Fyra college-vänner återförenas för en skogsutflykt med manlig bonding på schemat. Istället förföljs de av något ondskefullt i de norrländska skogarna. Det är i korta drag storyn i den brittiska skräckfilmen ”The Ritual”, som nyligen hade premiär på Torontos filmfestival. I huvudrollen känner vi igen Rafe Spall från ”Prometheus” och ”I Give It A Year”.
Trots att filmen utspelar sig i Sverige, fick teamet söka sig till Rumänien för att hitta tillräckligt mörk och skrämmande skog.
- Jag hade gärna spelat in filmen i norra Sverige för ljuset, men det hade gett oss problem med schemat. Vi behövde en ordentlig natt och en skog som var tät nog för att bli otäckt mörk. Även tillgång till filmteam och utrustning visade sig vara mycket tuffare i Sverige. I Rumänien har de utomordentliga filmarbetare, berättar filmens fotograf Andrew Shulkind för MovieZine.
Shulkind har jobbat nära regissören David Bruckner (”Southbound”) för att, med ljus eller snarare avsaknad av ljus, sätta rätt stämning för dramathrillern:
- Vi ville ta oss an karaktärerna på ett ärligt sätt, inte glossigt eller överstylat. Det är på många sätt ett spännande drama om hur barndomsvänner relaterar till varandra som vuxna. Det innebar en naturligt ljussatt look med neutrala toner. Men filmen är otäck och läskig med ett monster som vi inte ville visa för mycket av, så vi visste att det måste vara mörkt. För mig handlade det om att jobba med nyanser i skuggorna, att avslöja makabra detaljer i halvskugga.
Trots att filmen utspelar sig i Sverige, fick teamet söka sig till Rumänien för att hitta tillräckligt mörk och skrämmande skog.
- Jag hade gärna spelat in filmen i norra Sverige för ljuset, men det hade gett oss problem med schemat. Vi behövde en ordentlig natt och en skog som var tät nog för att bli otäckt mörk. Även tillgång till filmteam och utrustning visade sig vara mycket tuffare i Sverige. I Rumänien har de utomordentliga filmarbetare, berättar filmens fotograf Andrew Shulkind för MovieZine.
Shulkind har jobbat nära regissören David Bruckner (”Southbound”) för att, med ljus eller snarare avsaknad av ljus, sätta rätt stämning för dramathrillern:
- Vi ville ta oss an karaktärerna på ett ärligt sätt, inte glossigt eller överstylat. Det är på många sätt ett spännande drama om hur barndomsvänner relaterar till varandra som vuxna. Det innebar en naturligt ljussatt look med neutrala toner. Men filmen är otäck och läskig med ett monster som vi inte ville visa för mycket av, så vi visste att det måste vara mörkt. För mig handlade det om att jobba med nyanser i skuggorna, att avslöja makabra detaljer i halvskugga.
Se trailern till "The Ritual" och läs hela intervjun med filmens fotograf Andrew Shulkind nedan.
Det är lätt att tänka på ”Blair Witch Project” när man ser trailern. Vad säger du om jämförelsen?
- Haha... Den har folk som traskar genom skogen, men ”Blair Witch” var inte en av våra referenser. Snarare tittade vi på Robert Eggers ”The Witch” för att se hur de jobbade med rustika byggnader från förr. Vi ville att den här byn skulle kännas bortkopplad från nutiden. David och jag såg en massa filmer för att räkna ut hur vår skog skulle bete sig, och hur vi gör så att den känns läskig. Det finns så många unika teman, karaktärer och visuella effekter i filmen, att jag tror vi har skapat något eget.
Filmen utspelar sig i Sverige. Var spelades den in?
- Vi spelade faktiskt in i Transylvanska alperna i Rumänien. Jag hade gärna spelat in filmen i norra Sverige för ljuset, men det hade gett oss problem med schemat. Vi behövde en ordentlig natt och en skog som var tät nog för att bli otäckt mörk. Dessutom filmade vi på senhösten men det skulle vara sensommar i filmen. I vissa scener skulle det bli för mörkt för oss, ibland inte mörkt nog.
- Det viktigaste var att temperaturen, och tillgång till filmteam och utrustning visade sig vara mycket tuffare i Sverige. I Rumänien har de utomordentliga filmarbetare.
- Haha... Den har folk som traskar genom skogen, men ”Blair Witch” var inte en av våra referenser. Snarare tittade vi på Robert Eggers ”The Witch” för att se hur de jobbade med rustika byggnader från förr. Vi ville att den här byn skulle kännas bortkopplad från nutiden. David och jag såg en massa filmer för att räkna ut hur vår skog skulle bete sig, och hur vi gör så att den känns läskig. Det finns så många unika teman, karaktärer och visuella effekter i filmen, att jag tror vi har skapat något eget.
Filmen utspelar sig i Sverige. Var spelades den in?
