Brand repeterar till och med sin karaktär, den besvärlige och excentriska rockstjärnan Aldous Snow, som då var Sarah Marshalls nya kärleksintresse efter att hon gjort slut med pojkvännen Peter (Jason Segel).
I "Get Him to the Greek" spelar Jonah Hill en skivbolagsanställd som får i uppdrag att se till att Aldous infinner sig i Los Angeles för att köra en comeback-konsert på arenan "The Greek Theater". Men att ta Aldous från London, via New York, med en oplanerad avstickare till Las Vegas, är förstås lättare sagt än gjort och dråpliga situationer uppstår.
MovieZine får en pratstund med Stoller utanför just "The Greek Theater" i Los Angeles då regissören förklarar varför han valt att bygga sin andra film på samma karaktär och skådespelare.
När under "Dumpad" kom du på att du ville göra en film med Hill och Brand?
Det var redan vid första titten på manuset som jag tänkte att de två har fantastisk kemi och att de är en film. Under filmandet funderade jag på en idé, men då visste jag inte hur "Dumpad" skulle tas emot. Jag hoppades förstås på att jag skulle få göra en film till och att jag i så skulle vilja göra den med de två och som en rock'n roll roadtrip-komedi, mer än som en romantisk komedi. Fast romantiska komedier är faktiskt min hemliga favoritgenre.
I "Dumpad" spelade ju Jonah Hill kyparen Matthew. Var han också tänkt som en karaktär från början?
Nej, när jag skrev några utkast var Russell först en annan rockmusiker, men det verkade bara konstigt med samma regissör så han fick bli samma. Jonahs karaktär var urkul i "Dumpad", men lite för bred och lite för mycket av en förföljare, som i "Ung kvinna söker", haha. Det skulle inte ha blivit den typ av komedi som vi var ute efter.
Hur mycket av en uppföljare är det här?
Folk gillar att kalla den uppföljare och eftersom de tycker om "Dumpad" så är det kanske positivt. Vi kallar det en "spin off", men den står på egna ben.
Men det finns med ett ögonblick i filmen med Kristen Bell...
Ja, vi blinkar lite mot den, men man behöver inte veta något om den andra filmen.
Är du inte rädd att folk ska tröttna av att se samma karaktärer igen?
Jag försöker att inte tänka på vad andra tycker.
Men andra ska ju se filmen...
Ja, men man kan bara göra det man själv gillar och hoppas att andra också tycker om det. Så ser jag på det.
Vad tycker du om Russell Brand som skådespelare? En del komiker har ju provat med varierat resultat. Adam Sandler till exempel har ju visat sig kunna göra allvarliga grejer. Tror du att Russell har vad som krävs för att verkligen bli en skådis eller tror du han är nöjd med att bara göra den här typen av roller?
Jag tror han är en riktig skådespelare. Han började ju sin karriär med dramaskola, något som många nog inte vet. Han har ett djup i sitt agerande och har bra instinkter. De seriösa scenerna satte han direkt, som när han skriker på Jonah i filmen. Han gav den scenen något extra, gjorde den intensiv. Jag tror han kan bli en ny Johnny Depp om han fortsätter. Jag säger det för att jag känner honom personligen och jag vet hur olik han är Aldous Snow.
Du har sagt att Aldous är en nedtonad Russell. Då undrar man verkligen hur Russell är, om han är mer än Aldous?
Jag skulle inte säga en nedtonad version. Aldous är mer frånvarande, tillbakadragen. Det låter kanske konstigt, men Russell är en artig, brittisk gentleman. Han bryr sig om att du är bekväm och han är känslig, supervänlig och engagerad - och han pratar mycket. Aldous är en rockstjärna med en "I don't give a shit"-attityd. Det stämmer inte på Russell.
Hur är det att regissera honom?
Han är väldigt lätt att regissera faktiskt. Han gör allt jag säger eftersom han litar på mig. Och han var tvungen att göra mycket i den här filmen. Vid sidan av allt springande och skrikande - som filmen har mycket av, haha - så fick han att göra framträdanden, hela rockkonserter med sånger.
Låter du honom vara den han är?
