När Gyllene Tider slog igenom i Sverige i början av 80-talet var Per Simonsson bara några år gammal. Ändå blev han rätt person att ta deras historia till bioduken mer än 40 år senare. Nu kommer "Sommartider", en dramakomedi som är lika somrig, poppig och publikfriande som bandets hitlåtar.
MovieZines Alexander Kardelo träffade regissören inför biopremiären, för att prata om den omfattande castingen, musikvalen och hur mycket som egentligen hänt på riktigt.
Filmen är jättefin, en varm och humoristisk solskenshistoria. Var det alltid tanken - att satsa på feelgood?
- Det sammanfattar hur planen var. Jag kommer från landet från en liten ort, lika liten som Harplinge. Jag spelade själv i ett rockband och drömde samma drömmar. När jag fick frågan om jag ville skriva manus och regissera var det svårt att säga nej.
- Jag gick hem och lyssnade på de tre första plattorna på repeat, tills min tolvåriga dotter ville flytta hemifrån... Då kände jag - det är ju så här tonträffen ska vara! Man skulle kunna göra en dramafilm, många biopics lutar mer åt drama, men vad jag ville fånga var: vad är Gyllene Tider, vad är deras låtar och texter, och känslan i dem?
- Många av deras låtar handlar om att hitta kärleken. De handlar om en person som är ganska instängd i sig själv och inte riktigt vågar "leva livet". Det fick vara ledstjärnan. Det finns en underfundighet, en humor i allt som Per Gessle skriver. Det har jag försökt fånga i filmen.
När man ser filmen inser man ju hur många fantastiska låtar som de har gjort, som vi alla känner till. Men samtidigt finns det unga generationer nu som inte känner till de här grabbarna så väl. Din utmaning var också att hitta en berättelse som kunde bära en långfilm. Var började din research?
- Jag fick tillgång till bandet. Framför allt Per, men även de andra. Jag frågade en massa frågor. Jag läste igenom alla böcker och biografier om dem. Sen började storyn att komma.
- Rent ytligt är det en underdog-historia om bandet från landet som blir störst i Sverige. Den är fantastisk i sig. Men det jag också skulle vilja komma åt är coming-of-age-historien om Per Gessle. Ifrån att han insåg att meningen med livet är att starta ett band, med allt motstånd det innebar, till att erövra Sverige. Där började jag gräva. Vad gick han igenom? Han är ju en ikonisk figur inom svensk musik, men han är också rätt hemlighetsfull.
Din nästa utmaning var att hitta bandmedlemmarna. Inte bara en utan fem begåvade skådespelare som även kan spela musik. Hur gick castingen till?
- Min och producenternas dröm från början var att hitta fem Halmstadsbor som kan spela instrument och som liknar bandet hyfsat. Gyllene Tider sa: "fattar ni hur litet Halmstad är? Det kommer aldrig gå!" Men vi hade fyra öppna castingtillfällen under ett års tid i Halmstad. Då hittade vi två av våra bandmedlemmar. Valdemar Wahlbeck som spelar Per Gessle är en äkta Halmstadsbo, och även Xawier Kulas som spelar Göran Fritzon.
- När jag träffade Valdemar märkte jag att han har en star quality, en finkänslighet, och är en äkta konstnärssjäl som Per också är. Och han sjunger allting på riktigt i filmen. En jättebra sångare.
Fem unga musiker får ett efterlängtat samtal från ett skivbolag. Foto: Nordisk Film
- Phoenix Parnevik, som spelar Micke Syd Andersson, sökte först rollen som Per. Han gjorde en imitation på Per i hans första tv-intervju som var så kusligt lik! Vi tog in honom, och då hade jag samma dag haft mitt första möte med Micke Syd. Sen träffade jag Phoenix och märkte att han som person var en kopia av Micke - han är Pers motsats, utåtriktad och supersocial. Han var klockren. Frågan var: kunde han lära sig att spela trummor? Det gjorde han, och det blev fantastiskt bra.
- Sen träffade vi vår gitarrist, Ville Löfgren som spelar Mats "MP" Persson. Det var bara jackpot. Och Lancelot Hedman Graaf som spelar Anders Herrlin är ju musiker själv. Anders blev ju två gånger vald till Sveriges snyggaste popstjärna, så vi var tvungna att hitta en riktig snygging... Det var nog den svåraste castingprocess jag varit med om, många boxar att kryssa i. Dialekten, musikaliteten... och de ska funka ihop som band.
Ingen av dem hade direkt skådespelat innan. Hur tacklade du det?
- Det är en utmaning! Det är så kul, för de är formbara, unga och kommer in med så mycket energi. Just därför var det också en av mina roligaste inspelningar!
Det står tydligt i början att det här är en "nästan sann" historia, bland annat är Felix Sandmans rollfigur Tobbe påhittad för filmen. Berätta, hur mycket är sant och falskt i denna "nästan" sanna historia?
