Sia om den kontroversiella filmdebuten: "Jag har lärt mig mycket"

Klockan är strax innan midnatt men det är dagtid i Los Angeles. Intervjun med Sia har tidigarelagts av pressfolket och jag kopplar med en lätt migrän, vilket får mig att känna mig som att jag har baksmälla utan en droppe alkohol i blodet. Plötsligt är hon där – stort leende, spektakulär turbankreation på huvudet. Inbjudande glad och ofiltrerad. Det är go time.

 

 

– Jag älskade det! Jag älskade att spela in och regissera ”Music” och att arbeta med skådespelarna. Det som jag inte stod ut med var att klippa den. Hon beskriver den tålamodsprövande processen:

 

– Efter att ha tillbringat ett år med den i ett redigeringsprogram bytte vi klippare och så sa jag till en av producenterna: ”Jag är sjuk av oro att den här filmen inte kommer att bli som den är i manuset, att jag inte gjorde ett tillräckligt bra jobb – kan du ta över och få den att bli till den film jag skrev?” Vince var vänlig nog att ta över och han jobbade med några andra klippare. Jag var sååå tacksam, betonar hon med eftertryck.

 

 Sångerskan beskriver den stora pressen med att få klart sitt långfilmsprojekt med ett utrop:

 

– Jag var svinrädd att mitt ego skulle åka på stryk!

 

 

 

– Jag har några favoritfilmer men det var en särskild fransk film som jag fick mitt inspelningsteam att titta på, ”En oväntad vänskap”. Känner du till den? Den är riktigt vacker med en verkligt intressant ton som skiljer sig från andra filmer jag sett. Jag ville ha samma tonläge: roligt men sorgset, rörande och vanvördigt. Jag ville verkligen skapa en film som väckte folks känslor.

 

 

– ”Beasts of the Southern Wild”, ”Fight Club” och så den där som jag precis sett – jag tror att den hette "Orca"?... Den utspelas i Japan med Paul Dano och handlar om stora djur som liknar....  flodhästar? (Efter ett inpass från samtalets pressansvarige visar det sig att sångerskan menar kritikerhyllade ”Okja” med Tilda Swinton som nominerats till Palme d’Or i Cannes och finns på Netflix). Jag älskar också ”Hunt for the Wilder People”, en nyzeeländsk film med en riktigt bra vibe. Sen hjärtar jag såklart ”Rain Man” och ”Forrest Gump”, ”Gilbert Grape” - alla filmer som jag har åkallat i min egen film.

 

 

- För mig är det helt klart Los Angeles. New York som jag bodde i fyra år är den bästa staden när det gäller kultur. Europa har ju egentligen den bästa kulturen –  men i USA är det New York som gäller! Men det är dyrt, ofta jäktigt och ibland rentut skitjobbigt. Här i Los Angeles har jag lyckats bygga ett hus som liknar en australiensisk bondgård mitt i Hollywood… och ändå tar det mig bara fem minuter att åka till jobbet eller för gäster att komma hit.

 

Att flytta mellan alla dessa bostäder är säkert jäktigt - men Sia omfamnar time-management för fulla muggar.

 

– Mina managers kallar mig för ”den praktiska divan” och vännerna kallar mig för en ”tidsstrategi-entusiast”, säger hon med ett brett leende.

 

 

– Så insåg jag att jag fortfarande var helt och hållet samma person på insidan!

 

Sia ger ett ledigt klingande skratt, till synes ledig men ämnet är säkerligen uttjatat för hennes del. Efter att hon slagit igenom på bred front har den australiensiska stjärnan valt att helt dölja ansiktet med olika varianter av en signaturperuk med lugg. Hon är även känd för att använda sig av den unga dansaren Maddie Ziegler som alter ego på scen. (Maddie spelar även titelrollen som den autistiska tonårsflickan i "Music").

 

 

 

- Det är enkelt! Trots att jag inte kan rösta eftersom jag är en australiensisk medborgare så kan jag göra mycket väsen av mig beträffande vilka tankar och känslor jag har politiskt. Jag har numera resurser att adoptera barn och ge dem möjlighet att återhämta sig från tidigare trauman.

Efter att ha sett ett kritiskt tv-program om barnhem är Sia numera är adoptivmamma till två afroamerikanska unga män. Hon adopterade dem precis innan de blev myndiga och förändrade för alltid männens liv. Det är en resa som sångerskan beskriver har fått henne att växa som person och utveckla ansvarstagande och gränsdragning.  Efter att ha ha hört sina adoptivsöners berättelser har stjärnan valt att  ta stark ställning för BLM-rörelsen på sociala medier och i intervjuer.

