Rolf Lassgård om sin lilla Hollywood-debut

Alexander Payne-dramat "About Schmidt", med en grinig Jack Nicholson i huvudrollen, var en av filmerna som Rolf Lassgård tittade på inför huvudrollen i "En man som heter Ove".

Och cirkeln är sluten - nu får han själv jobba med Payne i "Downsizing", en komedi som utgår från ett science fiction-scenario. Lassgård spelar en norsk forskare som kan ha löst världens miljöproblem genom att helt enkelt förminska frivilliga människor. De kan sedan leva i överflöd samtidigt som deras avfall blir mikroskopiskt.

Det är en liten roll - på mer än ett sätt alltså - men den några centimeter höge Lassgård är en viktig karaktär för historien som kretsar kring Matt Damon, Christoph Waltz och det hyllade stjärnskottet Hong Chau.

Efter "Downsizing"-premiären på Stockholms filmfestival berättade Lassgård för MovieZine om varför han alltid gillat Paynes filmer:

- Jag gillade det här med den lilla människan i centrum. Jag gillade blandningen av humor och allvar, det är något han gör på ett väldigt härligt sätt. Plus intelligensen. Se "Nebraskas" fantastiska lilla historia som blir så stor... "Downsizing" skiljer ut sig. Många av hans filmer har handlat om ett mindre kaos, här är kaoset ganska stort.

 

 

Det är en kittlande tanke, att kunna krympa sig själv och leva i lyx. Om möjligheten fanns, skulle du välja det?

- Haha! Ja, varför inte. Jag kan nog identifiera mig lite grann med Paul, Matt Damons karaktär. Han bryr sig både om miljön men också om sig själv. Han vill få ett gott liv i den lilla världen men också ta hand om andra människor.

Hur förberedde du dig för rollen?

- Jag har gjort några filmer på andra språk. Men här var det ganska svår vetenskaps-engelska. #Cellular minitarization”… Tungan vrider sig. Jag valde att banka in texten, lite mer så som man jobbar med teater. Jag skulle ha ganska svårt att improvisera på engelska annars. Vi hade också en del diskussioner på mail om karaktären med Alexander Payne. Jag funderade mycket på om han var en aktivist i det hela. Men vi valde att göra honom till hjärnan bakom. Han får nästan en upphöjd sektstatus när han återkommer till sin norska by i filmen.

Rent praktiskt, hur funkar det på inspelningen när ni ska vara så små?

- Det var speciellt för jag hade inte gjort så mycket greenscreen innan. Men han skapar en sådan trygghet och bejakar sina skådespelare. Han har jobbat med samma fotograf och samma team länge. Så alla hjälper en med blickriktningar och sånt, för att göra arbetet så smidigt som möjligt.

 

 

Du erbjöds rollen redan innan ”En man som heter Ove” slog igenom i världen. Hur började det?

- I upprinnelsen hade det att göra med att man sökte skandinaviska skådespelare till filmen. Min agent var en av de som tillfrågades. Det var i november 2015 och jag hade otroligt mycket att göra med ”Ove”, så jag hade inte tid att söka. I februari hörde de av sig igen. En producent hade hört mitt namn. Jag gjorde en provfilmning och fick rollen. Det kändes ju jäkligt skoj. Sen gällde det att få till det inspelningsmässigt, jag stod ju på scen och gjorde annat.

Blev du överraskad av vilken succé som ”En man som heter Ove” blev?

- Det var rent magiskt. Jag vill inte säga ”överraskad”, men jo, klart man blir det. När den ses av 1,6 miljoner människor i Sverige… Jag kan förstå att historien går hem internationellt, för den känns så lokal. Man kan inte försöka göra en hitlåt till exempel. Om man berättar en historia som är här och nu, då kan den få ett internationellt lyft.

Och nu ska självaste Tom Hanks ta över rollen. Hur känns det?

- Skitkul! Men jag vet ingenting om filmen i övrigt. Jag fick höra om det strax innan det släpptes.

Tror du de väljer att behålla den svenska historien, eller kommer det bli en amerikansk småstad?

- Det måste det nästan bli. Men vi får se.

 

 

- Den största upplevelsen var när vi gjorde ”Jägarna 2” efter sexton år. Det är otroligt häftigt. Man får själv sätta igång ett detektivarbete: vad har hänt med Erik under de åren? Det arbetet har vi egentligen fortsatt med i trean. Det är en annorlunda Erik Bäckström vi får träffa, även fast det är samma gubbe. Men i en annan situation.

Det är en trend som går, att återuppväcka gamla filmer och serier efter många år. Kände ni någon tvekan?

- När ettan hade premiär år 1996 så pratades det om en uppföljare redan efter ett år. Sundvall sa nej och det dröjde sexton år. Det bäddar för att det ska komma något gott ur det, istället för att rida på en våg. Det känns befogat och spännande. Vi använder ettan som referens även i serien. Det har hänt en del under de åren med karaktären och samhället.

Hurdan är Alexander Payne som regissör?

- Ett amerikanskt filmteam är enormt. Bara chaufförerna var som ett helt svenskt filmteam, 40 personer som bara kör bilar. Men så fort man kommer i närheten av kameran är det en lugn, familjär stämning där man bejakar jakten på ögonblicket. Jag minns när jag frågade ”skulle man kunna tänka sig att jag gör så här?” ”Jag vet inte” sa han. ”Fråga inte mig, pröva!”

 

 

 

Rolf Lassgård syns närmast på tv i ”Den döende detektiven”, tredje serien i en trilogi som bygger på Leif GW Perssons böcker. De tidigare var ”En pilgrims död” och ”Palmemordet”. Serien har premiär på nyårsdagen.

”Downsizing” får svensk biopremiär 19 januari.