Sverrir Gudnason har på senare år blivit en av Sveriges mest anlitade ”leading men”. Han syns just nu i huvudrollen som Arvid Stjärnblom i ”Den allvarsamma leken”, en filmatisering av Hjalmar Söderbergs romanklassiker med samma namn. Historien följer Arvid under några laddade år då han förälskar sig i två kvinnor.
Hur var din relation till Hjalmar Söderbergs bok sen tidigare?
- Jag hade inte läst den, innan det blev snack om rollen. Men när jag läste den blev jag jätteförvånad. Den är skriven 1912, men känns så modern. Det är inte som en saga, ingen ”Romeo & Julia” utan något mer komplicerat.
Det som slog mig när jag tittade på filmen är hur moderna alla karaktärer känns. Trots att filmen utspelas i början av 1900-talet. Var det något som ni och Pernilla August jobbade fram medvetet?
- Det känns som man kan relatera ännu mer till filmens karaktärer än i boken. Boken följer mest Arvid och är i hans huvud. Lydia är mer en slags skuggfigur på piedestal. I filmen är man med alla karaktärer på ett annat sätt. Man följer med dem, och man förstår även Arvids och Dagmars relation, att den också är viktig. En annan slags kärlek. På så vis är filmen inte som boken.
Kan det vara ett problem för de som har läst boken och har sina förväntningar?
- Det är alltid så när man filmar en bok. Alla har sin egen tolkning. Man ser figurerna framför sig, men alla bär inte på samma bild. När man filmar en bok måste man välja. Klart någon kommer känna att ”det där var så bra i boken”.
Hur är Pernilla August som regissör?
- Pernilla är en otroligt bra skådespelerska själv. När hon regisserar så märker man det. Hennes sätt att regissera är väldigt mycket att hitta känslan. Hon försöker ända få oss att vara fria, att vi ska kunna röra oss och hitta på saker. Bara vara i det. Hon gillar inte så mycket tejpmärken och såna saker, hon vill gärna bara rulla filmen. Från början till slut och sen gärna lite till.
Och dina motspelerskor, Liv Mjönes och Karin Franz Körlof?
- Liv hade jag jobbat ihop med innan, på Radioteatern och lite olika saker. Vi kände redan varandra, så det var lätt att börja jobba med henne. Vi brukar jobba bra ihop. Karin kände jag inte sen innan men det gick ju superbra. Det var bra att vi åkte till Budapest och spelade in filmen där. då kunde man vara inne i bubblan och umgås mycket även när vi var lediga. Man kommer närmare varandra och kanske gör man samma film.
Varför blev det Budapest?
- Jag tror det handlar om pengar, det är billigare att filma där. Med tanke på de studiobyggen vi behövde, fanns det bra alternativ i Budapest. Vi filmade mycket i studio men även på gator som skulle kunna vara sekelskiftesgator i Stockholm.
Du har ju gjort ett antal filmer som man iallafall på engelska kallar ”perioddraman”. Hur svårt är det egentligen att kliva in i en karaktär som levde för kanske hundra år sen?
- 70-talet är enklare. Det finns en massa filmmaterial där. För inspiration kan man bara titta på Youtube i oändlighet. Det kan man inte med sekelskiftet. Det finns filmsnuttar men oftast på gubbar i hög hatt som går i ultrarapid. Det ger mig inte så mycket. Det finns filmer om perioden men de har också gissat sig fram. Det tyckte jag var utmaningen med den tiden. Men vi hade folk som hjälpte oss. Vi fick bland annat en föreläsning om hur man betedde sig på den tiden, hur man hälsade på varandra, om det var ok på en kvinna gå själv på operan - det var det inte riktigt. Alla samhällskoder som fanns fick man lära sig.
Men nu ska du spela en gubbe som finns på riktigt och fortfarande lever, Björn Borg. Är det nervöst, när du vet att han kommer se filmen?
- Klart det finns en nervositet i det, men jag har verkligen gjort mitt bästa där för att göra så bra jag kan. Jag började närma mig rollen väldigt fysiskt, jag har tränat och spelat tennis stenhårt i fem månader. Det är ett ovanligt sätt att närma sig en roll, byta kost och livsvanor, ha träningsschema. Bara träna. Men det har gett mig väldigt mycket.
Hur har inspelningen av ”Borg” gått hittills?
- Det går jättebra, det är roligt och väldigt spännande. Vi har filmat i tre veckor nu. Jag har scener med Shia LaBeouf, Stellan Skarsgård och Tuva Novotny är med. Det känns roligt.
Shia LaBeouf kan ju vara ganska intensiv, har man hört. Han går in i sina roller. Som att att han inte duschade på flera veckor när han spelade in ”Fury”.
- Han är otroligt engagerad, hans arbetsmetod verkar vara att hitta en äkta känsla. Jag vet inte exakt hur, men kanske lyssnar han på den musiken som McEnroe gjorde och försöker hitta vägar in på det sättet. Att leva lite som McEnroe. Det är bara sunt förnuft, jag har försökt Björn Borg så gott som möjligt, tränat tennis och gjort saker som krävs för att bli Björn Borg. Inte så konstigt egentligen.
Har du snackat med Björn Borg inför rollen?
- Nej. Men det ska bli spännande att ses när han sett filmen och ta en kaffe.
