Riktigt välgjorda thrillerserier växer inte på träd. Nu har vi visserligen haft lyxen att kunna följa "Criminal Record" hos Apple TV+ nyligen. Fast det är utan tvekan "Tokyo Vice" hos HBO Max som har imponerat mest på mig i år. Den första säsongen var riktigt bra, men fortsättningen är helt fantastisk.
Handlingen följer den delvis verklighetsbaserade historien om den amerikanska journalisten Jake (Ansel Elgort), som under 90-talet bevakade den organiserade brottsligheten i Tokyo. Han gjorde detta som den första utländska reportern för en av de största japanska tidningarna i landet.
Visuellt är serien fullständigt utsökt. Det första avsnittet regisserades av thrillermästaren Michael Mann ("Heat"), ett faktum som i sig automatiskt borde göra att serien förtjänar att ges en chans. Men det är spänningen som tar vid precis där den första säsongen slutade, som gör det omöjligt att inte vilja se vidare när fortsättningen nu rivstartar den nya säsongen. Jag har fått förhandstitta på fem av de totalt tio nya avsnitten och allt som hann byggas upp under den första säsongen får nu verkligen chansen att blomma ut på riktigt spännande sätt.
Inför premiären av den nya säsongen så har MovieZine fått chansen att snacka med seriens två huvudrollsinnehavare, Ansel Elgort ("Baby Driver") och Ken Watanabe ("Inception") om det imponerande arbetet som gjort "Tokyo Vice" till en av våra bästa thrillerserier:
Handlingen följer den delvis verklighetsbaserade historien om den amerikanska journalisten Jake (Ansel Elgort), som under 90-talet bevakade den organiserade brottsligheten i Tokyo. Han gjorde detta som den första utländska reportern för en av de största japanska tidningarna i landet.
Visuellt är serien fullständigt utsökt. Det första avsnittet regisserades av thrillermästaren Michael Mann ("Heat"), ett faktum som i sig automatiskt borde göra att serien förtjänar att ges en chans. Men det är spänningen som tar vid precis där den första säsongen slutade, som gör det omöjligt att inte vilja se vidare när fortsättningen nu rivstartar den nya säsongen. Jag har fått förhandstitta på fem av de totalt tio nya avsnitten och allt som hann byggas upp under den första säsongen får nu verkligen chansen att blomma ut på riktigt spännande sätt.
Inför premiären av den nya säsongen så har MovieZine fått chansen att snacka med seriens två huvudrollsinnehavare, Ansel Elgort ("Baby Driver") och Ken Watanabe ("Inception") om det imponerande arbetet som gjort "Tokyo Vice" till en av våra bästa thrillerserier:
Ken Watanabe: "Inte bara en skådespelare som försöker göra en roll."
Ken Watanabe och Ansel Elgort i den andra säsongen av "Tokyo Vice".
Jag måste börja med att säga att jag älskar "Tokyo Vice" och att jag är så imponerad över att du lärde dig japanska för den här rollen Ansel. Jag misstänker att det har hjälpt dig en hel del med att komma in ordentligt i rollen också, genom språket?
Ansel: Ja, precis som du säger så har den här möjligheten varit helt fantastisk för mig. Och jag är väldigt tacksam för den. För det första, bara faktumet att jag fick jobba med Michael Mann. Sedan fick jag även göra en hel del efterforskningar kring hur det var och är att arbeta som journalist.
- När jag sedan kom till Japan och började lära mig lite japanska, så sade Michael Mann att "låt oss försöka få dig så flytande i det här språket som vi kan". Så jag började ta kurser i japanska fyra timmar om dagen, alla dagar i veckan medan jag var här. Och med tanke på att jag har bott här i långa perioder sedan dess så har jag kunnat gå ut och försöka använda mig av det jag lärt mig på riktigt också.
- Sedan har jag också fått lära mig att skriva på japanska och där finns det tre alfabet man behöver lära sig. Och det har varit en så otroligt givande upplevelse. För det har även fått mig att lära mig så mycket om kulturen här. Helt ärligt så har det här varit en upplevelse som jag kommer bära med mig i resten av mitt liv.
Ansel: Ja, precis som du säger så har den här möjligheten varit helt fantastisk för mig. Och jag är väldigt tacksam för den. För det första, bara faktumet att jag fick jobba med Michael Mann. Sedan fick jag även göra en hel del efterforskningar kring hur det var och är att arbeta som journalist.
- När jag sedan kom till Japan och började lära mig lite japanska, så sade Michael Mann att "låt oss försöka få dig så flytande i det här språket som vi kan". Så jag började ta kurser i japanska fyra timmar om dagen, alla dagar i veckan medan jag var här. Och med tanke på att jag har bott här i långa perioder sedan dess så har jag kunnat gå ut och försöka använda mig av det jag lärt mig på riktigt också.