- Vi spelade faktiskt in i Transylvanska alperna i Rumänien. Jag hade gärna spelat in filmen i norra Sverige för ljuset, men det hade gett oss problem med schemat. Vi behövde en ordentlig natt och en skog som var tät nog för att bli otäckt mörk. Dessutom filmade vi på senhösten men det skulle vara sensommar i filmen. I vissa scener skulle det bli för mörkt för oss, ibland inte mörkt nog.
- Det viktigaste var att temperaturen, och tillgång till filmteam och utrustning visade sig vara mycket tuffare i Sverige. I Rumänien har de utomordentliga filmarbetare.
Berätta om den visuella stilen du har valt för ”The Ritual”.
- Filmens look var något som David och jag diskuterade länge. Vi ville ta oss an karaktärerna på ett ärligt sätt, inte glossigt eller överstylat. Det är på många sätt ett spännande drama om hur barndomsvänner relaterar till varandra som vuxna. Det innebar en naturligt ljussatt look med neutrala toner.
- Men filmen är otäck och läskig med ett monster som vi inte ville visa för mycket av, så vi visste att det måste vara mörkt. För mig handlade det om att jobba med nyanser i skuggorna, att avslöja makabra detaljer i halvskugga.
- Den tredje akten av filmen går i en helt oväntad riktning, där ville vi använda ljus och färg på ett oväntad sätt. De mest intima stunder kan utspela sig i skarpt lysrörsbelysning, och i byn kunde vi använda varmt, mysigt lägereldsljus för att understryka traumat och rädslan.
- Filmens look var något som David och jag diskuterade länge. Vi ville ta oss an karaktärerna på ett ärligt sätt, inte glossigt eller överstylat. Det är på många sätt ett spännande drama om hur barndomsvänner relaterar till varandra som vuxna. Det innebar en naturligt ljussatt look med neutrala toner.
- Men filmen är otäck och läskig med ett monster som vi inte ville visa för mycket av, så vi visste att det måste vara mörkt. För mig handlade det om att jobba med nyanser i skuggorna, att avslöja makabra detaljer i halvskugga.
- Den tredje akten av filmen går i en helt oväntad riktning, där ville vi använda ljus och färg på ett oväntad sätt. De mest intima stunder kan utspela sig i skarpt lysrörsbelysning, och i byn kunde vi använda varmt, mysigt lägereldsljus för att understryka traumat och rädslan.
Vilka utmaningar stötte ni på under inspelningen?
- Var ska jag börja? Vi hade väldigt roligt när vi spela in filmen, men det var ett helverte att få den klar! Vi filmade det mesta på natten i bergen norr om Bukarest. Det innebar branta kullar och miljöer där vårt team måste kunna ta sig fram säkert, och utan att skada naturen för mycket. Långa kablar, iskalla temperaturer - trots att det skulle vara sommar - och ständig risk för björnar. Därför behövde vi ha krypskyttar med oss hela tiden!
- Du kanske inte inser det, men hela den första halvan av filmen utspelar sig på ojämn mark. Vår steadicam-man Bogdan Stanciu var stadig på foten och outtröttlig, en riktig klippa!
- Var ska jag börja? Vi hade väldigt roligt när vi spela in filmen, men det var ett helverte att få den klar! Vi filmade det mesta på natten i bergen norr om Bukarest. Det innebar branta kullar och miljöer där vårt team måste kunna ta sig fram säkert, och utan att skada naturen för mycket. Långa kablar, iskalla temperaturer - trots att det skulle vara sommar - och ständig risk för björnar. Därför behövde vi ha krypskyttar med oss hela tiden!
- Du kanske inte inser det, men hela den första halvan av filmen utspelar sig på ojämn mark. Vår steadicam-man Bogdan Stanciu var stadig på foten och outtröttlig, en riktig klippa!
Du har gjort flera skräckfilmer, vad är det som drar dig till det mörka och skrämmande?
- Ärligt talat dras jag till intressanta berättelser som vi kan göra något visuellt av. Bra historier berör folk emotionellt och den upplevelsen är grunden i en bra bioupplevelser. Det finns inget bättre sätt att uppleva de filmerna än i en fullsatt biograf. Jag älskar att ljussätta, och att filma en mörk film ger oss en perfekt möjlighet till just det.
Vad är den viktigaste regeln när man gör skräck? Gäller det fortfarande att ”aldrig visa monstret”, som i ”Hajen”?
- Absolut… Rädsla handlar helt och hållet om föraning! Men de bästa filmerna ger också en payoff vid rätt tillfälle.
- Ärligt talat dras jag till intressanta berättelser som vi kan göra något visuellt av. Bra historier berör folk emotionellt och den upplevelsen är grunden i en bra bioupplevelser. Det finns inget bättre sätt att uppleva de filmerna än i en fullsatt biograf. Jag älskar att ljussätta, och att filma en mörk film ger oss en perfekt möjlighet till just det.
Vad är den viktigaste regeln när man gör skräck? Gäller det fortfarande att ”aldrig visa monstret”, som i ”Hajen”?
- Absolut… Rädsla handlar helt och hållet om föraning! Men de bästa filmerna ger också en payoff vid rätt tillfälle.
"The Ritual" har ännu ingen svensk premiär inplanerad.
