Få filmskapare skapar film som Tim Burton. Han har gett oss en man med saxar till händer, en utomjordisk invasion, en lekfull vision av Gotham City och en planet full av apor (även om vi gör allt för att förtränga det sistnämnda). I 20 år har han förgyllt vår tillvaro med sina mörka, skruvade och fantastiskt snygga drömvisioner, och inför den senaste - "Sweeney Todd" - får vi för första gången chansen att skaka hand med mannen ifråga.
Förvånande nog är det en samlad och så gott som genomsnittlig 49-åring som döljer sig under det burriga håret, men emellanåt lyser det till i hans ögon - när inspirationskällor eller tidigare filmer kommer på tal, går den enorma passionen till filmmediet inte at ta miste på.
De mystiska, gotiska miljöerna i "Sweeney Todd" är ett ofta återkommande inslag i dina filmer. Var kommer inspirationen ifrån?
- I det här fallet var det enkelt - det är så storyn ser ut. Jag var inte ute efter att skapa ett historiskt korrekt drama. Jag är uppväxt med gamla skräckfilmer, och de inspirerade mig till att sätta filmen i ett slags skräckfilmsversion av London snarare än den historiskt korrekta. Jag hittade en fantastisk designer i Dante Ferretti, vars arbete jag först såg i Fellinis filmer. Jag var alltid imponerad av hans textur och känslan av en målning i hans scenbyggen, så det var den perfekta filmen för oss att jobba ihop på.
Saknade du inte att jobba med Elfman?
- Det här var den typen av musikal Danny Elfman hade skrivit, om inte Stephen Sondheim hann före. Jag frågade om han kände sig obekväm med det, men han förstod varför jag ville göra den. Danny är också min vän, så det kändes bra att ha ett sådant stöd från hans sida. Men jag är säker på att vi kommer jobba ihop igen.
Innebar Sondheims inblandning att du behövde kompromissa din vision?
- Stephen var fantastisk. Han berättade senare att han hatar filmade musikaler. Han sa att det som funkar på scen funkar sällan på film, så mycket av historien ströks och han hjälpte till med det. Showen är tre timmar lång och filmen runt en och fyrtio. Han vet mycket om film men hatar filmade musikaler, så jag hade väldig tur. Han lät oss bara göra vår grej. Jag var tacksam för det.
Du jobbar med Johnny Depp för sjätte gången. Vad är så bra med honom?
- Han är en skådespelare som gillar att förvandla sig från film till film. Det har varit som att jobba med sex olika personer. Nu fick han sjunga, något han aldrig gjort förut men han velat prova, det är spännande att jobba med någon som är villig att testa på nya saker.
Vilka andra skådespelare skulle du vilja återanvända, förutom Johnny och såklart Helena?
- Jag gillar att jobba med skådespelare som inte är så måna om sin image, som Johnny eller Helena. Folk som vill bli olika karaktärer, nästan som karaktärsskådespelare. Det är kul att se någon förändras till någon annan. Jag minns när jag talade med Jack Nicholson om när han spelade Joker: man sätter på lite makeup och det får fram något helt nytt, man blir en helt annan person. Varje gång jag jobbar med en skådespelare, Michael Keaton i "Beetlejuice" eller vad som, varje gång något annat kryper fram som man vanligtvis inte ser... Det uppskattar jag.
Vilka av dina filmer har betytt mest för dig?
- Alla de betyder något för mig, men jag tror "Edward Scissorhands" var min första riktigt personliga film. Jag gillade "Ed Wood" massor, den har många element jag kan relatera till. "Nightmare before Christmas" är speciell, för den designade jag tidigt i min karriär. Men varje film har något speciellt i sig som ligger mig nära om hjärtat.
Har du någonsin funderat på en uppföljare?
- Nej. Efter den andra Batman-filmen insåg jag att jag inte var något vidare bra på sådant... Jag är inget stort fan av uppföljare. Jag blir ofta tillfrågad om att göra en uppföljare på "Nightmare before Christmas", men det skulle ta det som är speciellt med filmen, och... jag vet inte, jag gillar att hålla saker så unika det bara går.
En uppföljare på någon annans film då? Många hoppas att du ska ta dig an den sista Potter-filmen...
- Jag vet inte. Jag tar varje projekt som det kommer. Folk ser "Kalle och Chokladfabriken" som en uppföljare eller remake, men jag har aldrig sett den så. Jag ser att den ligger boken närmare. Alla har sin egen uppfattning om vad en remake eller uppföljare är. Men jag försöker behandla varje projekt som om det vore första gången det filmas, även om det inte är så.
Vad har du på gång i framtiden?
- Det finns några projekt på ritbordet, men jag hatar att prata om det. Ett par gånger har jag varit med om erfarenheten att jobba på en film i ett år, och sen blir den inte av. Det var så traumatiskt, så hemskt att jag har bestämt mig för att aldrig prata om det för att slippa smärtan. Det var två av mitt livs värsta upplevelser, man blir så passionerad för ett projekt som sen inte blir av. Det kan kännas som en förbannelse att prata om det på förhand.
Men Depp har en given roll?
- Ja, fast vi jobbar aldrig ihop bara för sakens skull. Men som jag sa, då han är en sådan karaktärsskådespelare tänker jag oftare på honom för roller, för att han är villig att prova nya saker. En del skådespelare kan tycka att vissa roller inte passar dem. Han bryr sig inte om det, så det blir lättare att tänka sig just honom.
Du har för länge sedan sagt att Lisa Marie är din inspiration. Är hon det än?
- Nej. Man finner många inspirationskällor i livet, det kan vara en person, en hund, ett träd, vad som helst. Och jag tror det är så det är, man måste alltid hitta nya inspirationskällor. Det är bara en del av den konstnärliga processen.
Vad har du själv för favoritfilmer?
- Problemet med att göra film är att man inte hinner att se på film. Jobbar man 16 timmar om dagen så är det sista man vill göra att gå på bio. Så jag har tappat kollen på sistone. Jobbar man på en film i 1,5 år så ser man inga filmer om man inte råkar snubbla över något på tv. Jag har ingen koll på vad som släppts på sistone, för jag har inte haft tid.
Vilka idag aktiva regissörer ser du upp till?
- Jag ser upp till alla som går att se som filmskapare. Vare sig det är bröderna Coen, David Cronenberg eller... Alla som liksom har en egen röst, en individualitet. Jag har säkert missat några, men folk som har en egen specifikt sätt att göra saker på ser jag upp till.
