Skådespelaren Zac Efron slog igenom med "High School Musical"-filmerna medan Peter Farrelly gjorde filmer som "Den där Mary" och "Dum & Dummare". Det är kanske därför lätt att tro att deras film, om en snubbe som bestämmer sig för att leverera ölburkar till sina polare vid fronten i Vietnam, kommer att vara både lättsam och komisk.
"The Greatest Beer Run Ever" börjar visserligen med en lättsam ton, men ju längre in i handlingen vi kommer så får både Efron ("Extremely Wicked, Shockingly Evil and Vile") och Farrelly ("Green Book") snart visa prov på sina mer seriösa och tyngre prestationer.
Inför premiären fick MovieZine chansen att snacka med både Efron och Farrelly, om hur skapandet av filmen gick till. Och hur det var viktigt att filmen skulle kunna ses av både amerikanska och vietnamesiska tittare, där båda sidorna ska kunna enas om att det här är en rättvis beskrivning av vad som verkligen hände under kriget. Ja, och sen har vi ju hela den här galna ölburksidén på sidan av allt... som faktiskt också hände på riktigt.
Peter Farrelly och Zac Efron under festivalpremiären av "The Greatest Beer Run Ever".
Hur fick ni nys om den här berättelsen och trodde ni på att den verkligen hade hänt första gången ni hörde talas om den?
Peter: Jag hörde att det fanns en kort dokumentär på typ tolv minuter som låg uppladdad på YouTube, om hur Chickie Donohue hade med sig öl till sin vänner som tjänstgjorde under kriget i Vietnam. Och jag tyckte att det lät som den dummaste idén jag någonsin hört. Men sedan när jag såg den och förstod att han dessutom hade varit där under Têt-offensiven, så kände jag bara att det här var en för galen historia att inte berätta.
Zac: Jag kunde inte heller förstå att det här faktiskt hade hänt på riktigt. Det lät som en riktigt dum idé, från någon ung och dum. Men den resan som börjar där, när idén kläcks, är nästan både magisk och betydelsefull. Jag tycker nästan att det mynnar ut i en av de coolaste handlingarna av kärlek och välmening som någonsin utförts.
"Ett av de mest vilda äventyren någonsin"
Zac, det här är en lite annorlunda roll än vad de flesta sett dig i tidigare. Vad gjorde dig intresserad av att spela Chickie?
Zac: Det finns så många olika saker som jag gillar med Chickie, både som människa och som karaktär att spela. Mest av allt så är han ändå motiverad av den här rena slags kärleken för sina vänner. Han har långt ifrån svaren på alla frågor, men är ändå modig nog att kasta sig ut där i hetluften... och fullfölja en helgalen idé som han fick medan han var berusad.
- Jag vet ju att många av den där typen av idéer som man kan få medan man befinner sig i det stadiet, försvinner kvickt när man sedan förstår hur dumma dem var efter att man kvicknat till lite. Så när han faktiskt beslutar sig för att fullfölja sin idé och ge sig ut på ett av de mest vilda äventyren någonsin. Ja, det gör honom helt enkelt till en väldigt cool och intressant människa.
"En ögonöppnande erfarenhet för mig personligen"
Zac Efron som Chickie Donohue i "The Greatest Beer Run Ever".
Fanns det några likheter mellan dig själv och Chickie, som gjorde det lättare att komma in i rollen?
Zac: På min bästa dag, i min ungdom, så hoppas jag att jag hade kunnat fatta ett liknande beslut som Chickie gjorde. Sättet han tänkte på, jag hoppas att jag hade kunnat tänka mig att göra något liknande.
- Jag fick sätta mig in i händelserna och lära mig själv mer om kriget i Vietnam, vilket var en ögonöppnande erfarenhet för mig personligen. Det är ett ganska unikt perspektiv som vi får följa i filmen, för tittarna får verkligen följa med Chickie på den här resan och se allt genom hans och de civilas ögon. Vad jag vet så har inte någon berättat en historia om kriget i Vietnam på det här sättet, vilket var väldigt fascinerande och kul att få vara en del av.
"Jag behövde någon med en slags inbyggd charm"
Zac Efron som Chickie Donohue i "The Greatest Beer Run Ever".
Varför var Zac rätt man att spela den här rollen?
Peter: Det finns två anledningar till varför jag tyckte att han var perfekt för den här rollen. För det första så hade jag träffat honom tidigare och vi pratade då om lite andra saker, men jag visste att han var väldigt öppen för att testa på nya typer av roller. Jag brukar säga att oftast så gör man en tagning och så går man fram och pratar med skådespelaren... och när man ger anvisningar så kan man se hur informationen inte riktigt går fram, för den man pratar med är inne i sitt eget huvud och lyssnar inte riktigt på vad regissören säger. Medan Zac är det exakt motsatta, det är som att coacha en riktigt duktig atlet som ger allt - vilket gör det väldigt roligt att arbeta tillsammans.
- Den andra anledningen var att jag behövde någon med en slags inbyggd charm, för det här handlar trots allt om en kille med brister. Det är någon som inte alltid fattar rätt beslut. Han har inte koll på allt det politiska... men du kan ändå fortsätta att titta på honom och se hur han sakta men säkert utvecklas. Vilket är något jag kände var liknande med Viggo Mortensen i "Green Book", där man ändå klarar av att tolerera vissa snedsteg från hans sida i början... eftersom han samtidigt var någon som var väldigt lätt att tycka om. Precis som Zac är här.
"När han kommer fram till Vietnam så börjar tonen snabbt förändras"
Zac Efrons karaktär har precis insett hur farligt hans äventyr verkligen är.