 

– Jag har tillräckligt med resurser att donera mycket pengar till dem som har det svårt och välgörenheter som behöver hjälp. Jag ger pengar till ACLU (en stor organisation i USA som samlar in pengar för att kämpa för civila rättigheter som gaygiftermål och aborträtt), till transorganisationer och till att bekämpa covid. Jag gillar helt enkelt att ge bort pengar! (Sia skrattar återigen och vinner hands down tävlingen som den muntraste kändis jag någonsin intervjuat).

 

 

- Hahaha. Det patenterade smittsamma Sia-skrattet slår till mot webkameran med full kraft.

– Och du vet, om någon av mina vänner emellanåt vill gå typ till en dermatolog så kan jag droppa mitt namn…

 

 

Efter att vi skrattat återgår Sia till att berätta om sitt välgörenhetsarbete.

 

– Jag gav bort mycket till folk som drabbats av covid när jag var med i radioprogram i Australien. Den möjligheten gör mig lyckligast av allt. Det är vad berömmelsen har gjort möjligt.

 

 

– Ja min mamma hade läst grekisk mytologi. Hon trodde nog att det var vinets och kärlekens och Gud men det var visst egentligen en festival! (och tydligen en egyptisk gudom vid närmre googling!)

 

 

 

Frågan gör att stämningen sjunker och Sia blir mer lågmäld.

 

– Jag var faktiskt väldigt naiv. Jag trodde verkligen att jag gjort skälig research när jag samtalade med ett tjugotal gemenskaper inom ASD-samfunden. Jag tyckte att jag ställde de rätta frågorna om hur man på bästa sätt skulle kunna porträttera någon, hur de skulle vilja bli tilltalade – och sen fick jag veta att det fanns tjugo underavdelningar till som kände den exakta motsatsen mot det jag precis hade hört.

 

- Jag gjorde verkligen mitt bästa. Jag talade med en pojke som hade Downs syndrom och han gillade att bli omnämnd som att han hade ”speciella förmågor” och då retade det upp folk på Twitter som tyckte att det var nedsättande att säga så, som skrev att ”handikappad är inte ett fult ord”. Så jag har lärt mig mycket. Olyckligtvis kunde jag inte tala med alla personer som är på spektrumet. De säger att när du har mött en person med autism så har du mött en person med autism – det finns inte två lika. Hade jag kunnat tala med varje enskild person med autism så skulle jag velat göra alla nöjda.

 

Frågan om en fair representation av olika grupper inom medier är komplex och avgörs sällan genom hätska kommentarer och snabba avtryckarfingrar på Twitter. Det var det största blåsvädret som den australiensiska stjärnan hamnat i hittills – och blev inte mindre av att ”Music” nominerades till två Golden Globes.

 

I februari bad sångerskan om ursäkt för scenerna som visar hur filmens autistiska karaktär hålls och försedde filmen med varningstext. Därefter raderade hon sin Twitter – om hon någonsin återvänder är en öppen fråga.

 

 

– Mycket vegetation, säger hon njutningsfullt och trycker på ordet för att riktigt ro hem hur mycket. Mycket ligga helt stilla i sängen och kolla på tv.

 

Vilka är dina favoritprogram?

– Jag gillar alla de värsta och de bästa. Inget däremellan!

 

– Jag vet inte vad ni har därborta. Givetvis älskar jag de sämsta realityshowerna – känner du till "The Real Housewives"? Men sen gillar jag även grejer som "The Night Of" och "The Undoing".

Har du sett ”Chernobyl”? Den är helt galet bra.

 

– Jag tyckte också att den var fantastisk men inte alla håller med mig. Men jag tyckte att den var otrolig.

Det börjar dags att avrunda intervjun – innan jag hinner ställa frågan om min favoritlåt av Sia. Moderatorn pressar på att avsluta samtalet men Sia blir nyfiken och bryter in:

 

– Av ren nyfikenhet - vilken var din favoritlåt?

 

 

(Det är en låttitel som jag alltid lyckas glömma – tydligen även i sämsta tänkbara stund).

 

- Ah "Soon we'll be found". Det var riktigt länge sen. Det var min idé till video - jag hade ingen regissör än. Jag ville verkligen göra en video med teckenspråk...

 

 

– Förmodligen. Det var så länge sedan och jag var ett fyllo. ….Vi skrattar (jag något nervöst) åt konstaterandet. Men befriande ändå, känner trycket lätta. Andas ut omfamnad av de sista sköna stunderna med en spektakulär sångerska. Sias skratt är klingande och smittsamt.

 

– Jag hoppas att din huvudvärk går över, säger Sia omtänksamt.

Den kommer att ge med sig nu, svarar jag med ett leende. Vi hänger på och jag vet instinktivt att jag har mött en intervjuernas färgstarka eldorado. Migrän eller inte - natten känns nu lite mjukare och mer levande.