"Valhalla Rising" kanske inte är den lättaste film att förstå sig på. Vad skulle du säga att den handlar om?
Det har varit en tendens de senaste 50-60 åren att film är samma sak som en bok, en tjej träffar en kille och så händer det och sedan det, det är samma sätt att berätta hela tiden. Vi har gått tillbaks till att berätta i bild, berätta på ett annat sätt och det är det som i början kan vara lite svårt. Det är det man får vänja sig sig vid, liksom "Vad fan händer här? Det är inte som vanligt, ingen säger ju någonting!". Sedan hade vi tänkt göra med bilden på samma sätt som man gör med musiken där man kanske kan ta ut svängarna lite mer och inte alltid behöva hålla sig till normen. Men så fort det blir en film så ifrågasätter man varför man gjort det eller det för att film alltid ska ha en historia. Vi har ju en historia också, det är klart, vi har en viking som är på väg någonstans och han säger ingenting, han är en mytisk karaktär, det är ingen vanlig människa.
Vem är Enöga egentligen?
Om du frågar mig är han ingenting, han bara är där. Man vet ju inte om han är 1000 år eller 42 år gammal och han säger ju ingenting och då blir han automatiskt mytisk. Eftersom han inte säger någonting börjar alla i filmen att tolka honom istället. Någon tror han är satan själv eller utsänd från gud medan andra drar slutsatsen att han bara är en slav, en krigare. På så sätt får han ett följe han kanske inte önskat sig. Det är en kommentar till religion och hur vi förhåller oss till den idag, vi vill att allt ska betyda något trots att det inte alltid gör det. Den här killen vill bara hem, hem, hem och så börjar alla följa honom istället. Resan i filmen blir till en inre resa också där alla letar efter sitt eget öde.
Hur ser du på att filmen är så våldsam?
Det ska vara så, det är vikingar det här. Om det ska vara våldsamt så ska det inte vara lite våldsamt utan det ska gå fullt ut, det är så Nicolas alltid jobbar. Om man ska slå ihjäl någon ska man fan slå ihjäl dem ordentligt. Är du ledsen ska du vara ledsen ordentligt, inte bara lite ledsen. Det är som sagt vikingar. Om du gör en film om en frisör så ska man ju se honom klippa håret på någon också och Enögas grej är att slå ihjäl människor.
Vad är skillnaden mellan att spela en karaktär som Enöga i en lite mer konstnärlig film än att spela exempelvis Draco i "Clash of the Titans" eller Igor Stravinsky? Är det svårare eller lättare?
Det är i alla fall annorlunda. Många gånger så sätter man sig ner på kvällen efter man har filmat och pratar om vad man ska göra i morgon och man tar utgångspunkt i psykologin hos karaktären, men den här gången hade vi ingen psykologi, vi hade bara en kille som var där. Han skulle vara där och vi skulle hitta sättet att utan ord göra honom mytisk och inte bara vanlig. Det var ett annorlunda sätt att jobba på, sedan så pratade vi mycket om filmen gentemot religion och om stilen istället för att prata om karaktärerna, jag fick liksom hitta ett djur jag skulle vara i filmen istället för en människa.
Hur mycket ligger det på dig respektive på Nicolas att skapa karaktären och känslan i filmen, jobbade ni mycket ihop eller fick du tänka fritt?
Vi jobbade helt totalt ihop. Jag ska först och främst förstå hur Nicolas vill ha mig och översätta det i mig själv, men jag känner honom så pass väl att det gick bra att förstå honom och vad han ville. Jag berättade hur jag tänkte och sedan diskuterade vi fram det mesta tillsammans.
Hur var det att jobba med Nicolas igen?
På många sätt var det som att komma tillbaka lite till sina rötter. Vi jobbade på samma sätt som förut trots att formen nu var ganska annorlunda. Sättet vi jobbade på, sättet vi kommunicerade på, var samma. Det var bara att vi diskuterade andra saker den här gången. Vi känner oss ganska trygga med varandra och därför kunde vi hoppa ut i annat vatten den här gången istället för att hoppa runt i samma pöl. Jag tror inte jag hade gjort en sådan här film med någon annan än Nicolas. Det skulle kännas konstigt.
Var det självklart att det var du som skulle spela Enöga?
Ja det tror jag. Jag och Nicolas har jobbat tillsammans så många gånger och han hade mig i tankarna hela tiden.
Var det något ni hade planerat?
Jag tror det.
Du har sagt tidigare att det här var en ganska tuff film att spela in. Ni spelade in i ett regnigt Skottland, har du något värsta minne från inspelningen?
Det som var värst att spela in var även några av de bästa scenerna vi gjorde. Det var gladiatorstriderna i början av filmen när jag står fast vid en stolpe med ett rep om halsen. Det var jäkligt kallt, minus fyra grader och blött och regnigt. Vi höll på att slåss i tre dagar, nio timmar varje dag, man slogs mot stenar, armarna var helt blodiga och efter ett tag kunde man knappt röra på sig, det var inte klokt.
Du blandar dina projekt ganska mycket, gör film både hemma i Danmark och i Hollywood. Vad är skillnaden med att jobba hemma och att jobba utomlands?
Skillnaderna kan ju vara många. Jobbar jag med någon jag känner är det ju stor skillnad mellan att jobba med någon jag inte känner. Man får väl säga att det är lite större ibland, i Hollywood är det exempelvis mycket större, men även då tar det inte speciellt lång tid innan man kan sitta ner tillsammans och diskutera och fixa med scenerna. Man glömmer liksom bort det stora scenariot runt omkring sig.
Är det pressat att jobba med stora namn som Harvey Keitel eller Liam Neason?
Jag har inte jobbat med Harvey Keitel än men jag hoppas det, rollen i "Clean Out" är inte helt klar. Hittills har jag inte känt någon press när jag träffar andra skådespelare men det man kan känna är att man är ganska ensam. Det är bara du som är där liksom. Du har inte dina kompisar eller de du känner igen hemifrån och det kan vara lite svårt ibland.
Har du några drömprojekt du skulle vilja göra?
Nej, inte direkt. Det är mer som att när en regissör kommer till mig med sitt drömprojekt så blir det mitt drömprojekt också och då blir jag inspirerad, ringer mitt på natten och kommer med idéer och så, men jag har inga drömprojekt själv. Hade jag det skulle jag skriva ner dem och filma dem på egen hand.
Finns det något projekt du inte skulle ställa upp på?
Är bara historien bra så har jag inget emot genren. Jag skulle vilja spela alla karaktärer i världen bara jag finner något intressant i dem. Skulle jag känna att det inte var intressant skulle jag säga nej men om jag tycker det finns något där spelar det ingen roll om det vore ett litet projekt eller ett stort projekt.
På ta om stort projekt, du spelar Draco i kommande "Clash of the Titans". Vem är han?
Han är en soldat som jobbar för prinsessan. Helvetet bryter lös och en kille ska ut på uppdrag för att döda monsternas monster och Draco är med genom hela filmen som en typ av lärare till huvudkaraktären.