- Sedan har jag också fått lära mig att skriva på japanska och där finns det tre alfabet man behöver lära sig. Och det har varit en så otroligt givande upplevelse. För det har även fått mig att lära mig så mycket om kulturen här. Helt ärligt så har det här varit en upplevelse som jag kommer bära med mig i resten av mitt liv.
Ken: Jag måste bara säga att Ansel är en av de hårdast arbetande skådespelarna jag någonsin har stött på. Han har även rest runt en hel del i Japan, under sina lediga dagar. Bara för att han ville lära sig om våra seder och kulturen i stort här. Hur det lokala folket tycker och tänker om olika saker. Efter allt detta så blev han inte bara duktig på japanska, utan han blev fantastisk japansk man. Inte bara en skådespelare som försöker göra en roll.
- I slutet av inspelningsdagarna så säger vi andra "bye!", medan han säger det på det korrekta och artiga sättet på japanska. När vi andra säger "oh, thank you", så gör han det på japanska som vilken annan japan hade gjort det. Det har varit helt fantastiskt att se Ansel förvandlas under den här tiden. Jag är så imponerad!
- I slutet av inspelningsdagarna så säger vi andra "bye!", medan han säger det på det korrekta och artiga sättet på japanska. När vi andra säger "oh, thank you", så gör han det på japanska som vilken annan japan hade gjort det. Det har varit helt fantastiskt att se Ansel förvandlas under den här tiden. Jag är så imponerad!
Ansel Elgort: "Och då kom paniken!"
Ansel Elgort i den första säsongen av "Tokyo Vice".
Jag förstår det! Var det inte läskigt att tacka ja till en roll som krävde att du behövde lära dig japanska, med tanke på att du inte kunde ett enda ord innan? Tänk om det inte hade gått?
Ansel: Jag är ju amerikan och innan jag kom hit och lärde mig att vara lite mer ödmjuk än vad jag var då, för några år sedan, så trodde jag väl lite mycket på min egen förmåga. Då tänkte jag mest att "äsch, det där löser jag nog. Jag kan väl bara lära mig mina repliker? Lära mig det som musik eller något. Det är nog inte så svårt".
- Sedan var det inte förrän jag började lära mig mina repliker, som jag insåg att om jag bara försöker säga det som står här rakt ut och inte vet vad jag säger... så kommer det inte låta autentiskt för fem öre. Jag kunde inte skådespela. Jag sade något i stil med "har du kul" till en tjej på en klubb i det första avsnittet. Och min lärare i japanska sade att det du frågar är "är risfältet döende?", haha!
- Och jag utbrast förvånat något i stil med att "det finns inte en chans att det stämmer?". Men jag fick förklarat för mig hur japanska inte är som engelska. Det är mycket mer komplicerat än så. Och då kom paniken. Jag kände att det var helt omöjligt att jag skulle klara det. Även fast jag redan då spenderade fyra timmar om dagen åt att försöka lära mig språket.
- Nu kommer jag säga något som låter konstigt. För det här var så klart förskräckligt. Men faktumet att covid hände... det gav mig all denna extra tid att förbereda mig och träna vidare på japanskan. För jag fortsatte med min träning under hela pandemin. Så jag tog mig helt klart vatten över huvudet... men hade sedan "tur" med pandemin. Vilket låter så fel att säga, men så var det. Jag har aldrig arbetat hårdare med något i hela mitt liv.
Ansel: Jag är ju amerikan och innan jag kom hit och lärde mig att vara lite mer ödmjuk än vad jag var då, för några år sedan, så trodde jag väl lite mycket på min egen förmåga. Då tänkte jag mest att "äsch, det där löser jag nog. Jag kan väl bara lära mig mina repliker? Lära mig det som musik eller något. Det är nog inte så svårt".
- Sedan var det inte förrän jag började lära mig mina repliker, som jag insåg att om jag bara försöker säga det som står här rakt ut och inte vet vad jag säger... så kommer det inte låta autentiskt för fem öre. Jag kunde inte skådespela. Jag sade något i stil med "har du kul" till en tjej på en klubb i det första avsnittet. Och min lärare i japanska sade att det du frågar är "är risfältet döende?", haha!
- Och jag utbrast förvånat något i stil med att "det finns inte en chans att det stämmer?". Men jag fick förklarat för mig hur japanska inte är som engelska. Det är mycket mer komplicerat än så. Och då kom paniken. Jag kände att det var helt omöjligt att jag skulle klara det. Även fast jag redan då spenderade fyra timmar om dagen åt att försöka lära mig språket.
