Bara en dag 2004

De tar en kaffe, röker en cigarett, tar en promenad. Jesse har skrivit en bok om den där natten och om löftet som aldrig infriades. De har båda varit runt kvarteret ett par gånger men har fått en andra chans. De pratar snabbare, promenerar snabbare. Det är så mycket de vill hinna säga. Innan solnedgången, innan Jesse måste återvända hem till New York och fru och barn.

”Bara En Dag” utspelar sig i realtid och består av ett enda långt samtal, ett naturligt steg för Richard Linklater vars fyra första filmer utspelade sig under ett dygn. Ethan Hawke och Julie Delpy var båda involverade i manusarbetet och deras egna personligheter har färgat av sig på karaktärerna. När Jesse talar om sitt misslyckade familjeliv är det svårt att inte dra paralleller till skilsmässan mellan Hawke och Uma Thurman. Delpy har själv skrivit låtarna hon sjunger och Hawke är precis som Jesse en publicerad författare. Med facit i hand framstår scenen med Jesse och Celine i ”Waking Life” som den perfekta epilogen på deras historia men om det trots allt blir ytterligare en film hoppas jag den handlar om en regissör, förslagsvis spelad av Linklater själv, som arbetar med filmatiseringen av Jesses bok.

Det är intressant att notera att Kevin Smith fortsätter leka följa Richard. Smith ser ”Slacker” och inspireras att göra en egen dialogdriven lågbudgetdebut, Smith ser ”Bara En Natt” och gör en egen självbiografisk romans, Smith ser ”School Of Rock” och gör en egen lättsmält mainstreamfilm och när nu Linklater gjort något så förkastligt i independentkretsar som en uppföljare kommer snart Smiths slackers fortsätta prata ”Star Wars” och avsugningar i ”The Passion Of The Clerks”. Kevin Smiths New Jersey är en plats jag alltid kommer återvända till men Richard Linklater kommer alltid vara först och störst. Ville bara säga det.

Det är ett underbart år för romans. ”Lost In Translation” finns att hyra, ”Eternal Sunshine Of The Spotless Mind” och ”Bara En Dag” går på bio och ”Garden State” är på väg. Jag är ju svag för sorten, två människor som pratar och pratar och kysser varandra på slutet. Det har någonting att göra med att jag inte spelar något instrument och bara dansar när jag är ensam hemma. De bästa filmerna kommer alltid vara de som får en att återfå tron på kärleken. När ”Bara En Dag” så anspråkslöst och vackert och slutgiltigt tonar ut och Nina Simone sjunger ”Just In Time” börjar jag leta i telefonboken efter någon att ringa. Bara prata lite, kanske ta en promenad.