Lord och Miller: "Det finns väldigt många ledtrådar gömda i avsnitten"

Underhållande mordmysterier är väl visserligen inte något nytt fenomen när det kommer till tv-serier. Det räcker ju exempelvis att blicka tillbaka till "Only Murders in the Building" från i fjol, för att få ett bra och tydligt exempel på hur man kan berätta både spännande och roliga whodunnit-berättelser. Det som gör filmskaparna Phil Lords och Christopher Millers nya komediserie så annorlunda är faktumet att varje nytt avsnitt även byter genre.

 

"The Afterparty" hinner under den första säsongen exempelvis bjuda på allt från romantisk komedi, action, musikal, thriller och tecknat. Genrebytet sker när avsnitten hoppar mellan huvudkaraktärernas olika perspektiv och deras egna berättelser kring vad som hände, under en efterfest till high school-återföreningen som fick ett abrupt slut när en gammal skolkamrat plötsligt hittas död. Genom ett i övrigt ganska typiskt Cluedo/Agatha Christie-upplägg, där en utredare (Tiffany Haddish) kommer in i en sluten grupp av misstänkta och där alla tycks ha haft ett motiv till att vilja se Xander (Dave Franco) död - så bjuds vi tittare in till att försöka knäcka mysteriet kring vad som egentligen hände.

 

MovieZine fick inför "The Afterparty"-premiären hos Apple TV+ chansen att snacka med Lord och Miller, filmskaparna som Oscarsbelönades för "Spider-Man: Into the Spiderverse" och även ligger bakom filmer som "Lego-filmen", "Det regnar köttbullar" och "21 Jump Street". Under vårt samtal så berättas det om utmaningarna med att i princip göra åtta olika filmer samtidigt och att man som tittare både kan och bör hålla utkik efter alla dolda ledtrådar som döljer sig i avsnitten.

 

 

 

Lord: Det här var en idé som Chris hade för typ en miljon år sedan, redan när vi höll på och gjorde "Det regnar köttbullar". Från början var tanken att göra det som en långfilm, men sedan blev vi helt enkelt upptagna med andra projekt. Efter några år kändes det däremot som att idén kunde fungera ännu bättre som en tv-serie och spoilervarning - det gjorde det!

 

Miller: I det första manuset var det svårt att ge varje misstänkt tillräckligt mycket tid med berättelsen ur sitt eget perspektiv. Det gick inte riktigt att komma ned på djupet på ett sätt som gjorde att man brydde sig och förstod nyanserna kring karaktärerna ordentligt. När vi väl bestämde oss för att öppna upp berättelsen som en tv-serie så föll bitarna på plats mycket mer naturligt. Vi vill alltid flytta fram gränserna och göra den bästa möjliga berättelsen när vi bestämmer oss för att göra något, oavsett om det handlar om en långfilm eller tv-serie... och att få göra en whodunnit berättad ur olika perspektiv kändes alltid som ett spännande upplägg som vi ville förverkliga. Jag är riktigt glad att vi höll ut och äntligen fick chansen att göra det här projektet.

 

 

 

 

Miller: Det som är intressant är hur vi alla ser på världen ur våra egna perspektiv - och på senare tid har det blivit allt mer tydligt hur olika vår syn på världen ser ut från person till person. Det är lätt att placera folk i olika slags stereotyper och bara se den tvådimensionella versionen av dem. Men om man hade kunnat kliva in och se världen ur deras ögon under en lite längre period... så är det nog lättare att förstå att sanningen troligtvis är att de flesta av oss är avsevärt mer komplexa än så.

 

- Utmaningen för mig här har varit att berätta samma historia om och om igen. Och hur man ska kunna hålla det intressant och nytt på ett sätt där det känns som att man lär sig något, snarare än att man bara får se samma scen igen för fjärde gången. Tanken är att man hela tiden ska lära sig något nytt och får en bättre och djupare förståelse för karaktärerna... och vad det är som har hänt.

 

 

 

 

Lord: Eftersom Chris hade tänkt på det här projektet under såpass lång tid själv, så var det ingen tvekan om att han var rätt man att hålla i tyglarna här. Med det sagt så var vi med under inspelningarna båda två varje dag och samarbetade på många sätt precis som vi brukar göra. Men grejen med att få ett partnerskap att fungera är att se till att det finns tillräckligt med utrymme för båda att få göra och genomföra sina egna idéer... och utvecklas som människor.

