Med facit i hand skulle han inte gjort det så mycket annorlunda, berättar Feig för MovieZine. De positiva kommentarerna från inspirerade unga tjejer väger tyngre.
Men han har lärt sig en läxa: "håll dig borta från nätet", tipsar de filmskapare som är modiga nog att utmana ödet och föreslå remakes.
Kristen Wiig, Melissa McCarthy, Leslie Jones, Kate McKinnon och Chris Hemsworth spelar huvudrollerna i en nytolkad "Ghostbusters" som i veckan släpps på skiva och digitalt. Spökjägarna har fått bröst, men i övrigt är sig mycket likt - regissören var noga med att behålla alla de ikoniska bitarna som fansen kräver att få se.
Minns du när du såg ”Ghostbusters” för första gången?
- Jag såg den faktiskt under premiärhelgen. Jag bodde i Los Angeles där jag gick i filmskola. Jag var ett stort fan av alla inblandade. Jag älskar Ivan Reitmans filmer, som ”Stripes” och ”Meatballs”, Bill Murray var vår hjälte, och vi älskade Harold Ramis… Men vi visste ingenting om filmen. Det var inte som idag då man vet allt om en film innan man ser den. Vi visste bara att den handlade om spöken. Jag blev förstummad, för jag hade aldrig sett en komedi som var så där stor och påkostad. Den gjorde verkligen sitt avtryck.
Ja, det är ett speciellt minne för många. Hur föddes idén till en reboot?
- Det var Ivan Reitman som frågade mig medan jag spelade in ”Spy”. Han hade skrivit manus till en uppföljare, och frågade om jag ville regissera den. Jag blev mållös, men sen blev jag skeptisk. Ville jag verkligen göra en uppföljare?
- Sen mötte jag Amy Pascal, som styrde Sony på den tiden, och hon fortsatte tjata på mig. Vi åt lunch en dag och hon förklarade hur de har en franchise som bara ligger där. Jag insåg plötsligt hur mycket man kunde åstadkomma med dagens specialeffekter. Det finns också många nya roliga människor. Den första fungerade ju så bra tack vare att skådespelarna var så roliga. Jag funderade på om jag kunde göra om det med de roliga människor som jag känner. Jag känner många roliga kvinnor, och insåg att det är rätt väg att gå. Och reboot kändes rätt, jag gillade inte tanken på en uppföljare. Det kändes som att det hade gått tillräckligt med tid, för att göra den som en ny film.
Det skulle bli min nästa fråga. Det hade väl varit enkelt att låta det gamla gänget lämna över till nya Ghostbusters…
- Men det hade inte gått. Bill Murray ville inte spela den karaktären igen. Och Harold Ramis hade gått bort. Vi hade bara haft Dan (Aykroyd) och Ernie (Hudson), vilket inte hade känts komplett. De är fantastiska, men det skulle kanske inte vara så roligt för alla att bara ha två av dem. Jag ville inte se dem lämna över teknologin till ett nytt team, jag ville hellre se en ny början. Att se en värld som aldrig hade blivit attackerad av spöken, istället för ”okej, nu har vi blivit attackerade av det paranormala tre gånger”. Jag föredrar origin-stories för det är roligare att starta om.
När man gör en reboot gäller det att hedra originalet, respektera fansen och samtidigt bidra med något nytt. Vilket av det blev din största utmaning när du skrev filmen?
- Att göra filmen till något eget. Vi visste att vi inte ville kasta ut allt som fanns i originalet, för den hade så många ikoniska bitar. Katie Dippold och jag skrev filmen tillsammans, och vi är båda stora fans av originalet. Vi frågade oss vad vi själva skulle bli ledsna över om vi inte fick se? Man vill såklart se Ecto-1, protonpacken och Slimer och allt det. Vi gjorde en shoppinglista. Men efter det ville vi skapa en egen historia, med egna karaktärer. Det ska inte vara en fråga om vem som är den kvinnliga Venkman eller den kvinnliga Ray Stantz.
- Vi formade vår egna berättelse med nytt ursprung. Klart att det är en balansgång - hur ofta kan man nicka till originalfilmen? Men vi hade roligt med den eftersom vi är så stora fans. Och varje gång jag ser filmen med en ny publik ser jag deras respons på de gamla skådespelarna, på alla referenser och saker de minns från originalfilmen. Jag tror att folk skulle bli mer upprörda om vi bara behöll namnet, och utelämnade allt det ikoniska.
Var det svårt att få tillbaka de gamla skådespelarna?
- De har varit väldigt stöttande från dag ett. Bill var den ende som vi inte var säkra på om vi skulle få. Man vet inte om han dyker upp förrän dagen innan, det var lite av en nagelbitare. Men han stöttade oss alltid. När vi gick ut och sa att vi skulle göra en ny film med kvinnliga skådisar, var han den förste att gå ut och berätta hur mycket han gillade idén. Han hoppades faktiskt att Melissa och Kristen skulle vara med. Att få honom till inspelningen var stressigt, men han dök upp! Den ende som inte är med är Rick Moranis, för han kände inte för det.
Du är känd för filmer med kvinnliga huvudroller, och fantastiskt roliga skådisar måste jag tillägga. Men du är ganska unik med det i Hollywood. Vad tror du att det beror på?
