Möt gänget i nya komediserien "Lingonligan"

Elisabeth Wernesjö spelar huvudrollen som den nya tränaren för Sveriges kanske sämsta fotbollslag. Andra roller spelas av bland annat Anders Jansson, Morgan Alling, Sven Melander, Claes Månsson och Smail Alihozic.

 

 

Jansson har precis som tidigare produktionerna ”Starke man” och ”Halvvägs till himlen” utvecklat idén tillsammans med manusförfattarna Erik Arnbom och Martin Larsson, och spelar även en av huvudrollerna.

 

 - Fördelen med att vara med i serien är att man kan man kan bevaka litegrann ton och se till att hålla god stämning. Just i humoserier är det extra viktigt att man har god stämning på plats, så att folk känner sig trygga och får lov att ha kul. Det syns verkligen framför kameran.

 

 

- Inom föreningsliv kan man tycka vad man vill om människorna men problemet är man kan inte sparka någon för de är där ideellt. Det finns något lite rörande i det. Det är inte som något krasst, kommersiellt företag där man säger ”han gör inte bra ifrån sig, han får gå”. Det är mer (med skånsk dialekt) ”Tomas har ju varit här i 20 år…”. Det blir lite som en familj. Men det blir också komiskt eftersom man inte kan välja, precis som i en familj. Det är ju inte alltid alla gillar varann där heller. Fotbollen i sig är ju inte jättekul, att se en skådespelare spela fotboll. Däremot är det kul att se någon lyckas på en plan men då är det ju något annat som man vet sedan innan. På ett komiskt sätt har vi gjort en fotbollsserie där det handlar så lite som möjligt om själva fotbollen men så mycket som möjligt om människorna bakom.

 

Serien handlar om vad som anses vara Sveriges sämsta fotbollslag - de som är längst ner i division sju. Att göra en komediserie om proffs kändes inte lika kul.

 

- Det blir ju inte roligt om det är på allvar, som i allsvenskan för de är så jävla bra. Man skulle säkert kunna göra en dramaserie om allsvenskan, till exempel det som händer i IFK Göteborg nu, en omstrukturering av en hel tradition. I den här high power-fotbollen finns säkert en bra dramaserie.

 

När det kommer till humor som inspirerar är det inte nödvändigtvis svensk komedi.

 

- En av mina stora inspirationskällor är ”Trainspotting”. I den första, där spelar de fotboll i hans första snack och man lär känna de fyra karaktärerna i den korta matchen. Bigsby gör någon jävla fällning, Sick Boy nere i hörnet och försöker hålla bollen och skriker, och Spud som står i mål med någon Superman-tshirt. Hur man är på plan säger också mycket om hur man är som människa. Den hade jag lite som inspiration. Sedan har vår serie blivit lite vackrare. Men det finns något fint i det där Sunday League.

 

Hans karaktär, ex-proffset ”Kroyf”, beskriver han lite som limmet som håller samman laget och som typen som finns i de flesta sådana här lag.

 

- Våra motståndare spelades av riktiga division 6-lag och en del hittepå-klubbar och där fanns nästan i varje lag någon på mittfältet som kanske väger lite för mycket men som ändå är tekniskt skicklig. Men som säger ”Jag kan inte springa med den passningen längre. För 20 kilo sedan hade jag absolut sprungit… men jag måste ju till jobbet imorgon…”. Kroyf finns liksom i nästan alla sådana lag.

 

Fotbollslaget - och ensemblen - är en blandning av såväl kön, åldrar men framför allt härkomst vilket varit viktigt för att representera hur både fotbollen och samhället ser ut.

 

- Min son Max, som är 18, har spelat jättemycket fotboll och är duktig. Vi delar verkligen det fotbollsintresset. Och när man ser på de lagen han spelar med så är det ju helt multietniska lag. Det är mångfald och allt det man pratar om integration. Och max anammar ju en del, som ”Hej mannen” och det är så fint för man snackar inte så mycket om det utan det bara är. Man pratar inte om var folk kommer ifrån utan det är om du kan spela som är intressant. Och det är inte som om vi ska vara PK och ha ”en sån, en sån och en sån” utan det är så här fotbollslagen ser ut. Sen önskar man ju hade man kunde ha mixade lag med tjejer men då kommer man lite långt bort från verkligheten.

 

 

Morgan Alling spelar en annan av spelarna i laget, pizzeriaägaren Vanko som har delad vårdnad om allt med ex-hustrun Camilla (Carolina Gynning).

