Besson sitter avslappnat i en stol i sin studio utanför Paris, och svarar lugnt på frågor från en handfull europeiska journalister. Kvällen innan har vi sett ”Valerian and the City of a Thousand Planets”, filmen som Besson velat göra sedan han var en liten grabb. Om han är nervös inför mottagandet så märks det inte, den franske filmregissören är på gott humör och verkar stolt över sin dyraste film hittills - med all rätt.
Du var 10 år när du upptäckte serietidningarna. Kan du berätta om hur det var?
- Min pappa gav mig den första. Historien publicerades i en serietidning en gång i veckan. Varje onsdag kom det två sidor. ”Vad är detta?” tänkte jag. En kille och en tjej på ett rymdskepp, som sparkar röv med utomjordingar? Jag blev väldigt nyfiken och attraherad. Men jag var tvungen att vänta en vecka, så man lärde sig att vara tålmodig. Sex dagar senare kom det två nya sidor. Efter några veckor var jag helt fast och ville veta hela historien. Sen dess har jag följt den genom 29 seriealbum.
Vilken film gjorde mest intryck på dig i den åldern?
- Jag minns när jag såg ”Djungelboken” för första gången. Jag kom hem och ville inte prata med mina föräldrar. Jag ville växa upp med en björn och en panter. Jag ville inte sova i min säng, jag ville sova på golvet som Mowgli.
Som ett stort fan av serietidningar, ville du aldrig bli serietecknare istället för filmskapare?
- Jag vet inte om jag var ett fan… Det var mer som mat för mig. Fans är vanligtvis extrema, jag hade aldrig den attityden att ”det här är rätt eller fel”… Jag behövde bara historierna. Jag var hungrig efter mer.
- Min pappa gav mig den första. Historien publicerades i en serietidning en gång i veckan. Varje onsdag kom det två sidor. ”Vad är detta?” tänkte jag. En kille och en tjej på ett rymdskepp, som sparkar röv med utomjordingar? Jag blev väldigt nyfiken och attraherad. Men jag var tvungen att vänta en vecka, så man lärde sig att vara tålmodig. Sex dagar senare kom det två nya sidor. Efter några veckor var jag helt fast och ville veta hela historien. Sen dess har jag följt den genom 29 seriealbum.
Vilken film gjorde mest intryck på dig i den åldern?
- Jag minns när jag såg ”Djungelboken” för första gången. Jag kom hem och ville inte prata med mina föräldrar. Jag ville växa upp med en björn och en panter. Jag ville inte sova i min säng, jag ville sova på golvet som Mowgli.
Som ett stort fan av serietidningar, ville du aldrig bli serietecknare istället för filmskapare?
- Jag vet inte om jag var ett fan… Det var mer som mat för mig. Fans är vanligtvis extrema, jag hade aldrig den attityden att ”det här är rätt eller fel”… Jag behövde bara historierna. Jag var hungrig efter mer.
Vad fick du för tips av Peter Jackson inför att filma med hög budget?
- Han gav mig aldrig råd om pengar. Vi pratade om kreativitet, om berättande och om karaktärer. Peter är inte den typen som ger dig råd eller vägleder dig. Vi utbytte snarare erfarenheter om hur vi gjort det ena eller det andra. Genom att dela våra upplevelser med varandra lärde vi oss nya saker. Vanligtvis är det de roliga historierna som man delar med sig av.
Och James Cameron, gav han dig några råd?
- Inte så mycket. Cameron bjöd in mig till inspelningen av "Avatar", och det var första gången jag såg den digitala kameran där man kunde se hela sin värld genom en slags iPad. Det var intressant för jag förstår inte själv hur det fungerar.
När du såg ”Stjärnornas krig”, tyckte du att det påminde om världen i ”Linda & Valentin”?
- Nej. Vad som definierar en film för mig är temat. Kampen mellan gott och ont. ”Star Wars” har stora och väldigt grekiska teman. ”Du är min son…” Och jag älskar det! En grekisk mytologi som adapterats till rymden. ”Valerian” är mer ”Starsky & Hutch” i rymden. Sen lägger vi på teman som immigration, om att skydda naturen och så vidare. Men det är inte alls samma sak. Visst kan man tycka att det finns liknande inslag, men du hittar också slagsmål och kyssar i de flesta filmer.
