"The Nun"-stjärnorna gillar inte skräckfilmer

Taissa Farmiga spelar syster Irene i ”The Nun”. Jag träffar henne i Rumänien sommaren 2017, när det bara är dagar kvar av inspelningarna av den senaste filmen i Conjuring-serien, ”The Nun”.

Vi sitter ner i en mörk och fuktig lagerlokal där man bland annat har byggt upp interiören till en fantastiskt vacker kyrka för inspelningarna av filmen. Taissa, som precis avslutat en scen tillsamman med Demián Bichir, är fortfarande klädd i sin nunnekåpa och vi viskar för att inte störa honom som fortfarande har några närbilder kvar att filma i bakgrunden.

 

Hur kom det sig att du fick rollen?

- Jag fick manuset för några månader sedan bara. Och jag var roligt nog med min syster Vera (Farmiga) just då och vi åt middag. Det var fantastiskt kul! Detta är ju en spinoff på "The Conjuring" som Vera spelat i, så hon har ju erfarenhet från samma nunna som här bråkar med mig, så det kändes riktigt häftigt.

Och sen fick du också rollen!

- Ja! Jag fick ju det. Det var en fredag minns jag när vi åt och på måndag redan var det audition. Jag ville verkligen ha rollen, så jag var nervös, men gjorde ett jäkligt bra jobb tydligen för här är jag! Hehe.

 

 

Men du hade sett "Conjuring"-filmerna redan innan och visste vad du gav dig in på?

- Ja, mest på grund av att Vera som sagt har varit med och har pratat mycket om erfarenheten. Och hon älskade det! Jag tycker själv att de här filmerna har mer i sig än rena jumpscares, de har hjärta och karaktärer som åskådarna gillar och relaterar till.

Hur har din syster stöttat dig under arbetet med filmen?

 

- Vera har varit och är ett stort stöd! Jag vet ju att det var jobbigt för henne med ibland. Det är kul, häftigt och så inspirerande att få göra detta, men det är jobbigt också att ständigt ha ondska flåsande i nacken. 
Hon berättade att hon tyckte det var rätt hemskt ibland att komma hem på kvällen till ett mörkt hus, efter att en hel dag spelat in i en omgivning av demoner och mörker. Och hon sa verkligen flera gånger och påminde mig om och om igen, "det är ett jobb så lämna det på jobbet". Det har funnits tillfällen när jag själv kommit från inspelningarna på kvällen och messat henne lite ängsligt, "jag älskar dig" skriver jag och hon svarar ”känn trygghet” och skickar sedan en bild på en ängel. Det har känts bra. Men hon har också påmint mig om att ha kul! För mest är det ändå roligt och en upplevelse att vara med om.

 

 

Demián Bichir är färdig med sitt och kommer fram till oss, sätter sig bredvid Taissa och säger:

- Har hon berättat att hon är fantastisk?

Taissa skrattar, viftar lekfullt med handen. Det märks att de har en god och lättsam relation. Vilket nog är ett måste för att orka med dagar i detta unkna mörker med demoner lurandes bakom alla hörn..

Hur mår du Demián?

- Jag mår bra, tack! Vi är nästan klara och det känns underbart. Det har varit en sådan resa. Intensivt och roligt. Jag är så otroligt stolt över alla inblandade! Över Taissa! Vilken skådespelerska att få äran att jobba med!

Kan ni berätta om era karaktärer?

Taissa: Jag spelar syster Irene som är en ung nunna med ganska svår uppväxt känslomässigt. Hennes föräldrar ville låsa in henne på mentalsjukhus när hon var liten för hon hade jobbiga drömmar och visioner. Klostret blev lösningen så hon har varit där hela livet i princip omhuldad av andra kvinnor. Fader Burke som hon lär känna är egentligen den första manliga förebilden i hennes liv. Han blir både en vän och en fadersfigur. Det här är på manga sätt en historia om vänskap och att mötas över olikheter.

Demián: Ja, fader Burke är en bra man. En godhetens soldat. Men han har sina egna demoner. Han har ju jagat ondska och stridit mot det i en evighet och man jagar inte demoner utan att bli påverkad själv.

 

Taissa, hur förberedde du inför rollen?

- Jag pratade mycket med Corin (Hardy, regissören) och han visade bilder som han ritat om Irenes drömmar och jag försökte verkligen lära känna min karaktär från insidan. Sedan tittade jag mycket på ”The Nun Story” med Audrey Hepburn. Om och om igen. Jag pausade och skrev ner, för det är så mycket man får lära sig och regler om ritualer. Otroligt bra källa om man vill veta hur livet ter sig för en nunna.

Varför ville du göra den här filmen, Demián?

- Väldigt mycket för att manuset var så otroligt bra och spännande och så tycker jag om min karaktär. Det här är en film om tro, religion, om ondska och godhet och father Burke är god. Hans vapen är det heliga vattnet och korset och hans uppdrag är att rädda världen, en demon i taget.

- Jag kommer själv från en religiös bakgrund. Min mormor tog med mig ofta till kyrkan och genom henne lärde jag mig allt jag kunde om religion och gud. Jag minns kyrkan som en härlig tröstande plats. Det var lugnt därinne och det luktade gott från rökelse. Jag är inte direkt religiös idag, utan tror mest på en universell energi och kraft. Men genom att spela fader Burke blev jag påmind om min barndom, och min mormor men också mor, och fick en chans att förenas med mitt ursprung på ett väldigt fint sätt.

Dig ser man mest i dramatiska filmer, inte så mycket skräck. Vilken genre är din favorit?

