Anne Hathaway om nya kärleksfilmen: ”Kvinnor över 35 år kunde inte sluta gråta”

 

– Oh, jag vet knappt ens var jag ska börja. Jag älskade Solène som rollfigur, jag tyckte att hon verkade så rar och med en så oväntat härlig typ av knivskarp humor. Jag tyckte att det var en spännande kombo. Sedan gillade jag vilken del i livet hon var på, där hon upplevt ett ordentligt trauma kring sin förmåga att lita på andra. Och hon är precis vid ett vägskäl där hon skulle kunna bli en bitter människa och kanske även ganska negativt inställd mot tanken av kärlek. 

 

– Men så råkar hon ut för den här otroligt oplanerade händelsen, där hon råkar hitta någon - utan att ens leta efter en man - som gör att hon låser upp en ny nivå i livet. Under en punkt i hennes liv då hon tidigare fått höra att det mer eller mindre var dags att försvinna. Det kändes väldigt intressant för mig. 

 

– När man hittar någon som man kan vara intim med, inte bara på det fysiska planet alltså utan även med

att kunna lägga sin tillit hos någon annan. I det här får vi följa två människor som båda fått se den där tilliten missbrukas av någon annan, som nu börjar inse att det ändå finns en möjlighet att få uppleva det på ett bättre sätt nu. Vid sidan om njutning, vänskap och humor. Allt sånt där romantiskt, det fick mig att bli väldigt peppad på att få berätta den här historien. 

 

– Plus, faktumet att jag gillar konst och musik! Som är en stor del av hennes liv. Samt mor-och-dotter-förhållandet i filmen, hur kärleksfulla de är mot varandra. 

 

– Personligen så knöt jag verkligen an till Robinne Lees, författaren bakom boken, vilja att ge ett svar på varför hon alltid fick en viss typ av roller. Lee är en skådespelerska också, som upplevde att när hon var i 20-årsåldern så fick hon mycket mer komplexa roller skickade till sig. Där det kunde vara väldigt olika typer av roller också. Men när hon fyllde 40 år så övergick det till att enbart röra sig om mamma-roller. Där alla var mer eller mindre exakt likadana. 

 

– Med "The Idea of You" ville hon därför skapa en annan slags "mamma". Så vi kunde få fler exempel på hur en mamma kan vara, i vår populärkultur. Det var inget jag visste om när jag läste manuset, men jag kände ändå av det. När jag sedan fick veta att det hade varit vad hon medvetet försökte göra, så höll jag verkligen med om det helt och hållet. 

 

– Jag tycker att det finns en ökande trend och syn kring hur kvinnor förminskas ju längre de lever. Man ska ta mindre plats. Och det är verkligen inte något jag håller med om. Jag tycker att man kan och bör få blomstra hela tiden fram tills att man inte finns kvar längre. Den historia som har skrivits för oss är inte nödvändigtvis den sanna. Utan jag tror att vi behöver få skriva den själva, för det är aldrig för sent att inse att man har mer att ge. 

 

– Jag har inte blivit helt besatt av något pojkband, inte än i alla fall. Men jag gillar BTS! De är helt fantastiska. Men annars så har jag alltid varit väldigt uppslukad av talangfulla kvinnliga singer-songwriters. Något som en annan rollfigur i filmen nämner också, en replik som helt klart kan ha kommit från mig. Jag älskar Fiona Apple! Medan jag växte upp så var det Fiona Apple, Tori Amos, Ani DiFranco... och Green Day var ett band som jag föll för tidigt. Alanis Morissette, RadioHead och jag skulle nog kunna fortsätta i all oändlighet här.

 

 

– Haha, det är nog mest journalister som brukar fortsätta nämna den liknelsen. Men författaren har hela tiden sagt att det inte är det. Men alla fortsätter ändå fråga, "men, är det inte det ändå"? Det finns vissa gemensamma nämnare. Men under casting-processen, som jag kan prata om eftersom jag är en av producenterna, träffade vi skådespelare från alla möjliga bakgrunder. Så tanken var inte att vi letade efter någon från Storbritannien, vi letade efter Hayes Campbell. Och om han nu råkade vara brittisk, då skulle det vara vad han blev i filmen. Eftersom Nicholas är britt, var det också det som gjorde Hayes brittisk nu i filmen. 

 

– Förändrats är kanske ett lite stort ord. Jag tänker att det är något som alltid kommer vara unikt för var och en. Men något som jag faktiskt känner en förändring kring, som jag även upplevt själv i verkliga livet, är att det är så fruktansvärt när någon missbrukar ens förtroende. Det är verkligen något hemskt att gå igenom och svårt att återhämta sig från. Men om en möjlighet uppstår, som ger dig en chans att läka från något sånt: "ta den! Grip tag i den med båda dina händer och släpp inte taget". Jag älskade verkligen att få se en rollfigur läka från ett riktigt tillits-trauma. 

 

 

– För att filmer är underbara! Och det här är en underbar film om kärlek, tillit och intimitet. Och njutning, glädje, galenskap och musik! Det bjuds också på härliga konsertscener, grymma kostymer och ett överflöd av brittisk charm. Jag kan helt enkelt inte komma på en enda bra anledning till varför man inte skulle vilja se "The Idea of You"!

– Det jag kanske skulle vilja lägga till är att vi har ju även testvisat filmen flera gånger samt på olika festivaler, där folk verkligen verkar gilla den. Men där framför allt kvinnor över 35 år, har haft särskilt starka känslomässiga reaktioner av filmen. Jag har sett det själv med egna ögon, efter att ha visat den för några personer jag verkligen älskar... kvinnor som inte kunde sluta gråta. Det finns något med den här filmen som berör folk väldigt djupt inom oss. Och jag tror nog att det kan vara en rädsla som många burit med sig inombords, om att vi ska "försvinna" medan vi fortfarande är vid liv. Där kommer den här filmen in och ger svar på tal; genom att utbrista "nej, tack!". Till hela det sättet att tänka. 

 

– Och det finns något väldigt uppfriskande kring det. Det är annan typ av önsketänkande. Det är inte att man hoppas på att man ska bli en prinsessa eller något sånt, utan något så enkelt som att man vill få existera och känna sig älskad. Det är också en riktigt bra anledning till att se den här filmen. Sedan är konsten i filmen riktigt fin också, det har jag helt glömt att nämna! Men ja, konsten är fantastisk.