- Det gör mig väldigt ledsen att det är så ovanligt. Jag tror att industrin känner att manliga stjärnor drar in mer publik, särskilt internationellt. Jag tänker att om det nu är sant, släpp fram fler kvinnliga stjärnor så att vi kan jämna ut balansen. Men ingen gör det. Jag känner själv så många roliga kvinnor och fantastiska skådespelerskor. Och jag relaterar mer till deras karaktärer, de är roligare. Jag håller på dem, och jag älskar att hitta på historier åt dem. Så det är en självisk anledning jag har, men jag vill också se industrin förändras. Jag vill bara se alla representerade på vita duken!
Jag trodde vi skulle få se en förändring efter ”Bridesmaids”, som ju blev en stor succé.
- Den orsakade en liten spricka i muren, men inte mycket hände. Folk high-fivar varandra och tycker att det finns så många filmer med kvinnor nuförtiden, men det är inte sant. Det finns några fler, men det är fortfarande hemskt.
Berätta om den förlängda version av ”Ghostbusters” som finns på Blu-ray-utgåvan.
- Själva filmen är femton minuter längre. Sen har vi timmar av bonusmaterial också. Jag gillar att visa upp saker som vi inte kunde få med i filmen. Jag vill visa bara hur roliga mina skådespelare var. Det kan handla om saker vi kom på spontant eller experimenterade kring. Jag älskar att ta med alternativa versioner av scenerna, eller bortklippta scener. Men jag gillar också att ta med en ”gag reel”, eller att gå bakom kulisserna och visa hur vissa specialeffekter eller actionscener blev till. Vi kunde till exempel ta med Chris Hemsworths dans tillbaka in i filmen. Det finns också en lång, oklippt tagning som visar vilken bra dansare han är och hur rolig han är.
- När man gör film så måste man tänka på att inte göra den för lång, och att hålla tempot uppe för publiken. Så man mister mycket. Förr i tiden gjorde det ont att veta att ingen skulle få se de roliga bitarna. Nu är det mycket bättre för regissören att veta att man kan lägga det bland extramaterialet. Folk får se att det finns, men det skadar inte själva berättelsen.
Du har skådisar som säkert improviserar en del på inspelningen. Hur mycket skiljer sig den färdiga filmen från manuset?
- Dialogmässigt: en hel del. Vad gäller historien ser vi såklart till att behålla strukturen. Jag älskar att låta folk komma på saker i stunden, vare sig det är skådespelarna eller jag själv. Vi leker runt och improviserar. Ibland räcker det att ändra på några ord i scenen. Ibland får skådespelarna hitta på sina helt egna repliker för att sätta sin prägel på rollen. Så det blev kanske 50-60% annan dialog tack vare det.
Det kommer många remakes och reboots just nu. Flera älskade 80-talsklassiker kommer tillbaka. Finns det enligt dig några klassiska filmer som är så heliga att de aldrig borde spelas in på nytt?
- En del tyckte ju att den här var för helig för att röra. Jag vet däremot att en del skulle bli väldigt upprörda om man ville spela in vissa filmer, jag skulle aldrig röra ”Tillbaka till framtiden” eller ”Gudfadern”, till exempel. Men jag vill inte hugga något i sten. Varje ny generation har sitt sätt att göra saker på, och det kommer nya stjärnor och nya röster. En remake suddar inte ut originalet. Jag tror inte heller att den försvagar minnen av originalet, den gör dem bara starkare. Men visst är det kontroversiellt. Jag insåg aldrig att det skulle bli en sådan kontrovers när jag började med ”Ghostbusters”. Jag förstod inte att det var så känsligt för många.
Jag älskade den första trailern som släpptes.
- Jag gillade den också! Jag har ingen aning om varför den blev så hatad. Alla blir upprörda över allting nuförtiden.
Nu när hela den här erfarenheten med ”Ghostbusters” ligger bakom dig, vad skulle du ge för tips till andra filmskapare som funderar på remakes? Till exempel andra 80-talsklassiker som ”Tillbaka till framtiden”, om det nu hände?
- Ha väldigt tjock hud. Håll dig borta från internet. Och håll ögonen på priset. För mig är det mest spännande att en ny generation får se det. Folk kan bli så fanatiska och emotionella över något de håller kärt, att de inte tänker på nya generationer. Självklart vill man dela det man själv växte upp med, med sina barn. Det tycker jag är coolt, det borde alla göra som älskar originalfilmen. Men man måste inse att för barnen är det en gammal film. Den feedback jag får, speciellt från unga kvinnor och flickor, är att de är så passionerade över nya ”Ghostbusters”. De blir inspirerade till att bli forskare. Mammor säger att deras barn pratar om partikelfysik. Det är häftigt!
I slutet på filmen nämns Zulu, som en liten hint till originalfilmerna. Då blir min sista fråga, kommer det en ”Ghostbusters”-uppföljare från dig?
- Hmm… Jag vet inte… Det är verkligen upp till studion. Jag har inget emot en uppföljare, jag älskade det här gänget och alla vi jobbade med. Men om jag skulle slå vad om det, så skulle jag säga - troligen inte.
