får vi veta att han sällan tar mer än en tagning. ”Jag söker inte efter perfektion, utan spontanitet”, berättar Friedkin själv.
Dokumentärfilmaren Francesco Zippel med William Friedkin och producent på filmfestivalen i Venedig.
Tidigare i veckan hade jag också äran att hålla i ett Face2Face-samtal med regissören Francesco Zippel, regissören bakom ”Friedkin Uncut”. Zippel arbetade med Friedkin på exorcist-dokumentären ”The Devil and Father Amorth”, när han fick idén om att intervjua den gamle idolen.
- Friedkin har altid varit en intressant filmskapare, en av mina favoriter. När vi satt och klippte hans film i LA, berättade han alltid fantastiska historier över lunch. Varje historia var bättre än den förra. Jag läste därefter hans biografi och insåg vilken karaktär han var, förutom att vara en stor regissör. Så jag frågade, och till min överraskning sa han ja. Vi gjorde fyra dagar av intervjuer, och så började hela processen, berättar Zippel för publiken på Stockholms filmfestival.
Hade du några problem med att få alla kända regissörer och skådespelare ombord?
- Självklart behövde jag vänta på flera av dem, alla är ju så upptagna i sina karriärer. Men det förvånade mig hur entusiastiska alla var. De bad mig vänta tills deras projekt var klara. Matthew McConaughey sa: ”Avsluta inte filmen förrän jag kan bli intervjuad, för jag är skyldig honom så mycket. Jag var en annan skådespelare innan jag mötte Friedkin”. Andra oväntade saker var när jag pratade med Wes Anderson om filmen, och han berättade att han är Friedkins största fan. Verkligen? Jag kan inte se kopplingen, de är så olika två filmskapare kan bli. Men han älskar honom och ville gärna vara med i filmen. Han gav många intressanta insikter, kanske just tack vare att han är så annorlunda?
Försökte Friedkin någonsin påverka hur filmen skulle bli?
- Nej, inte alls. Han frågade mig om jag behövde hjälp med att få tag på folk. Men han ville inte se filmen förrän den var klar. När den sedan skulle få premiär på filmfestivalen i Venedig tänkte jag att det var dags. Det vore ju hemskt om han hatade den! Jag skickade honom en länk på Vimeo. Filmen är 97 minuter lång, och 99 minuter senare ringde han upp mig. ”Jag älskar den! Bra jobbat.” Han uppskattade den verkligen. Men han lät mig alltid arbeta fritt.
- Friedkin har altid varit en intressant filmskapare, en av mina favoriter. När vi satt och klippte hans film i LA, berättade han alltid fantastiska historier över lunch. Varje historia var bättre än den förra. Jag läste därefter hans biografi och insåg vilken karaktär han var, förutom att vara en stor regissör. Så jag frågade, och till min överraskning sa han ja. Vi gjorde fyra dagar av intervjuer, och så började hela processen, berättar Zippel för publiken på Stockholms filmfestival.
Hade du några problem med att få alla kända regissörer och skådespelare ombord?
- Självklart behövde jag vänta på flera av dem, alla är ju så upptagna i sina karriärer. Men det förvånade mig hur entusiastiska alla var. De bad mig vänta tills deras projekt var klara. Matthew McConaughey sa: ”Avsluta inte filmen förrän jag kan bli intervjuad, för jag är skyldig honom så mycket. Jag var en annan skådespelare innan jag mötte Friedkin”. Andra oväntade saker var när jag pratade med Wes Anderson om filmen, och han berättade att han är Friedkins största fan. Verkligen? Jag kan inte se kopplingen, de är så olika två filmskapare kan bli. Men han älskar honom och ville gärna vara med i filmen. Han gav många intressanta insikter, kanske just tack vare att han är så annorlunda?
Försökte Friedkin någonsin påverka hur filmen skulle bli?
- Nej, inte alls. Han frågade mig om jag behövde hjälp med att få tag på folk. Men han ville inte se filmen förrän den var klar. När den sedan skulle få premiär på filmfestivalen i Venedig tänkte jag att det var dags. Det vore ju hemskt om han hatade den! Jag skickade honom en länk på Vimeo. Filmen är 97 minuter lång, och 99 minuter senare ringde han upp mig. ”Jag älskar den! Bra jobbat.” Han uppskattade den verkligen. Men han lät mig alltid arbeta fritt.
Kan du tänka dig att göra liknande dokumentärer om andra regissörer? Jag vill gärna se en film om Tarantino…
- Haha, ja. Då skulle man nog behöva spela in den på 70mm-film, med en speciell fotograf och särskilda vinklar. Sergio Leone borde göra den, jag är inte säker på om jag kan (skratt). Men det var kul att träffa honom. Jag kunde ha gjort en film om Friedkin bara med Tarantino. Han pratade i nästan två timmar. Tarantino bor faktiskt i huset där Friedkin bodde på 70-talet, medan han gjorde ”The French Connection” och ”Exorcisten”. Biosalongen som ni ser i filmen är Friedkins gamla garage, som han gjort om till biosalong. Där bakom finns ett cinematek med gamla filmrullar, och han har Friedkins alla filmer där.
- Haha, ja. Då skulle man nog behöva spela in den på 70mm-film, med en speciell fotograf och särskilda vinklar. Sergio Leone borde göra den, jag är inte säker på om jag kan (skratt). Men det var kul att träffa honom. Jag kunde ha gjort en film om Friedkin bara med Tarantino. Han pratade i nästan två timmar. Tarantino bor faktiskt i huset där Friedkin bodde på 70-talet, medan han gjorde ”The French Connection” och ”Exorcisten”. Biosalongen som ni ser i filmen är Friedkins gamla garage, som han gjort om till biosalong. Där bakom finns ett cinematek med gamla filmrullar, och han har Friedkins alla filmer där.
På frågan om hans egna Friedkin-favorit svarar Francesco Zippel utan att tveka "Sorcerer" - precis som Tarantino gjorde. Äventyrsfilmen från 1977, i Sverige mer känd som "Fruktans lön", floppade på bio och har länge varit svårt att hitta.
- Ärligt talat fick jag aldrig chansen att se den förrän vi gjorde den här filmen. Medan Friedkin klippte sin film restaurerade han ”Sorcerer”, och så fick jag möjlighet att se den. Och jag trodde alltid att min favorit var något annat, kanske ”The French Connection” eller ”To Live and Die in LA”, men ”Sorcerer” imponerade på mig direkt.
”Friedkin Uncut” har visats under Stockholms filmfestival 2018.