- Nu kommer jag säga något som låter konstigt. För det här var så klart förskräckligt. Men faktumet att covid hände... det gav mig all denna extra tid att förbereda mig och träna vidare på japanskan. För jag fortsatte med min träning under hela pandemin. Så jag tog mig helt klart vatten över huvudet... men hade sedan "tur" med pandemin. Vilket låter så fel att säga, men så var det. Jag har aldrig arbetat hårdare med något i hela mitt liv.
Ken Watanabe i den andra säsongen av "Tokyo Vice".
Ken, du har ju skådespelat länge och dykt upp i både amerikanska och japanska produktioner genom åren. Tycker du själv att "Tokyo Vice" lyckas bättre än tidigare internationella produktioner, när det kommer till känslan av "japansk autenticitet"?
Ken: I 99 procent av fallen så brukar det alltid finnas en hel del fel kring den japanska kulturen i internationella filmer och tv-serier. Under de senaste 20 åren har det däremot sakta blivit lite bättre. Våra kostymer, inspelningsplatser och allt i "Tokyo Vice" är ett resultat av otroligt hårt efterforskande från alla bakom kulisserna. Det har också gjort det ännu enklare för oss skådespelare att verkligen bibehålla den autentiska känslan under inspelningarna sedan.
- Jag tror också att det gör det lättare för tittarna där hemma att känna att man får en autentisk och verklig insyn i den japanska kulturen genom den här serien. Och det är nog en stor anledning till varför den första säsongen av "Tokyo Vice" togs emot så väl.
Ken: I 99 procent av fallen så brukar det alltid finnas en hel del fel kring den japanska kulturen i internationella filmer och tv-serier. Under de senaste 20 åren har det däremot sakta blivit lite bättre. Våra kostymer, inspelningsplatser och allt i "Tokyo Vice" är ett resultat av otroligt hårt efterforskande från alla bakom kulisserna. Det har också gjort det ännu enklare för oss skådespelare att verkligen bibehålla den autentiska känslan under inspelningarna sedan.
- Jag tror också att det gör det lättare för tittarna där hemma att känna att man får en autentisk och verklig insyn i den japanska kulturen genom den här serien. Och det är nog en stor anledning till varför den första säsongen av "Tokyo Vice" togs emot så väl.
Ansel Elgort: "Klockan tickar ned till din nästa deadline"
Ansel Elgort som Jake Adelstein på nyhetsredaktionen där han arbetar i "Tokyo Vice".
Ansel, du nämnde också att du försökt lära dig så mycket som möjligt om journalism. Var det något särskilt där som förändrat ditt sätt att tänka också?
Ansel: Innan jag åkte över till Japan så skuggade jag en reporter på LA Times under en tid, som också arbetade med just brottsjournalistik. Jag hade inte förstått innan hur hårt man behöver arbeta med sina källor och hur djupt involverad man behöver vara som journalist för att verkligen nå fram.
- För dina källor blir ju också dina vänner, eller i alla fall relationer du behöver vårda. Och jag förstod inte hur mycket tid det faktiskt tar, från det jag trodde var "hela jobbet". Man slutar aldrig jobba eller gräva efter nästa stora nyhet, samtidigt som klockan tickar ned till din nästa deadline då allt behöver finnas redo att tryckas.
- Jag fick faktiskt skriva på en riktig artikel till LA Times, där jag fick en polisrapport om ett rån som hade skett i en butik. Så jag fick åka dit och verkligen känna på hur det var att intervjua någon, om hur det hade varit att utsättas för något sånt. Och det är ju kanske inte det första man vill göra i en sån situation, prata med en reporter. Utan jag fick försöka på lite olika sätt att verkligen få det där citatet som behövdes till artikeln.
- Allt det där hade jag aldrig reflekterat över innan. Hur mycket som händer bakom kulisserna innan något trycks. Och inte nog med det... du kan också sitta på en fantastisk nyhet - men så måste du hitta tre källor som kan bekräfta den innan du får trycka något om det. Eller så är det bara du själv som tycker att det är en riktigt bra nyhet, men din redaktör håller inte med och så trycks det aldrig och allt ditt jobb lades ned i onödan.
Ansel: Innan jag åkte över till Japan så skuggade jag en reporter på LA Times under en tid, som också arbetade med just brottsjournalistik. Jag hade inte förstått innan hur hårt man behöver arbeta med sina källor och hur djupt involverad man behöver vara som journalist för att verkligen nå fram.
- För dina källor blir ju också dina vänner, eller i alla fall relationer du behöver vårda. Och jag förstod inte hur mycket tid det faktiskt tar, från det jag trodde var "hela jobbet". Man slutar aldrig jobba eller gräva efter nästa stora nyhet, samtidigt som klockan tickar ned till din nästa deadline då allt behöver finnas redo att tryckas.