- Filmen är fritt baserad på bandets historia. En hel del är sant, annat är fiktion. Vi ville inte göra en dokumentär, av naturliga skäl. Och det fick absolut inte bli en Wikipedia-artikel. Jag var tvungen att ta mig mycket kreativa friheter. Vissa karaktärer är helt fiktiva, andra är en hopslagning av flera personer. Ett tydligt exempel är Annie, som är ganska viktig i filmen. Hon är ett hopslag av alla de tjejerna som Per drömde om i skolan, men som han aldrig vågade ta steget med. Istället skrev han låten "Sista gången jag såg Annie" som är med på första plattan.
- För att sanningen skulle kunna sättas ihop till en vettig film fick jag använda Gyllene Tider-universumet, alltså låttexterna, som en brygga. Vi måste exempelvis ha en fiktiv skivbolagschef som är lite hårdare än den verkliga, för att skapa lite motstånd, och så vidare.
- Vissa scener är helt konstruerade, vissa är helt sanna. Som scenen med komapatienten, den har faktiskt hänt! Mer vill jag inte avslöja innan man sett filmen… De mest sjuka sakerna är faktiskt de som har inträffat. Men däremellan har jag fått ta mig vissa friheter som kreatör.
Dags att spela in första plattan. Foto: Nordisk Film
Det är som sagt många bra låtar med i filmen. Jag tänker också att lika många bra låtar inte fick plats. Hur valde du ut musiken i "Sommartider"?
- Storyn utspelar sig under tiden de tre första plattorna görs. Vi bestämde oss tidigt att de bara ska spela låtar från de plattorna. Men sen ska vi bygga filmmusik från de senare låtarna också. Ibland är det väldigt tydligt, som när "Jag går och fiskar" kommer in som en punkversion utan sång, bara som filmmusik. Och man hör nästan inte det, men många av de lugna låtarna som är scoret, det är Gyllene Tider-låtar men i nya versioner. Det är väldigt roligt och snyggt jobbat av våra kompositörer.
- Vissa låtar är självklara, som "Flickorna på TV2" som var deras stora genombrott. "Leva livet" och "Sommartider", det säger ju sig självt. Många låtar har kärleksteman och de försökte jag väva in i historien. Det var ett roligt pussel att lägga. En del låtar kommer säkert som en överraskning, mindre kända låtar som jag kände passade in i filmen.
Gyllene Tiders karriär slutade inte efter de tre plattorna. Kan du tänka dig att göra en uppföljare? Eller kanske en film om Roxette, nu när du redan hittat Per och Marie Fredriksson?
- Haha, nu när jag har casten klar är man ju klart väldigt lockad. Då får man gå från mysiga lilla Sverige ut i stora världen. Det vore häftigt. Jag tror det handlar lite om hur den här filmen kommer tas emot. Jag stänger inte dörren för mer. Jag har haft otroligt roligt med de här unga människorna och det vore fantastiskt kul att få göra mer med dem.
- Men Roxette är så stort, det är så mycket diskussioner som måste tas. Jag tror vi alla får vänta och se: vad händer med den här filmen?
Lancelot Hedman Graaf och Phoenix Parnevik i Gyllene Tiders hemstad. Foto: Nordisk Film
"Sommartider" har premiär mitt i sommaren, hur ska ni folk att gå på bio?
- Det är ju nervöst. Men när ska man annars sätta upp den - till jul? Svensk film går inte så bra. Det är alltid svårt att förutse. Självklart är man nervös. Om det blir en fin sommar, kommer folk att gå på bio? Samtidigt är det här en sommarfilm. Efter en skön dag på stranden kan man svalka sig i biosalongen. Vi hoppas att folk är tillräckligt nyfikna på Gyllene Tider.
Nu har du fått en grundlig kurs i Gyllene Tider. Vad skulle du säga kännetecknar bandet och deras musik? Vad betydde de för Sverige under 80-talet?
- Jag var ju några för ung, jag missade de första tre plattorna. Då var jag för liten. Men jag tror de fångade hur det var att vara ung i Sverige, att komma från landet, att drömma om kärlek och tjejer och gemenskap. De fångade något som väldigt många kände. Per har också en känsla för texter som är väldigt finurligt. Hur han jobbar med ord, hur han jobbar med språket... Man tar till sig det lätt. Och kombinationen av honom och Mats "MP" Persson - de är ju popgenier. Låtarna är catchy som satan. De är en del av svensk musikhistoria.
Jag som inte direkt lyssnat på deras musik innan har nu fått en helt ny uppskattning för låtarna, och för texterna.
- Tänk om man ger några kids känslan av att "fan, vi startar ett band!" Det finns en otrolig känsla av gemenskap i det. Det vore ju drömmen, om några ser filmen och blir inspirerade.
"Sommartider" får biopremiär den 17 juli.
