Bakom varje framgångsrik man står en kvinna. När Björn Borg spelade sin legendariska Wimbledon-match mot John McEnroe år 1980 satt fästmön Mariana Simionescu i publiken och hejade på. Tuva Novotny har fått stor hjälp av den verkliga Mariana inför rollen i bioaktuella ”Borg”.
Hur mycket visste du om Mariana?
- Jag var ju knappt född när filmen utspelar sig, så jag fick läsa på. Sen fick jag mycket hjälp av Mariana själv, som bidrog med samtal och minnen. Hon skrev en bok under den här tidsperioden, den var också väldigt nyttig att läsa. Hon skrev dagbok som bröllopsgåva till Björn.
Vad fick du för råd av henne?
- Det var kanske ingen detaljbeskrivning. Vi rör oss i ett fiktivt universum och måste ha vår frihet att tolka verkligheten. Men det är klart, det är dels respekt för henne att höra om hennes upplevelse, och dels ett hum om känslan i den tiden. Var hon ett offer? Absolut inte. Mariana bestämde sig verkligen för att köra det här racet och vara en del av Team Borg. Det är ganska häftigt tycker jag, för en kvinna på väg upp mot toppen av en egen karriär. På så sätt var det hjälpsamt att prata med henne, för att kunna teckna ett rättvist porträtt av en ganska stark del av den här trion - Bergelin, Mariana och Borg.
Marianas egna tenniskarriär nämns aldrig i filmen, är det medvetet?
- Hon var topprankad, javisst! De som känner till historien från den tiden vet ju det. Men om vi började prata om var hon kom ifrån, så skulle det bli ett litet pekfinger att hon hade givit upp någonting. Det ville inte vi, vi ville visa det väloljade maskineriet. Filmen handlar inte om henne eller hennes karriär.
Hur mycket visste du om Mariana?
- Jag var ju knappt född när filmen utspelar sig, så jag fick läsa på. Sen fick jag mycket hjälp av Mariana själv, som bidrog med samtal och minnen. Hon skrev en bok under den här tidsperioden, den var också väldigt nyttig att läsa. Hon skrev dagbok som bröllopsgåva till Björn.
Vad fick du för råd av henne?
- Det var kanske ingen detaljbeskrivning. Vi rör oss i ett fiktivt universum och måste ha vår frihet att tolka verkligheten. Men det är klart, det är dels respekt för henne att höra om hennes upplevelse, och dels ett hum om känslan i den tiden. Var hon ett offer? Absolut inte. Mariana bestämde sig verkligen för att köra det här racet och vara en del av Team Borg. Det är ganska häftigt tycker jag, för en kvinna på väg upp mot toppen av en egen karriär. På så sätt var det hjälpsamt att prata med henne, för att kunna teckna ett rättvist porträtt av en ganska stark del av den här trion - Bergelin, Mariana och Borg.
Marianas egna tenniskarriär nämns aldrig i filmen, är det medvetet?
- Hon var topprankad, javisst! De som känner till historien från den tiden vet ju det. Men om vi började prata om var hon kom ifrån, så skulle det bli ett litet pekfinger att hon hade givit upp någonting. Det ville inte vi, vi ville visa det väloljade maskineriet. Filmen handlar inte om henne eller hennes karriär.
Du har själv en väldigt oförutsägbar karriär, och dyker upp i alla möjliga länder och projekt. Hur väljer du dina roller?
- Jag har nog alltid valt med magen. Känns det rätt så väljer jag det. Känns det läskigt så väljer jag det gärna, jag tror på att utmana mig själv. Jag har aldrig varit strategisk. Någon recensent frågade mig: ”När ska du vara med i en succé?” Men vadå, vem avgör vad en succé är? Jag tycker det är succé om man växer som människa och får uppleva nya saker. Så, nej, jag har ingen plan.
Snart ses du i ett intressant projekt med Alex Garland. Vad kan du säga om ”Annihilation”?
- Jag får inte prata om det. Men åh! Det är spännande. Den är så fin. Jag kan inte berätta något. Jag får prata om den när den kommer i höst.
Vad har du på gång framöver?
- Jag regisserar mest nuförtiden. Apropå oväntade vändningar. Jag ligger i förproduktion med två filmer som jag själv regisserar. Jag kände att jag behövde gå vidare i livet, lustigt nog när allt går så bra. Jag skriver själv och har ett projekt i Norge, ett i Danmark och ett i Sverige faktiskt. Utnyttjar systemet lite (skratt).
- Jag har nog alltid valt med magen. Känns det rätt så väljer jag det. Känns det läskigt så väljer jag det gärna, jag tror på att utmana mig själv. Jag har aldrig varit strategisk. Någon recensent frågade mig: ”När ska du vara med i en succé?” Men vadå, vem avgör vad en succé är? Jag tycker det är succé om man växer som människa och får uppleva nya saker. Så, nej, jag har ingen plan.
Snart ses du i ett intressant projekt med Alex Garland. Vad kan du säga om ”Annihilation”?
- Jag får inte prata om det. Men åh! Det är spännande. Den är så fin. Jag kan inte berätta något. Jag får prata om den när den kommer i höst.
Vad har du på gång framöver?
- Jag regisserar mest nuförtiden. Apropå oväntade vändningar. Jag ligger i förproduktion med två filmer som jag själv regisserar. Jag kände att jag behövde gå vidare i livet, lustigt nog när allt går så bra. Jag skriver själv och har ett projekt i Norge, ett i Danmark och ett i Sverige faktiskt. Utnyttjar systemet lite (skratt).
Vad överraskade dig mest när du läste på om Björn Borg?
- Jag tror inte att han som karaktär överraskade mig. Däremot var det överraskade att se de här två giganterna, McEnroe och Borg, ha så många likheter. Björn kom från ett arbetarklass-samhälle där man uppför sig och inte klagar, medan McEnroe kommer från ett mer välställt hem och hans sätt att göra revolution mot det har varit att skrika och gapa mer. Det var intressant, för båda två har nog samma ”turmoil” inom sig men uttrycker det olika. Man trodde att de var så vansinnigt olika människor, men det är de inte alls.
- Det är vad filmen också försöker visa, vad de lärde av varandra och vad vi kanske kan lära oss av dem.
”Borg” går nu på bio.