Tonen i den här filmen börjar väldigt lättsamt och blir allt mer och mer seriös för varje minut som filmen pågår. Var det en svår balansgång att få till eller hur tänkte ni här, för att få till det på bästa möjliga sätt?
Zac: Det här var en av anledningarna till varför jag blev så peppad på att få hoppa ombord det här projektet och att Peter skulle regissera den. För det här är något som jag tycker att han är bättre på än praktiskt taget alla andra regissörer just nu. Jag älskar hur han lyckas hitta det mänskliga, i några av de allra mörkaste ögonblicken. Peter är verkligen grym på att varva mellan det dramatiska och hjärtskärande stunderna, på ett sätt som får allt att komma till liv.
Peter: Tonmässigt så börjar filmen väldigt lätt och oskyldigt. Dumheten kring att någon ska ta med ett gäng ölburkar till sina polare i Vietnam, det är en helgalen början. Men när han kommer fram till Vietnam så börjar tonen snabbt att förändras, vilket ju bara kommer naturligt. För min del är det ju ingen större utmaning, men för Zac krävde det ju nästan att han behövde spela två helt olika personer. Med tanke på hur mycket som händer hans karaktär i filmen.
"Det finns en läxa som vi kan lära oss från den här filmen"
Russel Crowe och Zac Efron i "The Greatest Beer Run Ever".
Filmen är visserligen baserad kring och handlar om ett krig under 60-talet, men det finns fortfarande stora likheter med nutida krig och hur folk pratar om dessa. Vad har ni för tankar kring detta?
Peter: Jag är emot krig. Jag tror att det finns en läxa som vi kan lära oss från den här filmen. Vilket är; att Vietnam var ett dåligt krig men att vi inte hade koll på hur det faktiskt låg till i början. Många amerikaner upplevde det som en fortsättning på det andra världskriget, även fast det inte alls var det. Och det tog flera år för sanningen att komma ut på bred front.
- Under 70-talet började folk slutligen se hur verkligheten där borta faktiskt såg ut. Många amerikaner dog helt i onödan, och ännu fler vietnameser gick sin död till mötes. Och det går givetvis inte att blunda för liknelserna som vi kan se i exempelvis Ukraina just nu. Jag ber varje kväll för att de ryska ledarna ska inse vad man håller på med och förstå att det inte kommer att finnas några vinnare... och att man bara borde avbryta allt på en gång. Tillräckligt med skada har redan gjorts. Bara sluta. Prata med varandra istället. Man hoppas verkligen att det ska gå upp ett ljus för dem... innan de är för sent.
Zac: Jag kan inte göra annat än att hålla med Peter här, han sade det så bra. Det är verkligen synd att se historien upprepa sig på det här sättet.
"Nästan alla mina filmer är "roadtrip"-filmer"
Peter, du verkar ha en förkärlek för "road movies". Och under ytan så kan man ju faktiskt placera in även den här filmen i den kategorin. Vad är det som lockar dig med den typen av berättande?
Peter: Faktumet att det här var en "road movie" var givetvis inte vad som inledningsvis lockade mig. Utan faktumet att en vanlig snubbe ger sig in i en pågående krigszon för att leverera öl till sina vänner. Jag gillar verkligen den dumheten, haha. Det var vad som lockade mig.
- Men du har rätt i att nästan alla mina filmer är "roadtrip"-filmer. "Dum & dummare" är en sådan film, "Den där Mary", "Kingpin", och "De tre dårfinkarna" är alla den typen av filmer också. Och "Green Book" är det också! Men jag vet verkligen inte varför det bara brukar bli så för mig. Jag bodde i samma hus under hela min uppväxt, vi flyttade aldrig runt... så kanske är det därför jag dras till den här typen av projekt. Även fast jag inte aktivt går runt och tänker på det själv.
Zac: Haha, det här hade jag inte alls tänkt på. Men det här är ju verkligen jätteroligt!
"Vi försökte skapa krigsmiljöer som såg verkliga ut"
Det går givetvis inte att förneka att det fanns en spännande story i grunden här. Men vad fanns det för utmaningar för er med att adaptera det till en full långfilm? Det är väl allmän känt att krigsfilmer ofta är svåra att få till.
Peter: Det här var en väldigt svår film att få till. Mycket svårare än "Dum & dummare" om jag uttrycker mig så. Man måste få till rätt känsla och foto, men vi hade ingen gigantisk budget. Det här är inte en sån där 100 miljoner dollars-film... utan vi hade 40 miljoner dollar. Det är långt ifrån "lite" pengar visserligen. Men vi försökte skapa krigsmiljöer som såg verkliga ut, vilket gör att man behöver omge sig med väldigt duktiga människor som vet hur man får valuta för pengarna. Vid sidan om krigsdelarna så behöver allt från gatuskyltarna, bilarna och kläderna också se rätt ut.
- I vanliga fall när man sett filmer från Vietnam, som utspelar sig under den här tiden, har man fått se befolkningen klä sig som bönder. Men Saigon ansågs vara österns Paris - och folk klädde sig inte alls som bönder där under den här tiden. Man var elegant klädd. Och jag ville att även den typen av detaljer skulle vara representerade på rätt sätt i filmen.
- Det svåra med den här filmen är att den inte bara ska ses som en amerikansk film, utan en mänsklig film. Jag vill att den ska kännas korrekt och sann för både amerikanska tittare men även för vietnameser som tittar på den. Båda ska kunna titta på den och säga att "det där är korrekt återberättat av vad som hände under den här tiden".
"The Greatest Beer Run Ever" finns nu tillgänglig att se hos Apple TV+.
Kommer du att ge filmen en chans? Vilka är dina favoritroller med Zac Efron? Kommentera gärna nedan!
