Trots att han i filmerna "Bloody Sunday", "Green Zone" och "United 93" behandlat världskonflikter som massakern i NordIrland och invaderingen i Irak så anser sig Paul Greengrass inte vara en politisk person. Senaste alstret, "Captain Phillips", skildrar piratkapningen av ett amerikanskt lastfartyg som ägde rum utanför Somalia år 2009.
MovieZine träffade en av Storbritanniens mest inflytelserika regissörer och pratade om kamerateknik, den påfrestande inspelningen och redde en gång för alla ut om en ny Bourne-film ligger i görningen eller inte.
Det måste ha varit väldigt svårt att filma ute på havet på ett riktigt skepp.
- Ja, det var väldigt svårt av flera skäl. En filmbesättning innefattar en oerhörd mängd utrustning, du har flera hundra människor och alla avdelningar måste förses med vad de behöver; kamerautrustning, ljudutrustning, ljusutrustning och man kan inte bara röra sig hit och dit för man är på ett skepp och skeppet måste tillbaka till land. Det tar mycket tid. På skeppen som vi var på så vart det ett väldigt begränsat antal personer som man fick ha ombord av säkerhetssjäl. Man är inte tillåten att ha mer än ett visst antal människor så vi kunde inte ha en besättning på tvåhundra personer på lastfartyget. Det finns tillräckligt med rum men man är inte tillåten på grund av säkerhetsskäl. Så man arbetar otroligt underbemannat. Man arbetar i ett otroligt begränsat utrymme, korridorerna är extremt trånga, det är svårt och klaustrofobiskt. Sist men inte minst är det mycket rörelse. Om man försöker fota, försöker hålla en bild stabil så är det väldigt väldigt svårt. Föreställ er att göra det på de små jolle-båtarna, det var en fysisk skavning att filma på små båtar.
Var spelade ni in den?
- Första halvan spelades in på Malta, eller utanför Malta, och andra halvan utanför Virginias kust.
Du är kungen av den handhållna kameran. Är det väldigt viktigt för någon som dig vars filmer ofta är baserade på verkliga historier att använda en handhållen kamera - ett redskap som är vanligare i dokumentärer?
- Det har nog att göra med ens bakgrund och det är där jag kommer ifrån. Jag brukade inte [filma så], när jag började göra drama och TV här lärde jag mig att fota normalt men det kändes begränsande. I slutändan tänkte jag bara "fuck it!" och gick tillbaka till att fota som jag brukade innan.
Du har ett förflutet inom journalistik. Har den undersökande ådran påverkat dig när det kommer till att välja projekt?
- Jag var inte en journalist på ett skrivande sätt. Jag började på ett program som hette "World in Action" som inte existerar längre men det brukade vara ett välkänt dokumentärprogram som sändes på TV. Man förlorar aldrig de vanor som man lärde sig när man var en ung man eller kvinna. Jag blev alltid tillsagd att berätta en historia skarpt och ekonomiskt och tydligt, och också att det inte fanns något ämne som var för komplext att berätta för alla om. Jag har bara försökt att följa det rådet och det som intresserar mig och pågår runt om i världen idag. Man skulle inte förvänta sig ett kostymdrama från mig eller en Jane Austen-film. Jag älskar att titta på dem men det skulle vara konstigt om jag till exempel gjorde en romantisk komedi. Fast jag kanske gör en så småningom.
Anser du dig vara en väldigt politisk person?
- Nej, inte alls. Bara en filmskapare.
Pratade du med några offer eller riktiga pirater?
- Jag har inte pratat med några offer men jag har läst mycket böcker skrivna av offer. Jag gjorde mycket research innan jag började för att få en känsla för det men i slutändan måste man bara absorbera det och sedan försöka jaga sin egen sanning av det hela. Det är det jag menar, det är inte journalistiskt eller dokumentärt. Film handlar om att återge en historia, berätta en historia på ett sätt som ger en en filmisk upplevelse. Om man frågar människor om två timmar av deras tid för att betala för att kolla på ens film så måste man vara väldigt respektfull med deras förväntningar - de måste belönas för dessa två timmar, det måste vara bra! Det försöker jag göra utan att överge kärnan i historien; man kan fortfarande göra den mänsklig, komplex, övertygande, få den att handla om världen, berätta sanningen och vara autentisk men den kan också vara otroligt filmisk, spännande och absorberande så att man i slutet känner sig glad över att ha spenderat två timmar med att titta på den, att man känner att det var en givande upplevelse och inte ett slöseri med tid.
Finns det anledning till att du väljer att berätta just dessa historier?
- Det finns inte bara en anledning... Jag tyckte i grund och botten bara att det var en fantastisk historia, en fantastisk mänsklig historia. Jag tyckte att de två karaktärerna var fantastiska, och hela konflikt mellan dem: de två kaptenerna från olika delar av världen. Faktumet att det var Tom Hanks - som jag älskar och alltid velat arbeta med - spelade in. Faktumet att min far var ute på havet hela sitt liv hade definitivt en påverkan, jag ville göra en film om hans värld. Jag brukade säga när vi började att det var en thriller från gränsen långt borta av den nya globala ekonomin. Det är ett nytt slags brott samtidigt som det faktiskt är ganska gammaldags, men det känns nytt. Igår tittade jag på "Butch Cassidy och Sundance Kid" med min son och de rånar tåg på pengar för på den tiden transporterade tågen Amerikas rikedom på järnvägarna. Nuförtiden sker det på dessa farleder. Så det är en ganska gammaldags thriller men med ett nytt gränsområde och det nya gränsområdet tyckte jag var väldigt spännande rent visuellt för att det hade detta skarpa oceaniska lanskapet men samtidigt den otroliga klaustrofobin från fartygen; de stora containerfartygen och de små jollarna. Den kombinationen var övertygande.
Det pratas om att du ska återförenas med Matt Damon för ytterligare en Bourne-film. Är det bara rykten eller ligger det någon sanning bakom?
- Jag har inte hört någonting om det. Det är inte sant, bara nonsens. Jag älskar filmerna men jag är färdig med dem, andra människor måste göra dem.
"Captain Phillips" har biopremiär fredagen 18 oktober.