 

 

Miller: Karaktärerna kom först och sedan valde vi ut vilken genre som vi kände skulle passa bäst för just den karaktären i efterhand. Vilket i sig givetvis även påverkade hur karaktären utvecklades, så det är väl lite hönan eller ägget-grejen över det hela. Sedan hade vi ett fantastiskt team av manusförfattare och andra delar av vårt crew som hade mängder av diskussioner kring huruvida det skulle vara "John Wick"-action snarare än en "Fast and the Furious"-action, för det finns precis som du nämnde så många olika nivåer till varje specifik genre.

 

- Här snackade vi om allt från ljussättning och vilken typ av lins som skulle användas till kameran, för att det skulle kännas som att vi faktiskt befann oss i just den typen av genre som vi ville vara i. Vi ville inte att det skulle kännas som att vi försökte göra någon slags parodi på varje genre, utan att det faktiskt skulle ske en förändring när berättandet övergår till den specifika karaktärens perspektiv.

 

 

 

 

Miller: Det svåraste avsnittet att få till var musikalavsnittet. Eftersom det krävde att vi skrev några helt nya låtar, spelade in dem och sedan även var tvungna att få till och lära ut koreografin till varje låt. Men även det mer tekniska med ljussättningen och allt sånt var ganska utmanande där. Alla avsnitten hade sina egna unika utmaningar, för det blev verkligen som att vi gjorde åtta olika filmer samtidigt. Med olika ljussättning och musik specifikt för varje avsnitt.

 

- Det gick inte att bara få en riktigt bra idé och sedan köra vidare på den i varje avsnitt, utan hjulet behövde uppfinnas på nytt varje gång. I actionavsnittet har vi exempelvis både en biljakt och ett slagsmål och alla andra avsnitt hade någon motsvarande grej som tvingade oss att hålla oss på tårna hela tiden. 

 

Lord: För mig var det nog mest skrämmande att göra thrillern, där vi fick gå emot impulsen att sätta in för många skämt och bara låta det bli lite läskigt ibland. Men även det romantiska avsnittet, vilket är vårt första avsnitt. För vi gör avsnittet lite "ostigt" med flit, eftersom det hör till för just den genren. Samtidigt ville vi ta det till en nivå där man som tittare förstår att vi har gjort det med flit, så man ändå fortsätter att titta. Vi vill ju inte att man tror att varje avsnitt kommer att vara på den där ostiga nivån och att folk ger upp direkt om man inte gillar sånt, så det blev en riktig balansgång där. 

 

 

 

 

Lord: Vi hade väldig tur med det! För att kunna göra något sånt här, så underlättar det ju om alla förstår vad det är vi är ute efter. Våra manusförfattare jobbade extremt hårt med att få ihop alla delar av den här berättelsen. När vi väl kom på plats under inspelningarna och alla dessa komedi-veteraner började tänka på berättelsen, både som skådespelare och ur hur de själva kanske hade skrivit sina karaktärer i rollen som manusförfattare, så resulterade det i en väldigt rolig och kreativ inspelning på alla sätt och vis.

 

Miller: Vi begärde också väldigt mycket av skådespelarna, med tanke på att varje avsnitt och scen berättas ur olika perspektiv. Det gör att även karaktärerna förändras beroende på vem som är berättaren. Så jag tror absolut att det underlättade att ha skådespelare som även är manusförfattare eller filmskapare själva, eftersom det nog gjorde det lättare att se på allt med lite mer övergripande ögon. Och sedan så improviserades det även hel del, vilket faktiskt ofta letade sig in i den färdiga versionen. 

 

 

Miller: Det finns väldigt många ledtrådar och delar till pusslet gömda i avsnitten. I allt från rekvisita, kläder och även vad folk säger. Det var faktiskt riktigt roligt att få skapa allt sånt, som en liten bonus för folk att kunna interagera kring. Men det gjorde samtidigt allt lite svårare för oss under inspelningarna. För det gjorde verkligen att man var tvungen att hålla väldigt bra koll själv, på vad som var tvunget att finnas med eller plockas bort i specifika scener. Eller hur kostymerna ändras mellan avsnitten och allt sånt.

 

- På det stora hela var det riktigt kul! Jag skulle nog säga att det i alla fall är värt att hålla utkik efter så fort du ser något nedskrivet i bild, eller om vi "råkar" ligger kvar någon sekund extra på en viss scen än vad som känns nödvändigt... då finns det troligtvis något där som kan användas till "pusslet". Varje avsnitt har ett flertal bra ledtrådar gömda i sig i alla fall!

 

 

De tre första avsnitten av "The Afterparty" släpptes på Apple TV+ den 28 januari. Därefter släpps ett nytt avsnitt varje fredag, den första säsongen kommer att bestå av totalt åtta avsnitt.