 

- Vanko är en person som älskar att alla ska få vara med. Han är en jädra dålig förlorare men gör inga misstag själv utan det är ju alla andra som gör… Sen är han ju kroat, säger han. Men det är han inte, han heter Viktor och kommer från Göteborg. Men han har växt upp i en kroatisk familj och framför allt miljö. Så han känner sig mycket mer kroat än vad han är.

 

 

- Jag är ju en rätt ofarlig person och snäll kille. När jag var ung var jag väldigt vältränad med sexpack och rutor men sen käkade jag upp mig för en roll en gång och kunde inte gå ner efter det. Då blev det så roligt att se den knubbige, lille snubben som slog volter och ramlade ner för scenkanter. Det blev en konstig karaktär när det inte var den vältränade akrobaten längre utan en akrobat som var jävligt lönnfet istället. Så efter det hamnade jag i det facket och sen har jag alltid, alltid, alltid spelat underdog och lågstatusclown.

 

 

- Älskar det! Inspelningen har varit precis så spretig som det man ser och det tycker jag är fantastiskt. Åker man till ett litet community eller by så finns alla de här människorna. Vi kan tro att vi är så jävla enhetliga och ser ut på ett visst sätt men så kommer man till sådana här byar och alla är helt olika. Människor är människor med olika livsöden och därför har det varit så roligt att inte casta en ensemble där alla ser likadana ut.

 

- Det är första gången jag jobbar med youtube- och ”Paradise Hotel”-killar och först sade jag mest ”Va? Vad sade du att?”. Men jag kan inte döma någon och sen är det som det är. Och sedan får jag ju lära känna dem och de får överraska mig, vilket de verkligen gjort. Vi har haft hur roligt som helst. Otroligt trevliga människor. Det är ju en ny tid idag. Förut när jag gick Scenskolan, hade du inte gått där så var du inte en riktig skådis. Det var den verklighet jag växte upp i. Idag ser det ju inte ut så, som tur är.

 

 

- Jag har alltid älskat fotboll. Jag spelade i Örgryte tills jag var 15 ungefär. Sen har jag spelat jättemycket kändisfotboll och var väldigt lovande en gång men blev sjuk i njursten och var tvungen att börja om mitt liv. Men jag kollar mycket på fotboll och jag och Anders har ju en gemensam kärlek till Arsenal som vi pratat om sedan länge. Det är mycket fotboll i mitt liv.

 

 

Smail Alihozic är ju mest känd för tittarna från dokusåpan ”Paradise Hotel” men gör härmed sin skådespelardebut som spelaren Alex.

 

- Han är en av de yngre killarna i laget och är lite vassare än de andra. Han är en kille på landet som har drömmar om att flytta från Vinninge en dag och bli fotbollsproffs.

 

 

- Jag har alltid velat göra film och teater, och alltid varit intresserad av det. Så jag började jaga lite produktionsbolag och det visade sig att en bekant till mig var en av regissörerna till ”Lingonligan”. Jag frågade om jag kunde provfilma och så ledde det ena till det andra och nu är jag här.

 

 

- Jag visste ju inte hur det skulle vara eftersom det är första gången jag gör något sådant. Det kanske kommer vara väldigt strikt och tyst på set. Men det var verkligen motsatsen. Vi hade verkligen kul och skrattade hela tiden, det var en härlig atmosfär. Eftersom det är en komediserie så blir det mycket enklare till skratt när det är off-cam. Det var väldigt kul att jobba sida vid sida med de legenderna och se dem i action. En grym upplevelse.

 

 

- Nja, eftersom vi är ett division 7-lag och i botten så tanken är inte att vi ska vara så vältränade på det viset. Jag har ju spelat fotboll tidigare så jag hade en del boll-touch men det var inte så mycket övning utan mer skoj.

 

 

- Definitivt. Sedan barnsben har det varit den enda drömmen och nu när jag fått den här chansen vill jag ju spåna vidare på det och se var det kan leda till. Jag hoppas att få någon gång göra något mer dramatiskt, lite åt actionhållet. Jag har en grej för gangsterfilm och hade gärna fått en sådan roll. Jag tycker om komedi också såklart men ser mig själv som killen som skulle kunna göra något lite mer dramatiskt. Jag tycker jag är rolig men jag tycker det finns betydligt mycket roligare folk.