Down with love (2003)
Fanny Degerfelt: Kvinnokarlen Catcher Block (Ewan McGregor) har äntligen mött sin jämlike i författaren Barbra Novak (Renée Zellweger). Hennes bok "Down with love" där hon säger att kvinnor ska säga nej till kärlek är en sensationell bästsäljare, och Catcher bestämmer sig för att bevisa att alla kvinnor vill ha samma sak - kärlek och äktenskap. Men kanske är han själv inte så immun mot kärlek som han trott... Filmen utspelar sig i ett drömmigt, hyperstiliserat 60-tals New York, och är gjord av "Ant-Man"-regissören Peyton Reed. Det är en rolig hate-to-love film med många vändningar och kvick dialog, som blir tjänar på att ses om.
Beautiful Thing (1996)
Oskar Möller: När jag var tonåring var rörande naiva och ömma ”Beautiful Thing” det bästa jag kunde stöta på. Den visade en bättre verklighet i en tid när man sällan fick se något queert på duken. Kärlekshistorien mellan den mobbade Jamie och idrottskillen Ste (fina rolltolkningar, särskilt från Scott Neal) som utstår misshandel från familjen var framförd med sann respekt för fumliga tonåringars verklighet utan att kompromissa med underhållningsvärdet. Här finns så många karaktärer att hålla av – allt från killarna själva till deras unika kompis, Leah och Jamies tuffa mamma Sandra (en fenomenal Linda Henry). Ben Daniels glänser i en tidig roll som Tony - hippiekillen Sandra dejtar som är mer än vad som syns på ytan. Karaktärerna har ett skönt, naturligt samspel och som gör att man är fullt ut investerad i historien från början till slut. Ett slut man helst slipper, för de här karaktärerna vill man bara inte lämna. Hattie MacDonalds regi är ren fingertoppskänsla – en närapå musikalliknande eufori som skyfflar om filmens trista grå lägenhetskomplex av betong till en fond där de renaste tonerna kan uppstå.
Pam & Tommy (2022)
Annika Andersson: Eftersom jag är en inbiten oromantiker spelar temat ingen roll, och jag ser inga streamingsläpp den 14:e som riktigt fångar mitt intresse heller. Det får bli en mörkare, mer skruvad romans av slaget Hulus “Pam & Tommy” - om jag kan hålla mig så många dar! I skrivandes stund har jag betat av tre enormt underhållande avsnitt (aaah, Seth Rogans intrigerande i hockeyfrilla och stentvättade jeans, Sebastian Stans kaxige Tommy, och Lily James imponerande transformering till Pamela). Sen kan man i och för sig ha åsikter om moralen bakom en serie som handlar om hur någon traumatiseras när sexvideos släpps utan hennes samtycke, när även serien görs utan hennes samtycke…
La La Land (2016)
Alexander Kardelo: För mig ska den perfekta Alla hjärtans dag-filmen antingen gå all in på den där drömska, överdrivet filmiska bilden av kärleken (tänk "Amelie från Montmartre") eller satsa på något mer äkta och jordnära, med alla de upp- och nedgångar som hör tvåsamheten till ("500 Days of Summer" är ett fint exempel). Filmen som lyckas kombinera fluffig fantasy med hjärtskärande verklighet är "La La Land" från 2016. I Damien Chazelles musikal svävar charmiga duon Ryan Gosling och Emma Stone på rosa moln när deras blickar möts första gången. Men när de spektakulära dansnumren övergår till vardagsbråk ställs de inför insikten att deras relation kanske var dömd att misslyckas. Att ge filmen två olika slut är ett genidrag - det ena publikfriande, det andra aningen mer sorgligt för den som inte tror på sagornas "...och de levde lyckliga i alla sina dagar". Är du en obotlig romantiker eller cynisk realist? Man kan helt enkelt få vara både och.
Moulin Rouge (2001)
Anders Eklöf: Finns det något mer romantiskt än en riktigt smörig kärlekssång? Jag tror faktiskt inte det! Moulin Rouge är en musikal som är proppfylld med både det, humor, intimitet och även en hel del hjärtesorg - precis som ett riktigt förhållande! Med tolkningar av klassiska poplåtar som alla känner till som "Your Song" av Elton John, "Like a Virgin" av Madonna och "The Show Must Go On" av Queen är det bäddat för sprakande känslor. Att den utspelar sig i "kärlekens förlovade land", Frankrike, i början av det bohemiska 1900-talet gör inte det hela sämre. Den fina och tragiska kärlekshistorien mellan poeten Christian (Ewan McGregor) och glädjeflickan Satine (Nicole Kidman) är helt enkelt den första filmen jag tänker på, när jag hör ordet kärlek.
Before-trilogin (1995, 2004, 2013)
Viktor Jerner: Med exakt nio års mellanrum släppte Richard Linklater filmerna ”Before Sunrise” (1995), ”Before Sunset” (2004) och ”Before Midnight” (2013), som tillsammans bildar den oöverträffade berättelsen om paret Jesse (Ethan Hawke) och Céline (Julie Delpy). Med avskalat och sublimt filmskapande samt den flyktiga tidens effekt som främsta verktyg har Linklater, Hawke och Delpy (alla tre skriver manus tillsammans) skapat ett av tidernas vackraste och mest smärtsamt ärliga porträtt av kärlek i förändring. I första filmen skildras kravlösheten i den passionerade förälskelsen, i uppföljaren börjar livets realiteter göra sig påminda och i den tredje, den starkaste av dem, börjar tivel, motsättningar och rentav begynnande förakt bubbla upp till ytan. Filmerna består nästan enbart av långa (och otroligt välspelade) konversationer om livet, kärleken och skapandet som träffar sanslöst hårt och har en vemodig äkthet som alla som har upplevt en långvarig kärlek kan känna igen sig i. Separat är samtliga tre filmer fenomenala, tillsammans bildar de ett mästerverk för historieböckerna. Nu återstår bara frågan - får vi en fjärde ”Before”-film i år? Inget är bekräftat ännu, men med tanke på den nioåriga frekvensen så är det 2022 som gäller. Den som lever får se!
The Proposal (2009)
Anna Sundell: Det är svårt att få till rätt tonläge i romantiska komedier, men "The Proposal" lyckas med konststycket att träffa helt rätt. Sandra Bullock och Ryan Reynolds har trovärdig, motvillig kemi när hon spelar hans bossiga chef som tvingar honom till ett Green Card-wedding för att slippa bli utvisad till hemlandet Kanada. Självklart uppstår känslor av det romantiska slaget längs vägen, men filmen funkar även riktigt bra som en renodlad komedi, där den mest minnesvärda scenen inkluderar en helnaken krock där både Bullock och Reynolds får visa prov på sin skicklighet inom fysisk komedi. Lägg dessutom till de oerhört vackra miljöerna från Alaska och "The Proposal" uppfyller receptet för en film som kan ses om och om igen.
Vad ser ni själva på Alla hjärtans dag? Kommentera gärna.