Nej, jag pushar honom i olika riktningar och ger honom anteckningar och så. Han och jag är så vana vid varandra nu, så det går fort att få fram vad vi behöver. Han var också med när jag skrev manuset. Som tur är har jag själv inte ett beroendeproblem i mitt förflutna, men det har han så det var naturligt att fråga honom om det. Jag ville att filmen känslomässigt skulle vara riktig på det planet så jag liksom intervjuade honom - vad som skulle få honom att trilla dit igen, hur han behandlade sina vänner och assistenter. Han var väldigt hjälpsam med det.
Jonah Hill då - hur mycket var han filmskapare och hur mycket skådespelare? Han regisserar ju också.
Han har idéer om karaktärerna och så, men när han kommer till inspelningen kommer han som skådis - det är där hans fokus ligger. Han litar på mig, men jag litar på honom också. Har han en idé så testar vi den. Men det gäller alla de andra också. Jag vill gärna ha en atmosfär av samarbete vid filmandet, att allas åsikter räknas.
Hur involverad var du i skrivandet av Aldous låtar?
Jag tänkte en del på titlarna och vad de skulle innebära. Jag visste att vi behövde en stor, pampig sång i slutet, passande för en galen "over the top" rockshow. Det blev "Going Up". Men efter att själva idén var kläckt hade vi ju sångskrivare. Vad gällde "African Child" så kom jag på de orden när jag tänkte på den värsta möjliga titeln på en sång. Och de skrev sedan den värsta sången någonsin.
Har det kommit några negativa reaktioner på den låten?
Nej, det tror jag vi slipper. Eller så är jag naiv. Men den är så knäpp och löjlig att den är svår att bli upprörd över.
Sean "P Diddy" Combs har en rätt galen roll i filmen och i verkliga livet är han känd för sin partypersonlighet. Kan du berätta något överraskande om honom?
Ja, han är en riktig perfektionist, så jag är inte förvånad alls över att han är så framgångsrik som han är. Han kom till tagningarna och ville lära sig från oss, som han tyckte kunde det här med komedi. Sedan var han väldigt ödmjuk och nästan osäker. Under en lång tid tittade han inte på filmen vi gjort. Jag undrade varför han var så undfallande och till slut fattade jag att han var nervös över att se sitt egna agerande. Haha. Han såg den först igår. Så han är mycket mer en normal människa än man kan tro.
Hur är ditt förhållande till Judd Apatow?
Han har alltid varit min mentor och jag skulle vara rädd att göra en film utan honom. Han är en stor kreativ kraft och han är så hjälpsam med manuset och med vissa sekvenser som han strukturerade om ihop med mig. Och så är han fantastisk när det gäller rollbesättning.
"Get Him to the Greek" är verkligen en komedi, men den har en mer allvarlig sida också. Hur tänkte du kring det?
Mina favoritkomedier är de som har allvarliga teman i sig - eller åtminstone där riktiga känslor visas. Så det är också den typ av filmer som jag gillar att göra. Det är viktigare än skämten för mig. Jonah och hans flickvän Elisabeth till exempel, där försöker vi visa hur det är när man är 25 år och är i ett förhållande. Gifter vi oss eller ska vi göra slut? Är jobbet eller förhållandet viktigare?
Många kommer nog bli förvånade när de ser Rose Byrne i rollen som Jackie Q. Hon är ju mest känd för seriösa roller.
Det var den enda huvudrollen där jag inte visste vilken skådespelare jag ville ha. Jag hade i princip skrivit rollen Sergio för Sean Combs och även Daphne skrevs med Elisabeth Moss i åtanke. Byrne var helt utanför min radar eftersom jag inte visste att hon var en sån komiker. Men hon kom till en audition och var bara fantastisk. Så kul! Hon improviserade en massa och var så snabb att hon faktiskt var den enda som fick Russell att tappa masken och börja skratta. Det är något han aldrig gör annars.
Kan det bli fler filmer för dig med samma skådespelare?
Ja, absolut. Jag älskade att jobba med Jonah och alla de andra.
Har du redan några planer?
Nej, inga direkta planer nu, men det kommer nog säkert.