När historien om musikappen Spotify blir tv-serie på Netflix blir det snart tydligt att man får ta en och annan ”sanning” med en nypa salt. Varje avsnitt avslutas med att en karaktär riktar sig mot kameran och säger ”Men såhär gick det väl inte tilll?” bara för att därefter få berätta sin version.
Under den sex avsnitt långa miniserien får vi följa lika många karaktärer som hade en nyckelroll i att förändra musikbranschen i mitten av 00-talet. Två av dem är juristen Petra Hansson och skivbolagschefen Per Sundin, här gestaltade av Gizem Erdogan och Ulf Stenberg. MovieZine har träffat dem inför premiären av ”The Playlist”.
Serien berättas ur flera perspektiv, och det är inte självklart vems version man kan lita på. Hur mycket är egentligen sant i ”The Playlist”?
Gizem: Omöjligt att säga. Jag har iallafall haft manuset att förhålla mig till, och den här tolkningen av hur det var. Den här fiktionen.
Ulf: Man ska nog inte haka upp sig för mycket på boken. Den är en liten del av research-arbetet. Sen har de hämtat information från många olika håll, både samtal och vanlig research. Men tack vare att serien är utformad som den är så signalerar den att det här är en väldigt subjektiv sanning. Man får själv försöka pussla ihop det.
- Igår hade jag ett långt samtal med Per Sundin på telefon, och det var bara en grej som inte stämde i hans avsnitt, sa han: ”Jag åkte aldrig till den där serverhallen och träffade Pirate Bay”. Men då frågade jag: ”Hur långt borta från sanningen är vi? Om Pirate Bay-snubben hade bett dig komma och hälsa på, hade du gjort det?” ”Hundra procent”, svarade han. Så serien är en sanning med modifikation.
Gizem: Alla har sin egna bild av vad som hände, och det här var många år sen. Det baseras ibland på minnen av minnen. Men det spännande med ”The Playlist” är just att det är olika perspektiv. Man får se en kortare långfilm per avsnitt, en persons resa fram till ett mål eller vision.
Har Daniel Ek varit inblandad i arbetet med serien?
Ulf: Alla har blivit tillfrågade. Men jag vet inte hur pass involverad han var. Han har väl haft fullt upp de senaste åren, så det kanske inte var högst upp på hans priolista att ta ett möte med oss.
”Det är one-takes genom hela avsnittet”
Gizem Erdogan berättar hur varje avsnitt skiljer sig med en egen berättarstil och ett unikt visuellt bildspråk. När vi exempelvis möter henne som juristen Petra Hansson i avsnitt 3, är det en nästan teatralisk känsla och en upphöjd verklighet som tar över. Kameran följer Petra in och ut genom olika rum och plötsligt befinner sig karaktären på Arlanda flygplats, eller i New York.
- Det var så genialt av Per-Olav Sørensen som skapat den där rörelsen, det finns ett tempo i hela avsnittet. En puls. Sen hoppar vi till nästa avsnitt som är något helt annat. Det blir också en konstnärlig tolkning av en händelse eller en sanning. På det sättet tycker jag att serien är extremt modig. Den vågar utmana tittaren.
Ulf: Om man är filmnörd eller är väldigt insatt i film, så inser man hur svårt det är att göra ett sånt avsnitt som Gizems. Du har ju one-takes i hela avsnittet! De enda gånger de klipper är när du går in och ut ur ett rum. Det jobbet du måste ha gjort måste ha varit enormt. Jag älskar det avsnittet, det är så coolt!
Du nämnde att du fick prata med den verklige Per Sundin. Diskuterade ni rollen även innan ni började spela in?
Ulf: Vi har ju en jättebra relation. Vi är typ polare. Sen vi började prata med varann har han varit väldigt generös: ”Jag berättar allt du vill veta”. Eftersom vi också kommer in på det familjära, hans fru och hans son skildras i avsnitt 2, så jag har också kunnat ställa rätt obekväma och jobbiga frågor. Bara för att förstå vem den här personen är. Vad driver honom?
Gizem: Det är fett, för det gör också ditt avsnitt så komplext. Man får komma honom lite närmare. För Petra handlar det bara om karriären. Det är en annan typ av långfilm. Medan ditt avsnitt är stundtals ett kammarspel. Och Per har också ett slags filosofiskt och dilemma. Vad är musik, och vem ska betala för den?
Ulf: Det är roligt för det finns en scen som är med i flera avsnitt. Det är när jag och Daniel Ek möts utanför Fasching. Där svarar Per Sundin rätt olika i de olika avsnitten, vilket är kul. Tittar man noga så framställs alla karaktärer väldigt olika beroende på vems perspektiv vi berättar ur. Vem som är sympatisk och vem som är osympatisk, det skiftar ju.
Ett album - en historia
Samtalet glider in på musik och den gröna appen som förändrat hur vi konsumerar den. Precis som Per Sundin gör i serien så vidhåller både Ulf och Gizem att musik är konst. Frågan är vad som har gått förlorat i och med den digitala eran?
Ulf: Jag lyssnar mycket på vinyl hemma. Det har med mina barn att göra. Jag vill att de ska fatta att det finns en tanke med ett helt album. Man plockar inte bara låtar från vilken genre eller artist som helst.
Gizem: Nu försvinner också en del av storytellingen. Om man lyssnar på en hel platta av Nina Simone, där finns ju så mycket mellan raderna. Jag lyssnar mycket på gammal musik, har alltid gjort det. Musik har kanske också varit mycket mer politiskt förr?
Ulf: Det är också intressant vad man väljer bort. Tänk dig hur många av de stora artisterna som skapat ett album och gjort en fantastisk låt, men slängt den. För att den inte passar in i just den berättelsen, på den skivan.
"The Playlist" finns nu att streama på Netflix.