- Han gav mig aldrig råd om pengar. Vi pratade om kreativitet, om berättande och om karaktärer. Peter är inte den typen som ger dig råd eller vägleder dig. Vi utbytte snarare erfarenheter om hur vi gjort det ena eller det andra. Genom att dela våra upplevelser med varandra lärde vi oss nya saker. Vanligtvis är det de roliga historierna som man delar med sig av.
Och James Cameron, gav han dig några råd?
- Inte så mycket. Cameron bjöd in mig till inspelningen av "Avatar", och det var första gången jag såg den digitala kameran där man kunde se hela sin värld genom en slags iPad. Det var intressant för jag förstår inte själv hur det fungerar.
När du såg ”Stjärnornas krig”, tyckte du att det påminde om världen i ”Linda & Valentin”?
- Nej. Vad som definierar en film för mig är temat. Kampen mellan gott och ont. ”Star Wars” har stora och väldigt grekiska teman. ”Du är min son…” Och jag älskar det! En grekisk mytologi som adapterats till rymden. ”Valerian” är mer ”Starsky & Hutch” i rymden. Sen lägger vi på teman som immigration, om att skydda naturen och så vidare. Men det är inte alls samma sak. Visst kan man tycka att det finns liknande inslag, men du hittar också slagsmål och kyssar i de flesta filmer.
Luc Besson fortsätter att berätta om sin passion för skrivande, något som han ägnar sig åt varje morgon utan undantag.
- Jag började skriva när jag var tretton år gammal. Jag har inte slutat sen dess. Jag skriver varje morgon. Ju mer man övar desto bättre blir man. Mina första tiotusen sidor var inte särskilt bra. Sen lär man sig vad man ska behålla eller slänga. Efter femton år räcker det att sätta sig ner, så flyter det på efter bara några minuter.
Vad skrev du i morse?
- Jag skriver ”Valerian 3”. Den andra är redan klar. Jag vet inte om vi får göra den, men jag bryr mig inte. Jag gillade att skriva den. Innan jag blir för gammal vill jag skriva böcker. Skrivandet är min sanna passion, faktiskt.
Vad gillar du själv att läsa?
- Jag kan inte fokusera när jag läser. Med film är det annorlunda, någon berättar en historia på två timmar och du har ingenstans att fly. Att läsa böcker gör mig uttråkad, förutom när det är mer tekniska böcker. Jag läste om Nefertiti, och det handlade inte om berättandet utan om hennes liv, om faraonerna och hur allt det fungerade.
- Jag började skriva när jag var tretton år gammal. Jag har inte slutat sen dess. Jag skriver varje morgon. Ju mer man övar desto bättre blir man. Mina första tiotusen sidor var inte särskilt bra. Sen lär man sig vad man ska behålla eller slänga. Efter femton år räcker det att sätta sig ner, så flyter det på efter bara några minuter.
Vad skrev du i morse?
- Jag skriver ”Valerian 3”. Den andra är redan klar. Jag vet inte om vi får göra den, men jag bryr mig inte. Jag gillade att skriva den. Innan jag blir för gammal vill jag skriva böcker. Skrivandet är min sanna passion, faktiskt.
Vad gillar du själv att läsa?
- Jag kan inte fokusera när jag läser. Med film är det annorlunda, någon berättar en historia på två timmar och du har ingenstans att fly. Att läsa böcker gör mig uttråkad, förutom när det är mer tekniska böcker. Jag läste om Nefertiti, och det handlade inte om berättandet utan om hennes liv, om faraonerna och hur allt det fungerade.
I ”Valerian” kan man skymta en bar som heter Korben’s. Är det en blinkning till Korben Dallas i ”Det femte elementet”?