- Jag tänker inte så mycket på genre faktiskt. Det handlar alltid om manuset och storyn. Hur det är skrivet och vilka som är inblandade i det. Sedan spelar det mindre roll om det är en komedi, ett drama, musikal, sci-fi eller skräck. Jag vill spela karaktärer som är något att minnas efteråt. Som jag kan göra rättvisa och jag tror verkligen jag kan det i detta, med Corin som en fantastisk guide. När man spelar in en skräckfilm, så tänker man inte att det är en skräckfilm man gör, utan jag är bara fokuserad på att vara min karaktär, så samma sätt som jag hade varit honom i vilken annan genre också.

 

 

Vad har varit jobbigast under inspelningarna, Taissa?

- Det har ju varit en fantastisk grej att uppleva detta, men faktiskt kände jag för fyra dagar sedan på allvar att snart räcker det. Jag kommer sakna alla, Corin, Demián framförallt, men jag sov plötsligt jättedåligt och hade otroligt svårt att slappna av efter en hel dags tuff och väldigt ångestladdad inspelning i en vattenfylld tank och mådde inte bra efteråt.


Det bästa då?

- Oj. Det mesta andra! Men en av det bästa scenerna att spela in var i början, när vi ska gå genom en kyrkogård mot slottet och det är så stillsamt och oskyldigt. Så vackert. Det är ett lugn över omgivningarna och ja, det var lite som lugnet före stormen med tanke på andra jobbigare scener efteråt, haha. Men det mesta har varit riktigt härligt trots allt.

 

 

Var du, Demián, någonsin rädd under inspelningarna?

- Ja, faktiskt väldigt rädd! Jennifer (Spence) har skapat scenografierna så verklighetstrogna att det liksom har känts på riktigt hela tiden. Vi har spelat in även in på andra på riktigt riktiga platser, som Draculas slott Hunedoara, och bara att vara där kändes så intensivt. Det finns en scen där jag har den onda nunnan bakom mig och även om jag aldrig ser henne i scenen, så kändes det obekvämt att veta att hon fanns där hela tiden.

Tycker ni om att titta på skräckfilmer?

Demián: Jag är faktiskt inte alls ett stort fan av otäcka filmer. Jag vill helt enkelt inte betala för att bli rädd och skrika av fasa. Men denna ska jag nog se. Jag är ju med! Hehe. Men mest för att jag är nyfiken på hur det blev till sist. Och jag kommer säkert skrika, vilket jag ju inte gillar, så jag vet inte.

Taissa: Alltså, jag älskar inte heller skräck. Haha. Nej tack säger jag! Jag har sett "The Conjuring" för att Vera är med men nej, jag är inte alls bra på att handskas med rädsla, och att se skräck är ju att bli rädd. Men det är en annan sak att göra en ryslig film. Det är mer roligt, motsägelsefullt nog. Man får spela rädd utan att direkt behöva vara det. Fast jag har varit tvungen att meditera för att må bra och få kontakt med mitt innersta, grunda mig själv. Lite som syster Irene har sina böner har jag haft min meditation. Det har hjälpt mig komma henne närmare med tror jag.

Vad är du rädd för?

- Det är så klyschigt men jag gillar inte mörker. Eller att vara ensam i mörker. Och även om det har varit roligt så har jag fått jobba hårt för att inte tänka på Bonnies ansikte på kvällarna. Ibland har jag fått anstränga mig för att som Vera sa ”lämna jobbet på jobbet”. Det har gått bra, förutom då när det bara blev för mycket.


 

 

Hur har det varit att jobba med Corin Hardy?

Taissa: Jag fullkomligt älskar Corin som människa och regissör. Vi hann aldrig träffas på provspelningarna så första gången vi ”sågs” var på Skype med en skitdålig uppkoppling. Jag hade precis fått veta att jag fått rollen och sedan ville regissören prata med mig. Hjälp, tänkte jag. Inget funkade så vi fick bestämma ny tid till dagen efter. Men så fort vi pratade kände jag mig trygg, han är en god själ Corin. På riktigt.

 

- Han älskar monster och är besatt av att rita vidriga, otäcka figurer. Det är så kul egentligen, för han känns som en av de renaste och godaste personerna jag mött. Fast så minns man allt vansinnigt hans hjärna hittat på. Men det är också det som är så inspirerande, hans entusiasm är smittande. Och han ritar jämt. Jämt jämt. Hela tiden. Innan tagningar, innan han lägger sig, innan han vaknar haha… och det är därför det är så fantastisk att jobba med honom. Han har sådan aura av kreativitet runt omkring sig. Överallt. Jag tycker att han är så smart och verkligen en fantastiskt regissör!

Demián: Jag håller med Taissa. Corin är fantastisk! Han är ju ganska ny i branschen men har så mycket erfarenhet och visdom trots det. Det känns som att han varit med för alltid. Jag hade sett hans kortfilm "Butterfly", som han har gjort helt själv och den är bara tio minuter men alldeles fantastisk. Det handlar mod om förberedelser.

 

- Corin är en sann konstnär och påminner om Guillermo del Toro och Ridley Scott. Han liksom de skapar sina egna världar med sådan precision och känsla. Del Toros verk finns ju sedan nyligen på museum (Los Angeles Museum of Art) och Corins målningar och teckningar kommer garanterat hamna där med. Kom ihåg var ni hörde det först! Han kommer bli något riktigt stort och jag är otroligt glad och tacksam över att ha haft honom som kapten!