26-årige Ludvig Gür regidebuterar: ”Jag är besatt av skräckfilm”

Svensk skräckfilm blir allt hetare. Genren har fått ett uppsving de senaste åren och gått från kalkonrullar några årtionden tillbaka till mer seriösa produktioner. I ”Gudstjänst” får vi följa prästen Theodor, som efter att hans fru mirakulöst tillfrisknar från en dödlig sjukdom, vänder sig till sin gamla mentor för att bevisa att det är guds kraft och dyker ner i det ockulta. Det i sin tur blir en nedåtgående spiral i mörker, blod och i grunden ett moraliskt dilemma om hur långt en person egentligen är beredd att gå. 


 

Det är den 26-årige regissören Ludvig Gürs långfilmsdebut. I bagaget finns bland andra kortfilmen ” The Outsider” (2019) och dokumentären ”Pretending I'm a Superman: The Tony Hawk Video Game Story” (2020) som gjorde succé i USA. Kortfilmen och sci fi-dramat ”Dreamster” (2022) visades på USA:s största skräckfilmsfestival.



 

Och Ludvig Gür har alltid gillat skräck, ända sedan barnsben, berättar han.

 

– Ja men det är ju min genre, vad jag älskar. Jag har varit besatt av skräckfilm sedan jag blev besatt av film, i kanske tolvårsåldern.

 

 

 

– Idén föddes eftersom jag länge har reflekterat över religionens betydelse i det svenska samhället, för Sverige är världens minst religiösa land förutom Kina. Mindre än tre procent av befolkningen är aktiva i Svenska kyrkan trots att det är ett kristet land. Medlemmarna blir färre för varje år. Utifrån det ville jag bygga på en idé om en präst som börjar tvivla på Gud. Inte för att världen är hemsk utan snarare för att hela samhället runt om honom har gått vidare. Den idén kombinerade jag med andra teman som jag ville utforska och så föddes manuset till ”Gudstjänst”, säger Ludvig Gür och tillägger:

 

– Jag jobbade med Viaplay Studios på en pilot som det tyvärr inte blev någon film av, men sedan dess hade jag kontakt med producenten Daniel Lägersten och genom fantastiska omständigheter mötte jag samarbetspartner som ville ge sig in i filmindustrin. Jag pitchade några filmprojekt som man skulle kunna göra för en viss budget och den här var egentligen den jag var minst taggad på att göra, men ibland blir det oväntade det roligaste.

 

Hur valde du ut casten?

– Jag kollade på skådespelare i Sverige, tyvärr tas skräckfilm inte alltid så seriöst av folk. Det är generellt en grej i världen, att den ses ner lite på som genre. Jag satte mig ner och tänkte, vad har vi för skådespelare och vilka skulle kunna ta det här projektet seriöst? För det var verkligen en film och ett manus som behövde grymma insatser för att funka. Då tänkte jag direkt på Linus Wahlgren. Övriga är också fantastiska, jag är så glad att jag fick jobba med skådespelare jag sett i filmer när jag själv växte upp.

 

Vad har du för relation till skräck och vilka regissörer har inspirerat dig?

– Jag växte upp på 2000-talet och då var det inne med den här skräckgenren som kanske inte så många är fan av, torture porn, med filmer som ”Saw”. Vi laddade ner trailers på våra Nokiatelefoner och kollade i skolan. När jag till slut såg den första ”Saw”-filmen som äldre upptäckte jag att det fanns en otroligt spännande story, som ett pussel i den och en nervkittlande berättelse med extremt obehagliga element, Det var inte alls vad jag förväntade mig. Jag trodde att en skräckfilm skulle vara som att gå på Blå tåget. Den har inspirerat i princip allting jag gör idag.

 

- Sedan är M Night Shyamalan den regissör som har influerat mig mest med filmer som ”Unbreakable”, ”Signs” och ”Sjätte sinnet”. Jag gillar även det mesta av John Carpenter som ”Dimman”.

 


– James Wan, som gjorde den första ”Saw”-filmen, var för övrigt ungefär i min ålder och de hade en liknande budget som vi hade för ”Gudstjänst” och 18 inspelningsdagar. Vi hade 22. Under tiden vi gjorde ”Gudstjänst” sade folk ”att det kommer att vara omöjligt, du har för många platser, det är för mycket karaktärer, det är för mycket story”, Då tänkte jag att om han gjorde min favoritfilm på 18 dagar ska jag klara av det här.

 

 

Är det svårt att få grönt ljus för att göra skräckfilm i Sverige? Blir det lätt en ”töntstämpel”?



– Det beror nog på från situation till situation. Nu finns det en skräckfilmstrend som har uppstått delvis på grund av Joakim Lundells initiativ med filmer som ”Canceled”. Det är trendigt helt plötsligt och allt fler vill göra skräck. Det som är svårt är det du nämner, det här med fånigheten. En del klassiska svenska skräckfilmer kändes bara som efterliknelser av filmer som "Evil Dead" fast i svensk kontext. Det är enkelt att fastna i referenser och i vad andra redan har gjort men det gäller att försöka göra sin egen grej av det man inspireras av.

 

- Nu är vi på väg mot något väldigt kul i Sverige, förra året hade vi ”Karusell” och ”Canceled” från Scandinavian Content Group och i år kommer tre skräckfilmer på bio som alla har annorlunda distributörer – ”Ur mörkret”, ”Äkta skräck” och ”Gudstjänst”. Det känns som att alla de tre är unika filmer av olika visionärer. 


 

Har du nya projekt på gång?

– Ja absolut, men de är under utveckling och inget som har fått grönt ljus än. Under postproduktionen av ”Gudstjänst” skrev jag manuset till nästa film som vi förhoppningsvis ska göra härnäst.

 

 


– Jag hoppas att folk kan se den och uppskatta den för vad den är, en ambitiös sommarskräckis med en spännande story, med flera twist and turns och fantastiska skådespelarinsatser. Den har den här ganska unika berättelsen som förhoppningsvis leder dig till ställen och platser som du inte förväntar dig.

- Jag är skitstolt över filmen, det är en film som jag själv skulle vilja se bio.