Paul Rudd om konsten att spela mot sig själv

Kan man egentligen få för mycket av Paul Rudd? Troligtvis inte, men det försöker i alla fall den Netflix-producerade serien ”Living with Yourself” undersöka. Serien följer Miles Elliott, en man som hamnat i något av en svacka i livet. Han underpresterar både på jobbet och i sin relation med sin fru Kate, som desperat försöker få Miles att ta nästa steg i deras förhållande. För att lösa sina problem besöker Miles ett spa, som sägs göra under med ens prestationsförmåga och allmänna livsglädje. Men när Miles efter spabehandlingen upptäcker att han ersatts med en förbättrad klon av sig själv måste han kämpa för att behålla både sin fru, sin karriär och sin identitet. 
 
Det blir således dubbelt upp för Ant-Man-stjärnan. Men att spela dubbla roller, och mot sig själv, var inget han var särskilt bekant med. 
 
– Jag har sett det göras förut och var bekant med greppet, men det är inget jag själv tampats med och egentligen ingen annan i produktionen heller gjort. Så det jag gjorde var faktiskt att prata med Sam Rockwell, som gjorde en sådan fantastisk prestation i ”Moon”, och frågade hur han gick till väga. Det jag lärde mig av honom och som jag kom att inse efter hela processen är att det inte riktigt finns något tydligt tillvägagångssätt. Det som jag gjorde annorlunda gentemot Sam var att jag inte hade en stand-in som jag bollade mot. Jag spelade istället in mina repliker för båda karaktärerna och agerade sedan mot ljudet från ljudinspelning. Processen utvecklades mer allt eftersom. Jag började med den av karaktärerna som var mest drivande i scenen och anpassade mig sedan efter vad jag själv gjorde. Det var en stor utmaning, men väldigt exalterande när man fick till det. 

 

 

– Det var faktiskt fascinerande att se, inflikar Aisling Bea som spelar Miles fru Kate i serien. Att se Paul identifiera sig själv i scenerna och anpassa sig efter sig själv var som att se en CSI-agent analysera en brottsplats. Trots att han har så pass utsvävat kroppsspråk emellanåt så visste han hela tiden var han hade sig själv. Det var väldigt imponerande att se på. 
 
Aisling Bea är inte så känd på den svenska marknaden, och inte internationellt sett heller. Den irländska skådespelerskan har gjort sig ett namn på standup-scenen i Storbritannien, men gör här sin första stora roll på internationellt plan. 
 
– Jag hade hört talas om Aisling innan, men aldrig träffat henne. Vi har dock väldigt många gemensamma vänner, eftersom komiker egentligen är en ganska liten klick, säger Rudd. 
 
Aisling Bea fortsätter: 
 
– Det känns som vi klickade väldigt bra på en gång. Jag var lite orolig till en början efter vårt första möte när jag flögs in till New York för att testa kemin mellan oss. Allt gick bra men precis när jag gick därifrån hörde jag Paul säga ”Det där gillade jag inte”. Så jag blev jättenervös och tänkte att antingen gick det jättebra och Paul kände sig tillräckligt bekväm för att skoja om det eller så gick det helt enkelt jättedåligt.  

 

 

Trots att Paul Rudd synts i flera tv-serier genom åren, kanske mest noterbart som Phoebes pojkvän Mike i “Vänner”, är detta hans första huvudroll i seriesammanhang. Men att göra en serie idag är inte detsamma som det var förut, särskilt för en streamingtjänst som Netflix. 
 
– Grejen med Netflix och sättet att släppa en hel säsong av en serie på en gång gör att jag ser det mer som en helhet. Jag ser vår serie snarare som en längre film än en tv-serie. Den nya typen av tv-serie som streamingtjänster erbjuder förändrar inte berättelsestrukturen i grunden, men det släpper på vissa tyglar. Med traditionell tv måste avsnitten fylla en viss tidsram, det ska finnas luckor för reklam och man måste ge publiken recaps för att påminna om vad som har hänt i tidigare avsnitt. Man slipper också hela öppningshelgen och hur många tittningar som första avsnittet får och hur det påverkar resten av säsongen. Allt sånt blir mindre relevant nu, utan det handlar mer om algoritmer och word of mouth, säger Bea. 

Paul Rudd tillägger: 
 
– Vi tänkte absolut på det som en enda lång film, det tror jag de flesta i produktionen gjorde. Och det är något härligt med att bara kunna göra en binge-watch och se hela säsongen. Jag älskar att avsnitten är relativt korta och att det bara är åtta avsnitt. Det finns så mycket saker att se hela tiden, så avskalade säsonger är definitivt en viktig faktor. Jag vet till exempel att “Game of Thrones” är en fantastisk serie, men jag har inte sett ett enda avsnitt! Visserligen har jag två barn, men även om jag inte hade det vet jag inte om jag skulle ha tiden att kolla på det. En dag kanske jag tar tag i det, men det känns som en sån monumental utmaning. Å andra sidan så minns jag när “Sopranos” gick på tv och jag följde det varje vecka. Jag minns hur varje söndag närmade sig och jag var så exalterad över att få se nästa avsnitt. Så det finns definitivt en charm och magi med traditionell tv som lite går förlorad i dagens streamingklimat. 

Första säsongen av "Living with Yourself" finns nu på Netflix.