I Ruben Östlunds nya komedi "Triangle of Sadness" tar han ett grepp om modeindustrin och de vackra och rikas vardag. Med obekväma situationer och mycket humor och satir skildras två unga modellers resa från catwalken till en lyxkryssning som slutar i katastrof.
Tidigare i våras fick jag nöjet att hänga med skådespelarduon Charlbi Dean och Harris Dickinson på filmfestivalen i Cannes. Dagen innan världspremiären för filmen som kort därefter skulle knipa den åtråvärda Guldpalmen satt vi i solen utanför ett av stadens alla lyxhotell och pratade om Östlunds maniska regimetoder, om favoritscenerna och om deras egna kärlek till film.
I slutet av augusti nåddes vi av den sorgliga nyheten om Charlbi Deans död, efter en plötslig sjukdom. Hon blev 32 år gammal.
Charlbi har hyllats stort för sin roll som modellen Yaya, och när vi träffades var hon definitivt stolt över att ha arbetat med Östlund och sugen på att fortsätta med skådespeleriet. Intervjun som du kan läsa nedan är en av de få som hon gav om sin roll i "Triangle of Sadness".
Charlbi Dean som modellen Yaya i "Triangle of Sadness". Foto: SF Studios
Kände ni till den galne svenske regissören Ruben Östlund innan ni fick rollerna?
Charlbi Dean: Ja, det gjorde jag. Jag hade sett "The Square" i New York. Vi kom ut ur på biografen och tänkte bara "vad var det jag just såg...?" Det var galet, och jag blev som besatt. När jag fick provspela tog jag det inte på allvar. Jag hade inte gjort något sådant innan, och trodde inte att han skulle lägga märke till mig. Men ja, jag var ett stort fan.
Harris Dickinson: Samma här. Jag hade sett "The Square", och under audition-processen satt jag med min flickvän och tittade igenom hela hans filmografi. Det gjorde bara att jag ville ha rollen ännu mer (skratt). Vad jag älskar med Ruben är... Publiken som ser hans filmer och älskar hans filmer är så varierad. Det är inga nischade filmer. Alla kan uppskatta dem oavsett ålder, klass och social status.
Berätta lite om vilka ni spelar i "Triangle of Sadness".
HD: Carl är en manlig modell. En gång i tiden var han hyfsat framgångsrik, han upptäcktes som mekaniker och fick vara med i en stor aftershave-kampanj. På senaste är hans karriär på nedåtgående. Han är ihop med en stor modell vid namn Yaya, spelad av den underbara Charlbi Dean!
CB: Yaya kommer inte från den rika världen och hon är inte van vid allt det där. Hon har arbetat hårt för att komma dit hon är. Hon började i väldigt ung ålder, fick resa världen runt när hon bara var tonåring, och har liksom kastats in i rampljuset utan någon guide. Man hamnar i städer där ingen talar samma språk, man har inte mamma eller pappa med sig, och måste helt enkelt klara sig själv. Det gör en tuff. Men hon är också nyanserad, en intressant person med många lager.
Hur mycket har ni gemensamt med era rollfigurer?
CB: Jag tror jag är ganska olik Yaya. Men jag kan relatera till henne.
HD: Jag vill tro att jag inte är så lik Carl. Jag hoppas att jag skulle ta annorlunda beslut än vad han gör i filmen - han gör några dumma val. Men jag är "all over the place" som han, han är någon som inte alltid har full koll på vad han vill.
Inledningsscenen med Harris Dickinson utspelar sig på en modelluttagning.
Harris, vi har sett dig i spännande indiefilmer som "Beach Rats" och i storfilmer som "The King's Man". Du fastnar inte i ett fack. Hur väljer du dina roller?
HD: Allt hänger på hur bra cateringen kommer bli... skrattar han. Nej då. Alla projekt har något som lockar. Här var det såklart möjligheten att arbeta med Ruben och alla andra som är med. Man blir bara hedrad av att vara en del av det. Och på filmer som "The King's Man" får man testa på mer fysiska roller och upptäcka nya sidor av sig själv. Jag dras till det som gör mig nyfiken, eller som kommer vara nyttigt på något vis.
Vi har hört att Ruben gillar att arbeta med många tagningar. Hur var det för er?
CB: Han varnade oss. Han ville vara säker på att vi var med på det, och redo för det. Jag är så pass ny i branschen så för mig var det en chans att göra samma sak om och om igen, och bli trygg i att vi kommer sätta varje scen. Att jag inte kommer sabba det, för vi får många chanser. Så jag gillade att jobba med många tagningar.
Ruben Östlund med skådespelarna, bland andra Henrik Dorsin och Carolina Gynning.
Hur många omtagningar blev det som mest?
HD: Fyrtiofem, kanske? För andra var det kanske mer. Han skapar en speciell stämning, han har en gong-gong, han räknar ner när vi är på de sista tio tagningarna, och det blir nästan en helig känsla.
CD: Jag gillade inte gong-gongen alls. Det höga ljudet var för mycket för mig.
Plockade ni upp några svenska fraser på inspelningen?
HD: "Aa."
CD: "Mycket bra."
HD: Och en del svordomar som vi inte tänker upprepa, haha.
Vilka är era favoritscener i filmen?
HD: Jag gillar scenen där Zlatko (Buric) och Woody (Harrelson) konfronterar varann i en politisk debatt.
CD: För mig var det hiss-scenen. Jag kunde inte släppa blicken från dig, Harris, du är så bra där! Helt briljant. Jag älskade den.
Charlbi, kommer du agera mer?
CD: Ja, jag hoppas det! Inget som jag kan prata om ännu, men ja. Förhoppningsvis.
Och vad är på gång för dig, Harris?
HD: Jag spelar in en serie åt FX som heter "Retreat". Den släpps någon gång nästa år. Jag har lite andra projekt som släpps i år som jag inte kommer tråka ut er med just nu. Varje gång någon frågar "vad ska du göra härnäst?" tänker jag på det bokstavligt - jag ska gå hem, kasta av mig skorna, kanske äta något...
Är ni själva filmälskare? Går ni ofta på bio?
CD: O ja. Inte när jag växte upp i Sydafrika. Vi fick aldrig några nya biofilmer. Och om man inte kommer från en rik familj så stängs tv:n av klockan sju, just när de ska börja sända filmer. Så jag växte inte upp med film, förrän jag kom till USA och påverkades av andras kärlek till film. Jag började se allt mer och blev som besatt.
HD: Jag hade tur med två föräldrar som älskade bio och independentfilmer. Mike Leigh, Ken Loach och sånt. Men jag upptäckte arthouse först efter college, innan det var det mest storfilmer och blockbusters som man såg på bio. Man måste älska film om man sysslar med film. Annars blir man galen.
CD: Kärlek till film räcker inte, det måste vara en besatthet.
"Triangle of Sadness" får svensk biopremiär på fredag.
