Ryan Phillippe blev en riktig tjejidol i slutet på 90-talet, framför allt genom rollen som Sebastan Valmont i ”En djävulsk romans” där han spelade mot Sarah Michelle Geller och Reese Witherspoon. Men han gjorde tidigt klart att någon stjärna var han inte intresserad av att bli. Istället valde han att satsa på familjen genom giftermålet med Witherspoon och de två barn som paret fick relativt tidigt – i alla fall med Hollywood mått mätt.
Medan Reese karriär tog fart gjorde Ryan mest mindre roller i stora filmer som ”Crash” eller huvudroller i mer alternativa filmer, som – förutom ”Gosford Park” – sällan fick något större genomslag, i alla fall på vår sida Atlanten.
Kan hända är det skillsmässan som lagt nytt fokus på karriären för Phillippe, för just nu känns han mer aktuell än någonsin. Kanske inte så mycket för hans prestation i direkt till DVD-”MacGruber”, även om det definitivt är en ny typ av roll för honom, men definitivt för hans insatser i kritikerrosade ”The Lincoln Lawyer” och nu senast i ”The Hidden War” som hade premiär under Tribeca Film Festival i New York (under originaltiteln "The Bang Bang Club").
MovieZine passade under festivalen på att få en pratstund med skådespelaren som här spelar den verklige prisbelönte fotografen Greg Marinovich. Filmen utspelar sig 1994 under de sista veckorna av apartheid i Sydafrika då våldsamma konflikter föranledde valet där Nelson Mandela skulle segra. En grupp konfliktfotografer – förutom Marinovich; Kevin Carter, Joao Silva och Ken Oosterbroek – riskerade sina liv för att ta bilder som hade stor del i att förmedla vad som pågick i det kaosfyllda landet. Flera av fotografierna vann utmärkelser, bland annat det så välkända Pulitzer, men priset fotograferna betalade var högt.
Under filmandets gång tillbringade Ryan Phillippe mycket tid med mannen han spelade, Marinovich, både för att lära sig mer om honom som person och för att komma landet Sydafrika mer inpå livet.
Vad var det med den här historien som lockade dig?
När jag tänker på vad Greg, Joao, Kevin och Ken gjorde… De här killarna hade inget skydd, inga vapen – och de var mitt i ett slagfält. Det är ett väldigt fängslande koncept för mig, tanken på att med fri vilja utsätta sig för direkt livsfara utan skydd. De valde att inte bära skottsäkra västar eftersom de tyckte att de var i vägen när de skulle jobba. Det finns en mentalitet där som jag inte tror att många människor kan relatera till och som jag fascinerades av.
Filmen bygger ju på verkligheten. Finns det några speciella utmaningar med det, något som fick dig att tänka till en extra gång innan du tackade ja?
Som skådespelare ser jag utmaningar som något nytt och spännande, så det är inget som får mig att backa. Men det var viktigt för Greg och Joao att deras vänner inte framställdes som karikatyrer eller stereotyper. Det var något som vi så klart ville respektera så vi var försiktiga med det.
Hittills har du mest haft kontakt med fotografer av en helt annan typ – paparazzis. Känner du mer respekt för fotografer nu?
Ja, absolut. I alla fall när det gäller att sprida ljus över vissa sociala situationer i världen. Det här var ju under en period innan internet hade slagit igenom så stort och media var inte alls så direkt som det har blivit. De här fotona utbildade verkligen världen på många sätt om vad som hände i Sydafrika just då.
Tycker du att det är annorlunda nu?
Fotografier är fortfarande viktiga till viss del, men nu med Twitter och Facebook är det annorlunda. Nu finns det många olika sätt att få tillgång till den informationen på. Vi såg ju vad som skedde i Egypten nyligen och hur vi fick uppdateringar varenda sekund om vad som hände där. Så var det inte då, så vikten var mycket större när dessa foton togs – och tidningar som till exempel Time Magazine var ett fönster in till vad som skedde under apartheid.
Vad tycker du gör ett bra foto?
När det kan berätta en komplex historia i en enda bildruta – då är det bra.
Kan du berätta om tiden du tillbringade i Sydafrika?
Det här är ju en rätt liten film och det fanns ingen budget till en massa förberedelser som att flyga ut mig dit flera veckor innan inspelningen, så Greg och jag tillbringade bara en vecka ihop ungefär innan vi började filma.
Vad gjorde ni på er fritid under inspelningen?
Jag hade inte så mycket fritid. Det var 6-dagars veckor och jag var med i princip i varenda scen så vi var mest i Gregs hus. Men jag fick uppleva landet från en social vinkel och fick interagera med människorna där. Jag älskade det verkligen – maten och framför allt energin. Det är något fantastiskt med ett land som håller på att återskapa sin identitet. Det är något så levande med det. Det kryper under skinnet på en. Jag vet inte varför eller hur det kommer sig, men det bara gör det. Kanske för att det är så oförutsägbart.
Kände du till mycket av vad som pågick i Sydafrika då filmen utspelade sig?
Förutom att få till accenten, så var den största utmaningen med filmen på utbildningsplanet. Det var mycket under den här tiden i landet som jag inte kände till och jag känner att det är en brist i vårt skolsystem. Jag visste vad apartheid var och dynamiken kring det, men jag kände inte till detaljerna runt regeringen och hur den fungerade, hur de eldade på de interna stridigheterna på det sättet de gjorde. Så jag läste mycket om Sydafrikas historia som research och försökte bilda mig en uppfattning om vad som pågick där – socialt och politiskt.
Vad var det du inte hann med som du skulle ha velat göra om du haft mer tid?
Jag kommer att åka tillbaka i juli för premiären av filmen och då ska jag ta med mina barn. Jag kommer nog låta dem bestämma vad vi ska göra men det blir säkert safari och ett besök till Soweto. Jag hade inte tid att göra något sådant alls eftersom det var snabba puckar som gällde, men jag minns hur fascinerande det var med djuren. Till exempel så såg vi apor vid sidan av vägen när vi var på väg till jobbet och när vi var ute och spelade golf en dag så kommer en zebra och bara går över golfbanan. Det är så långt ifrån vad man upplever i vardagen här.
"The Hidden War" släpps på DVD och bluray onsdagen 5 oktober.