- Jag fick faktiskt skriva på en riktig artikel till LA Times, där jag fick en polisrapport om ett rån som hade skett i en butik. Så jag fick åka dit och verkligen känna på hur det var att intervjua någon, om hur det hade varit att utsättas för något sånt. Och det är ju kanske inte det första man vill göra i en sån situation, prata med en reporter. Utan jag fick försöka på lite olika sätt att verkligen få det där citatet som behövdes till artikeln.
- Allt det där hade jag aldrig reflekterat över innan. Hur mycket som händer bakom kulisserna innan något trycks. Och inte nog med det... du kan också sitta på en fantastisk nyhet - men så måste du hitta tre källor som kan bekräfta den innan du får trycka något om det. Eller så är det bara du själv som tycker att det är en riktigt bra nyhet, men din redaktör håller inte med och så trycks det aldrig och allt ditt jobb lades ned i onödan.
Ansel Elgort: "Den andra säsongen knyter ihop berättelsen."
Avslutningsvis. Vad var det som sålde in dig på det här projektet, innan du bestämde dig för att du skulle spendera flera år åt "Tokyo Vice"? Jag tänker att det också kan övertyga de få potentiella tittare som inte givit serien en chans ännu.
Ansel: Jag har alltid velat spela in något i Japan. Jag kom hit för första gången 2015 och slogs genast av hur Tokyo, bara rent visuellt, var så spektakulärt att det i sig skulle göra sig bra på film eller i en serie. Vad berättelsen än handlar om, så kommer det definitivt kunna se riktigt snyggt ut.
- När jag sedan läste "Tokyo Vice"-boken, så tyckte jag att den var så intressant. Hur dessa kriminella Yakuza-medlemmarna tog sina arbeten otroligt seriöst. När jag träffade skaparen av serien, så berättade han även att det var Ken Watanabe som skulle spela polisen i serien. Det gjorde mig så otroligt glad, för jag har älskat honom i mängder av grejer redan.
- Så då var nästa grej jag funderade på, vem vi skulle få som regissör. Det är ju en av de viktigaste positionerna inom ett sånt här projekt givetvis. Och så kliver Michael Mann ombord. Då fanns det liksom ingen tvekan om att det var ett riktigt drömteam som höll på att sättas ihop här. Så jag hoppades verkligen att folk skulle våga ge serien en chans och är så glad för att många faktiskt valde att göra det när den första säsongen kom.
- Och jag är så tacksam över att vi fick göra den här andra säsongen också. För den första säsongen slutade ju med en så stor cliffhanger, att det hade varit väldigt retligt om vi inte hade fått berätta klart allt. Den andra säsongen knyter ihop berättelsen. Alla kommer nog bli väldigt nöjda med hur säsongen slutar den här gången.
Ansel: Jag har alltid velat spela in något i Japan. Jag kom hit för första gången 2015 och slogs genast av hur Tokyo, bara rent visuellt, var så spektakulärt att det i sig skulle göra sig bra på film eller i en serie. Vad berättelsen än handlar om, så kommer det definitivt kunna se riktigt snyggt ut.
- När jag sedan läste "Tokyo Vice"-boken, så tyckte jag att den var så intressant. Hur dessa kriminella Yakuza-medlemmarna tog sina arbeten otroligt seriöst. När jag träffade skaparen av serien, så berättade han även att det var Ken Watanabe som skulle spela polisen i serien. Det gjorde mig så otroligt glad, för jag har älskat honom i mängder av grejer redan.
- Så då var nästa grej jag funderade på, vem vi skulle få som regissör. Det är ju en av de viktigaste positionerna inom ett sånt här projekt givetvis. Och så kliver Michael Mann ombord. Då fanns det liksom ingen tvekan om att det var ett riktigt drömteam som höll på att sättas ihop här. Så jag hoppades verkligen att folk skulle våga ge serien en chans och är så glad för att många faktiskt valde att göra det när den första säsongen kom.
- Och jag är så tacksam över att vi fick göra den här andra säsongen också. För den första säsongen slutade ju med en så stor cliffhanger, att det hade varit väldigt retligt om vi inte hade fått berätta klart allt. Den andra säsongen knyter ihop berättelsen. Alla kommer nog bli väldigt nöjda med hur säsongen slutar den här gången.
De två första avsnitten ur den andra säsongen av "Tokyo Vice" finns nu tillgängliga hos HBO Max. Den andra säsongen kommer att bestå av totalt tio nya avsnitt.
Har du hunnit ge "Tokyo Vice" en chans ännu? Kommentera gärna nedan!
