Ruth Vega Fernandez spelar Mia, en förlovad kvinna som inleder en relation med dottern till sin blivande styvmor och utforskar en ny sida av sin sexualitet. Vi tog en pratstund med henne.
Vad var det som lockade dig till att göra filmen?
Kärlekshistorien, jag tyckte det var ett fint projekt.
Hur tog du till dig karaktären Mia och hur satte du dig in i hennes situation?
Ja, som man brukar göra. Gjorde research var hon kom ifrån, hennes historiska sociala miljö, försökte förstå henne.
På vilket sätt gjorde du research?
Jag pratade mycket med arkitekter, folk i medelöverklassen.
Kunde du relatera till henne och hennes situation?
Ja, relatera kan jag absolut göra men hon är ju extremt långt bort från mig. Men relatera kan man ju till de flesta människor tycker jag.
Detta är din första huvudroll i en större film. Hur känns det?
Det är spännande att vara med i ett projekt som känns så pass viktigt.
Filmen anses ju vara Sveriges första flatfilm.
Det är ju helt otroligt att det inte gjorts innan. Men det känns coolt.
Har du bättre koll på gaycommunityt nu?
Jag hade nog rätt bra koll innan men absolut, man har ju fått göra research, mött många och pratat mycket. Men jo, jag är mer insatt nu än vad jag var innan, även om jag redan var insatt.
Hur känner du inför att bli en potentiell gayikon?
Jättetacksam (skratt). Om jag skulle bli en ikon, det förväntar jag mig verkligen inte men att bli omtyckt av gaypubliken det är ju superbra.
Ska du delta i Pride något?
Jag tror inte jag är här då för jag bor i Paris. Så jag är bara här nu sen så ska jag filma någonstans i Göteborg.
Hur var det att spela mot Liv?
Underbart. Vi har aldrig jobbat ihop förut men redan från första provfilmningen så kändes det jättebra. Och vi hade fin kemi vilket är jätteviktigt för de här rollerna, så det var skitkul verkligen.
Var de intima scenerna på något sätt annorlunda än med en manlig motspelare?
Kanske för att vi var mer försiktiga, jag vet inte om det var för att det var två tjejer men också för att de var så långa så vi igenom dem på ett väldigt tekniskt sätt, preppade två dagar och var väldigt noga med att allt skulle vara koreograferat nästan som en dans. Man visste exakt när handen skulle upp över axeln, o.s.v. Sen kändes det tryggare eftersom båda är hetero så det var ju inga tvetydigheter någonstans om man nu skulle vara rädd för det någon gång, vilket man ändå inte är. Det är väldigt sakligt och tråkigt att göra sexscener i film.
Det är väldigt tekniskt?
Ja, man har liksom ett halvt team som är så nära, och pudrar, sätter lampor, mickar. Så det är extremt tekniskt och en väldigt osensuell situation. Och i det här fallet var det inte så mycket improvisation så då har man inte så mycket marginal för att spela ut eller så, så det blir mest "nu kör vi". Det är ingen som tycker sådant är roligt att spela in, inte ens regissör och team brukar tycka det är kul.
Så det är ingen större skillnad?
Näe förutom att de här var så långa så vi gick igenom dem på ett väldigt specifikt sätt, vilket var skönt.
Har du någon drömroll?
Jag har drömprojekt. Olika regissörer jag vill jobba med. Nu är jag jätteglad att få jobba med Mikael Marcimain som gör "Call Girl". Thomas Alfredsson hade jag älskat att jobba med. Jag hade gärna haft någon actionroll, spelat själv detektiv eller något som inte finns så mycket i Sverige. Spion eller, bara hållit i en pistol hade jag gärna gjort. (skratt) "Kill Bill" till Sverige!
Många svenskar drar ju till Hollywood nu. Något du är sugen på?
Är det någon som inte vill det? (skratt) Nej, det är ju inget man planerar, blir det så blir det. Jag är jättenöjd med att jobba här nu.
Jobbar du något inom franska filmvärlden, med tanke på ditt boende?
Ja, jag har en agent där så jag provfilmar och väntar på svar därifrån. Jag har jobbat lite med TV där men mest teater eftersom jag är fast i en ensemble där sen ett tag.
Kommande projekt?
"Call Girl" då, av Mikael Marcimain, och "Johan Falk" spelar vi in nu i sommar. Sen turnerar jag då hemma med Ivan Tjechov runtom i Frankrike.
