Sommaren 1969 landade Neil Armstrong och Buzz Aldrin på månen med de berömda orden ”Ett litet steg för människan, ett stort kliv för mänskligheten”. Men ett envist rykte säger att det aldrig skedde, och att Hollywood-regissören Stanley Kubrick - då mest känd för science fiction-filmen ”År 2001” - iscensatte hela månlandningen i en studio.
DVD-aktuella komedin ”Moonwalkers” spinner vidare på den idén. Filmen tar med oss till 60-talets London där CIA-agenten Tom (Ron Perlman) och bandmanagern Jonny (Rupert Grint) samarbetar för att genomföra tidernas blåsning.
I en exklusiv intervju med MovieZine ger Rupert Grint sin syn på den populära konspirationsteorin, idolen Kubrick, och berättar också hur livet har sett ut för honom efter tio år med Ron Weasley.
Vad är ”Moonwalkers” och hur fastnade du för den?
- De skickade mig manuset, och jag blev liksom helt blown away. Det är ett löjligt roligt manus som inte skäms för sig. Helt galet. En film som inte tar sig själv på allvar, och det älskar jag. Och konspirationsteorin, om Kubrick och månlandningen, har fascinerat mig länge. Jag gillar konspirationer.
Tror du att det ligger något i det? Har Kubrick fejkat månlandningen?
- Ja, det där är riktigt intressant när man undersöker det. Har du sett dokumentären ”Room 237”? Det finns en del som tyder på det i ”The Shining”. Det ser ut som att han har lagt in små hintar, som att den lille pojkens tröja har en Apollo-rymdraket som motiv. Okej, jag är ganska säker på att vi har landat på månen, men efter vår film undrar jag om det ändå inte ligger något i det. Vi lyckades skapa en övertygande mån-miljö, och när man ser hur lätt det kan ha fejkats i en studio... Vi lär aldrig få veta. Men det är roligt att spekulera.
Vad betyder Stanley Kubrick för dig?
- Jag är ett stort fan. Jag känner att ”Moonwalkers” är Kubrick-esque till sättet… Den har sina små detaljer. Som att Ron Perlmans karaktär heter Tom Kidman, en referens till ”Eyes Wide Shut”. Och bildspråket är något surrealistiskt, liksom psykedeliskt, som hos Kubrick.
Grint, Perlman och en falsk Kubrick i actionkomedin "Moonwalkers".
Vilken var din favoritscen?
- Så många… Att vara astronaut med den ikoniska rymddräkten och bara larva runt på månen, var riktigt skoj. Det var en annan anledning till att jag ville göra filmen, för hur ofta får man chansen att göra något sådant? Vi hade en spontan och rolig upplevelse på inspelningen i Bryssel.
Hur kommer det sig att ni filmade i Bryssel?
- Jag vet inte riktigt varför, kanske har det med skattelättnader att göra. Men vi fick Bryssel att se ut som London, och det kändes också mer 60-tal där.
Vad får du för manus skickade till dig efter ”Harry Potter”-filmerna? Tycker du att folk försöker sätta dig i ett fack?
- Haha, ja, det är nog självklart. Det är fantastiskt, jag menar, jag älskar ”Harry Potter” och det var en underbar erfarenhet. Det är också härligt att få spela och prova på nya saker. Att besöka olika inspelningar och få nya intryck. Inget kan jämföra sig med Harry Potter och den skalan, det var nog något alldeles unikt. Jag var ung och det tog många år, så det var skönt att ta en paus efteråt. Att bara leva och ta igen allt som jag har missat.
Eller hur, jag har inte sett dig i så många andra filmer sen dess.
- Jag har inte gjort så mycket. Jag spelade en del teater, bland annat i New York och på West End. Roligt men slitsamt. Jag ville inte jobba så mycket efter det.
Du var också i Sverige, eller hur?
- Ja, det stämmer. Vi spelade in en film i Trollhättan för några år sedan. Vi åkte in till Göteborg också och såg Pink Floyd. Och jag minns en restaurang som låg högt upp i ett torn. Det var coolt.
Vet du vad du filmar härnäst?
- Jag har några projekt på väg ut. En del tv-roller, jag börjar spela in en ny serie ganska snart men jag får inte berätta något än. Inga nya filmer just nu, men det finns en del bubblare. Vi får vänta och se.
Rupert Grint med Emma Watson och Daniel Radcliffe i sina mest kända roller.
Hur minns du din första provspelning för Harry Potter?
- Jag minns den mycket väl. Jag var tio år gammal och ett stort fan av böckerna. Så för mig var det en dröm som blev sann. Som pojke kunde jag alltid relatera till Ron. Ja, det var en helt vrickad och surrealistisk erfarenhet. Bara att komma till studion för första gången och spela mot flera olika Hermione-versioner och Harry-versioner. Tills jag träffade Dan och Emma, och vi klickade direkt. Några veckor senare fick vi veta att vi skulle få vara med i filmen. Och det ögonblicket förändrade mitt liv. Det var en storslagen erfarenhet och jag ångrar det inte för en sekund.
Det tog ändå tio år av ditt liv. Hur fick du det att gå ihop?
- Det var helt klart en uppoffring. Man missar mycket. Vi var så många unga skådespelare så de behövde helt enkelt bygga en skola i studion. Vi fick minst tre timmars utbildning varje dag mellan inspelningarna. Det var något annorlunda, men en otrolig upplevelse för en elvaåring som älskar böckerna. Att plötsligt få leva i de miljöerna var mycket att ta in.
Håller du kontakten med Dan och Emma?
- Vi håller kontakten. Vi ses inte lika ofta, men då och då, absolut. Vi har delat en sådan unik barndom så det kommer vi alltid att ha gemensamt.
Ser du fram emot nästa kapitel, ”Fantastiska vidunder och var man hittar dem”, eller kommer det bli konstigt att se?
- Det kommer bli konstigt att se det här från andra sidan. Filmen kommer nog att bli riktigt bra. De har en otrolig rollista och hela det gamla gänget, med David Yates och David Heyman, är med. Det kommer kännas som en helt ny värld. Jag ser verkligen fram emot det, och även pjäsen som kommer i sommar.
Ser du någonsin om de gamla filmerna?
- Haha, nej… Aldrig. Det känns märkligt, svårt att förklara varför. De går ju på tv varje år, iallafall de tidiga filmerna. De kan dyka upp när jag zappar på tv:n. Det känns nostalgiskt att se, men det blir inte så ofta.
Nu vill Rupert Grint spela skitstövel.
Har du någon drömroll för framtiden?
- Inget specifikt kanske, men jag vill jobba med bra folk och bra manus. Något mörkare vore kul. Jag spelar gärna en skitstövel.
Är du själv en filmälskare?
- Jodå. Jag har nog en ganska konstig filmsmak. Allt som är lite quirky och udda. Gärna skräck. Jag älskade också ”The Lobster”.
Vad skulle du göra idag om du inte blev skådespelare? Om du aldrig gick på den där provspelningen för femton år sen?
- Jag vet ärligt talat inte. Det hade kunnat gå hur som helst. Jag gillar konst. Jag målar konstiga och störda saker. Jag skulle gärna göra det. När jag växte upp så ville jag bli glassgubbe. Jag tror inte att den drömmen är lika aktuell längre.
"Moonwalkers" finns nu ute på dvd.
