Danskarna kan sina deckare, men har tydligen fint handlag även när det kommer till romantiska komedier, vilket blir tydligt i Niclas Bendixens nya film ”Möte i Rom”.
Filmen handlar om Gerda och Kristoffer, ett par i 65 årsåldern som åker till Rom för att fira sin 40 åriga bröllopsdag. I Rom träffar de Gerdas gamla ungdomskärlek Johannes, vilket leder till ett möte som minst sagt lägger sordin på både stämningen och själva firandet.
Rolf Lassgård spelar den förföriske svensken Johannes Hartung och vi undrar såklart hur det kommer sig.
Du är bioaktuell i "Möte i Rom", kan du berätta hur och när du blev svenskjäveln i denna danska dramakomedi?
- Det var för cirka fem år sedan jag fick kontakt för första gången med Christian Halken som spelar den manliga huvudrollen Kristoffer. Han hade skrivit den första versionen av manuset och jag blev intresserad direkt. Han sa: ”Jag går mycket på bio och många i min generation är en stor andel av biobesökarna här hemma, så varför görs det aldrig någon historia för oss? Jag får väl skriva den själv.”
- Efter det har det runnit mycket vatten under broarna och det har tillkommit manusförfattare och en regissör, som alla har jobbat på historien och så äntligen blev det dags att låta min karaktär Johannes ta form. Jag fanns med under det arbetet och vi ville alla att han inte bara skulle bli en player med funktion av att sära på de här två. Det var verkligen viktigt att även han fick ett eget liv, att det fanns ett allvar bakom det som först syns.
Han verkar ju initialt vara lite av en sorts hippie-hunk, finns det några likheter mellan dig och Johannes?
- Nej, det tycker jag nog inte, inte så mycket i alla fall. Däremot så har jag funderat under den här resan kring vissa saker som han säger, som att den där första kärleken med henne var väldigt betydelsefull för honom. Sen att han kanske försöker använda sig av det för att förföra henne, men jag försöker spela det som om det faktiskt ligger sanning i det. För lika mycket som att han först kanske särar på dem är han den som i slutändan får dem att mötas igen. Han ber ju Kristoffer prata med henne eftersom han inte fattar varför de ska hålla på med den där lögnen, liksom. Så han släpper taget där och ger honom möjligheten att ta bollen.
Du spelar ju även hunk svenska i ”Andra akten” från förra året…
- Ja. Det roliga är ju att de där processerna med att visa upp kärleken mellan äldre har gått jämsides i bägge länderna. ”Andra akten” var verkligen i högsta grad en kärleksfilm mellan vuxna människor. Jag blev fascinerad av två människor som kommer från så otroligt olika världar, han är den uppburna dramatiskådespelaren och hon som är en åtta till fem-jobbande fysioterapeut, som egentligen inte borde ha något gemensamt, men som möts och sedan upptäcker att de delar väldigt mycket.
Det känns som att romantiken mellan äldre medelåldersmänniskor tar lite mer plats nu, varför är det bra, tänker du?
- Därför att jag tror att det gör en ung att hålla kärleken vid liv, oavsett om man lever i ett fast förhållande eller om man möter kärleken på nytt. Det är bra att påminnas om det. Och även om man är äldre och har levt ett liv med erfarenheter, så kan man mitt i allt bete sig som tonåringar igen. Sen tror jag att det finns en vishet hos äldre, som i allra högsta grad är tydlig i ”Möte i Rom. Den går ut på att älska någon så mycket att man är beredd att låta personen gå.
Danskarna är bättre på bio än svenskarna
Filmen blev ju en otrolig succé i Danmark, varför?
- I Danmark, på både galapremiären men också på en vanlig publik visning, upplevde jag att det finns en kärnpublik bestående av damer i medelåldern och uppåt som drar med sina män. Och att det verkar som att den publiken har kommit tillbaka till biograferna, vilket den tyvärr inte har på samma sätt här.
Varför är det så tänker du?
- De har ju det där systemet med Biografklubben (BKD) som är väldigt väl uppbyggt. Jag tror de är över 200 000 medlemmar nu. Som medlem erbjuds du 10 filmer för ett väl reducerat pris under ett år, och då, om ens film hamnar i det erbjudandet, så finns en stor chans att folk ser den, tycker om den, och sprider sedan ordet vidare. Vi har det (Biopasset) här i Sverige också, och vad jag har hört så tickar det sakta på, men det är ju inte alls på samma plan än.
Tror du ändå att filmen kommer mötas av entusiasm av de som ser filmen?
- Jag hoppas ju det, för filmen är värd sin publik, men också för att den har alla möjligheter att roa den. Så jag hoppas att folk hittar till biograferna, annars får de skylla sig själv haha.
Jag såg ju filmen dels på pressvisningen och galapremiären men också via en visningslänk tillsammans med mina föräldrar och mina två tonårsbarn. Så vi var tre generationer som förvisso inte gick på bio den här gången, men ändå satt fastklistrade och verkligen njöt av filmen. Så tack för det!
- Åh vad roligt att höra!
Vad tycker du som skådespelare att skillnaden mellan att göra film i Danmark och Sverige är?
- Det är egentligen inte så stor skillnad. Men jag kan ändå uppleva att danskarnas orädda kynne märks i ”Möte i Rom”, man vågar liksom ta ut svängarna lite mer. En av mina favoritscener i filmen är den där operascenen. Visst, det skulle kanske inte hända i verkligheten, men det skiter jag i, för det fungerar så bra i filmen. Det är inte bara en avbildning av verkligheten utan man har skapat en verklighet, som vi träder in i.
Rom är kärlekens stad!
”Möte i Rom” utspelas i Rom, och jag tycker staden är som ytterligare en karaktär i historien. Hur kändes det för er som var där?
- Ja men så är det! Jag tycker verkligen det också, och Rom är ju kärlekens stad, där faktiskt allting kan hända!
Jag tyckte om att man inte heller gör narr av kulturkrocken som lätt uppstår i den här typen av semesterfilmer. Det var bara fina möten, var det medvetet?
- Ja, det är väl bara vi svenskar i så fall som får på tafsen lite grann haha. Och det kan vi väl ha!
Det kändes som att det ändå gick hem hos publiken när man såg filmen på galapremiären?
- Ja, absolut. Jag såg filmen i Göteborg också, och tänkte att vi kanske är ett folk som tycker om att piska på varandra litegrann hehe.
Sist men inte minst, varför ska folk gå och se filmen på biograferna?
- För att de ska ta chansen och hänga med ner till Rom och låta sig där förföras av denna underbara historia!
”Möte i Rom” går nu på svenska biografer.
