Ascher har enligt egen utsago gjort mängder av "bisarra" kortfilmer, musikvideos och reklamfilmer under de senaste 15 åren. Han är också en erfaren filmarbetare som provat på de allra flesta områden, från storyboard till efterproduktion. Till slut fastnade han för dokumentärstilen, och har just släppt sin första långfilm.
För MovieZine berättar Ascher om fascinationen med Kubrick, och alla de vilda analyser och idéer som inte fick plats i "Room 237"...
När upptäckte du "The Shining"?
- Jag såg de första tio, femton minuterna när den visades på bio för första gången. Vid den tiden var jag en van skräcktittare, min mamma hade köpt biljetter åt mig så att jag kunde se "Halloween". Hon ville själv inte se den, så jag gick ensam. "Halloween" var som en märklig actionfilm, men "The Shining" var en sådan intensiv upplevelse att jag bara klarade av en kvart innan jag skamset smög ut ur biografen igen.
Uppenbarligen har du sett den några gånger till sedan dess?
- Ja, haha. Den har lämnat sitt avtryck. Jag kommer tillbaka till den. Några år senare som tonåring såg jag den med stor entusiasm. Då hade jag redan blivit ett stort fan av Stanley Kubrick, filmer som "2001" och "Dr. Strangelove" hade mycket att säga mig.
Det måste ligga mycket research bakom din dokumentärfilm. Vilka teorier fick inte plats i filmen?
- När vi började processen försökte vi överblicka alla teorier som berör vad "The Shining" kan handla om. Men tidigt insåg vi att det finns en hel värld, mer än vad vi någonsin kan greppa. Det som är med i filmen är bara toppen av isberget. Men några av de mer provokativa idéer som inte är med i filmen inkluderar att i blodet, som kommer ut ur hissen, kan man se en ihopkrupen figur. Det skulle vara låtsaskompisen Tony, eftersom vi aldrig ser honom mer i filmen. Det finns en britt som kom med tonvis med otroliga saker. Han ska släppa en egen DVD. Han påpekade att de två flickorna troligen inte är Gradys döttrar, för de beskrevs som 8 och 12 år gamla men de ser mer ut att vara tvillingar. Någon har kartlagt Jacks fotspår i en viss scen, och han bildar samma mönster som stjärnbilden Karlavagnen. Amerikanska slavar har använt Karlavagnen som en guide.
- Det finns en Charlie Kaufman-esque tolkning av filmen, som säger att det mesta vi ser är romanen som Jack skriver på. Man tror att spökena är en del av Jacks undermedvetna, för så fort Jack talar med ett spöke så tittar han i en spegel. Bakom bartendern, i badrummet med Grady... (skratt) Även dörren i kylrummet har en reflekterande yta. Så fortsätter det. En del har hittat kopplingar till amerikanska tecknade filmer, och vad TV gör med människan. Det tar aldrig slut.
Av alla de teorier som kom med i "Room 237", vilken ser du som den mest troliga?
- Jag är alltid mest övertygad av den som jag senast pratat om. Men det blir som mest spännande när man hittar kopplingar mellan dem. När en persons idéer samtidigt förstärker någon annans. Det finns en scen där John Fell Ryan pratar om scenövergångar i filmen. Jag nämnde det för Geoffrey Cocks som pratar om kopplingarna till Andra världskriget, och då märkte vi hur resväskor tonas över till människor. Resväskor är en ikonisk symbol för förintelsen.
Hur hittade du dina intervjuobjekt?
- Journalisten Bill Blakemore har skrivit en essä som trycktes i amerikanska tidningar år 1987. Den har spridit sig över nätet och vi kunde hitta honom den vägen. Jay Weidner som pratar om Apollo 11 är också aktiv online så han var lätt att hitta. Sen finns det en författare som har skrivit en del om Kubrick, som berättade för mig att någon i Brooklyn ordnar visningar av "The Shining" där filmen samtidigt spelas upp framlänges och baklänges. Det tog lite tid att hitta rätt biograf och sedan rätt kille. Av hundra olika anledningar hade det här projektet inte varit möjligt innan internet.
Det jag undrar över när jag ser "Room 237", är varför du inte pratat med någon av alla människor som arbetade på inspelningen av "The Shining". Borde inte de kunna stödja eller dementera dina teorier?
- Vårt mål var alltid att inte gå bakom kulisserna på filmen eller filmmakaren. Vi ville fokusera på den effekt som "The Shining" har haft på publiken. Vissa dokumentärer försöker täcka för mycket material. Jag ville inte prata med för många människor, utan snarare låta var och en få utrymme, höra dem berätta vad de tycker om filmen och sedan om deras personliga koppling till den. Nu när filmen är klar skulle jag gärna prata med produktionsdesignern, eller Jack Nicholson, och höra hur Playboy-tidningen hamnade där.
Vad har du lärt dig för nytt om Stanley Kubrick efter arbetet med "Room 237"?
- Jag gjorde inte så mycket research om honom, förutom sådant som var väldigt relevant för mitt projekt. Jag var alltid mer intresserad av de här människornas intryck av Kubrick, och några av dem har talat med hans producenter medan andra har bildat sig en uppfattning om honom baserat på hans filmer. Då och då snubblar jag över citat från Kubrick som verkar relevanta till mitt projekt, vilket alltid är spännande. Han ska ha sagt: "När du säger något direkt, har det inte samma effekt som när folk får chansen att upptäcka det själva". Det säger å andra sidan emot ett annat citat: "Filmen blir vad tittaren än tolkar den som". Det fångar perfekt de två olika sidorna av dessa teorier: upptäcker vi saker som han har subtilt placerat där, eller skapar vi våra helt egna tolkningar av något som han lämnade dubbeltydigt?
Kommer du att ta dig an någon annan filmskapare nu, eller en ny Kubrick-film?
- Det blir nog inte en till film om Kubrick. Iallafall inte direkt nu, vi spenderade mycket tid med "The Shining" och har pratat en hel del om Kubrick. Det finns otroligt mycket material att fördjupa sig i kring "Eyes Wide Shuts" hemligheter, jag skulle troligen lämna det till någon annan, haha.
Är du trött på "The Shining" än?
- När jag gjorde min film var jag på riktigt orolig över att ta död på den här kärleken jag har till filmen. Men jag såg om "The Shining" för någon månad sen när min svärmor var i stan, hon hade aldrig sett den och ville göra det innan hon såg "Room 237". Jag var rädd att jag bara skulle se referenser till allt det vi pratar om i "Room 237", men jag fångades direkt av den på nytt. Och i helgen ska jag till en festival där den ska visas framlänges och baklänges, haha.
"Room 237" har biopremiär i Stockholm i helgen.