- Så här ligger det till. ILM (Industrial Light & Magic) sa till mig: ”Vi har gömt sju hemligheter i filmen, du måste hitta dem.” Jag har hittat fem… Två saknas fortfarande. Korben är ett av påskäggen, och det kom inte från mig. Det var deras idé.
Du har sagt att ”Det femte elementet” var för europeisk för den amerikanska publiken. Varför?
- Det var allt: en svart president, hjälten som ska rädda världen är en kvinna som inte pratar engelska, en blå utomjording sjunger klassisk musik i rymden… Det är inget som går hem i USA.
Men du har inte tonat ner det europeiska i ”Valerian”?
- Nej, nej. Vad som har hänt mellan de två filmerna är 20 år av internet. Nu är folk mycket mer mottagliga, kulturen blandas mer. Idag kan du befinna dig i Paris, lyssna på reggae och äta sushi samtidigt. Ingen stor grej. Folk blir Facebook-vänner med sydafrikaner som de inte känner, men de delar med sig av allt. Européerna har blivit lite mindre europeiska, amerikanerna lite mindre amerikanska. Vi är mer genomsnittliga. Tack vare det ser mina filmer lite mindre skumma ut.
Utspelar sig ”Valerian” och ”Det femte elementet” i samma universum?
- Inte alls. Den ena utspelar sig på 2200-talet, den andra på 2700-talet. Det är som att jämföra 1500-talet med 2000-talet, de har ingenting gemensamt.
- Så här ligger det till. ILM (Industrial Light & Magic) sa till mig: ”Vi har gömt sju hemligheter i filmen, du måste hitta dem.” Jag har hittat fem… Två saknas fortfarande. Korben är ett av påskäggen, och det kom inte från mig. Det var deras idé.
Du har sagt att ”Det femte elementet” var för europeisk för den amerikanska publiken. Varför?
- Det var allt: en svart president, hjälten som ska rädda världen är en kvinna som inte pratar engelska, en blå utomjording sjunger klassisk musik i rymden… Det är inget som går hem i USA.
Men du har inte tonat ner det europeiska i ”Valerian”?
- Nej, nej. Vad som har hänt mellan de två filmerna är 20 år av internet. Nu är folk mycket mer mottagliga, kulturen blandas mer. Idag kan du befinna dig i Paris, lyssna på reggae och äta sushi samtidigt. Ingen stor grej. Folk blir Facebook-vänner med sydafrikaner som de inte känner, men de delar med sig av allt. Européerna har blivit lite mindre europeiska, amerikanerna lite mindre amerikanska. Vi är mer genomsnittliga. Tack vare det ser mina filmer lite mindre skumma ut.
Utspelar sig ”Valerian” och ”Det femte elementet” i samma universum?
- Inte alls. Den ena utspelar sig på 2200-talet, den andra på 2700-talet. Det är som att jämföra 1500-talet med 2000-talet, de har ingenting gemensamt.
Du har nämnt Jean-Jacques Annauds film ”Kampen om elden” som en av dina filmiska inspirationer, stämmer det?
- Inte en inspiration, men det var en otrolig film. Vad som inspirerade mig var mer… ”Jaså, man kan göra en film utan dialog som fransk filmare? Jag antecknar.” Det finns flera regissörer som inspirerar mig. Man ser deras filmer och tänker - får vi verkligen göra så?
- Inte en inspiration, men det var en otrolig film. Vad som inspirerade mig var mer… ”Jaså, man kan göra en film utan dialog som fransk filmare? Jag antecknar.” Det finns flera regissörer som inspirerar mig. Man ser deras filmer och tänker - får vi verkligen göra så?
- ”Star Wars” inleder med två robotar varav en inte ens pratar engelska. ”Får vi verkligen göra så? Okej.” Då gör jag Leeloo till hjälte, och hon pratar inte engelska. Det öppnar upp ens sinnen. Jag hade nog inte vågat göra det i ”Det femte elementet” om inte Lucas hade gjort det 20 år tidigare. Det är så vi hjälper varandra. Man ser på ”Avatar” och tänker: wow, kan vi göra så här?
"Valerian and the City of a Thousand Planets" får biopremiär 2 augusti.
