Mikael Persbrandt: "Det går inte att rucka på jultraditionerna"

Under december släpper MovieZine en ny intervju varje dag, hela vägen fram till julafton. Vår egna lilla "intervjulkalender" inkluderar korta snack med svenska och internationella skådespelare, regissörer och manusförfattare.

Bakom lucka nummer 22 hittar vi skådespelaren Mikael Persbrandt, bioaktuell i Peter Dalles dramakomedi "Tills solen går upp". Där spelar han en man som med hjälp av en mystisk lyckas styra sina drömmar, och inleder en hemlig kärleksaffär med en före detta flickvän i drömmarnas värld.

Vad lockade dig till den här filmen?

- Frågan kom till mig väldigt sent. Jag läste manuset och tyckte det var en märklig historia som jag behövde en manual till. Jag ringde upp Peter och frågade, "vad är det för film egentligen? Är det en komedi? Den är ju djupt tragisk också." Det fick jag väl... inte riktigt svar på. Så jag tänkte att jag får väl tacka ja! (Skratt)

Det är en rätt julig film och så släpps den på juldagen. Hur ser den perfekta julen ut för dig?

- Jag är inte någon stor traditionalist, men jag lever med väldigt konservativa barn som hyllar detta julfirande. Och jag tycker väldigt mycket om det numera. Jag växte upp kanske på ett annat sätt, med en ensamstående mor. Men nu har vi en stor familj på en stor gård. Det går inte att rucka på de här traditionerna. Då blir det revolution hemma. Och jag har anammat det. Jag tycker det är mysigt.

 

 

Brukar du komma ihåg dina drömmar?

- Det går i vågor om jag kommer ihåg dem. Och då blir jag alltid lika glad. Ibland går det långa perioder då jag inte minns om jag drömt något överhuvudtaget, men det har jag naturligtvis. Man glömmer det när man tar morgonkaffet. Det är ett kalejdoskop av fragment. Jag hoppas iallafall det är något som pågår som liknar en defragmentering av en hårddisk, att det ska bli ordning och reda. Att det finns något syfte med det. Men det är väldigt rörigt, och ibland väldigt spännande. Det kan vara som ett parallellt liv. Och det är vad filmen undersöker. What if...?

Filmen väcker intressanta tankar. Tänker du ofta själv i "what if"-scenarion. Hur annorlunda hade ditt liv kunnat se ut om du valde en annan karriär...?

- O ja, det är något vi alla sysslar med. Vad skulle hända om jag tog höger istället för vänster, eller gjort annorlunda val? Men då hade jag ju inte haft de här tre pojkarna jag har nu. Vilka hade jag haft då...? Men det är härligt om en film kan få publiken att fundera lite på sitt eget liv på jordklotet. Det är alltid en trevlig känsla.

 

 

Varför ska man välja och se "Tills solen går upp" på juldagen, istället för någon av de andra svenska filmerna?

- Den har en slags julkänsla i sig, och det är en eskapism. Det kan ju vara schysst. Det är inte alla som har en harmonisk jul, då kan det vara schysst att sjunka ned i en biofåtölj och fly iväg en stund. Och få de här tankarna om livet, och universum och tiden.

Kommer du titta på nya Beckfilmen?

- Nya Beckfilmen? Finns det en ny Beckfilm? Jag tror inte jag tittade på Beckfilmer ens när jag själv var med i dem, haha. Jag gjorde för många.

Vad ser du mest fram emot 2022?

- Jag har en massa spännande jobb jag ska göra. Och i övrigt kan vi bara hoppas för allas skull att den här pandemin bara självdör, och drar sig tillbaka ner i ett djupt jävla schakt nånstans. Så att vi kan leva vidare i harmoni.